Nu ser utsidan ut som den gjorde de första åren jag flyttade hit. Vitt, vitt över allt. Inte som det pudriga 5 cm som Göteborg brukar bjuda på utan 50 cm böljande bomull. Det snöar ännu, Jag kan inte annat än att tycka det är vackert. Men då från insidan och titta ut. Sticker jag ut näsan, inser jag att det kommer att vara ruskigt kallt. Kyla och jag är inte vänner, Frysa är inte min kompis. Har legat under mitt täcke i natt och frusit hela natten. Vill inte frysa. Gillar sommaren för mycket allt grönt, inbjudande blått vatten och solen. Hjärtat bankar lite fortare av att bara skriva det. En snabb blick ut i mörkret och bankningen blir mindre kylan, och de böljande drivorna som ser ut som bomull igen.
Det är inte lika länge kvar till sommaren som det var förra månaden, men för mig är det lång tid kvar. Lång tid ännu tills jag kan sitta ute på altanen och dricka mitt morgon kaffe, altanen och min dator, är också sånt som jag längtar efter.
