Min första blogg

AHDH & CONCERTA

När man har Adhd, så menar man ju att man till en viss del lider av hyperaktivitet.
Lider och lider.
För mig har denna Hyperaktivitet varit positiv. Sen jag blev vuxen alldeles förtidigt, så ser jag detta som en tillgång i mitt liv, men ser ju vilka problem det skulle ha kunnat ställa till…..

Hyperaktiviteten är ju av en orsak inne i hjärnan, förklarade min läkare för många årsen.
Det handlar om att en del av hjärnan, inte är riktigt vaken.
Det är ju ett problem, för sover en del av mig, så för att kompensera detta behöver jag ju röra på mig. Eller få igång min omgivning, så att jag blir stimulerad och inte somnar.
Innan Concerta, var jag inte medveten om det.
Utan hoppade upp i sängen, redan klockan fem på morgonen. Hade morgon damp enligt min make, som i och för sig var glad över min energi.
Min energi då, resulterade ju i att han slapp städa, skicka ungar till skolan, rensa ogräs, dammsuga, mm mm. Problemet var ju mera av störningsresultat.

För hur kul är det att vaknat till dammsugarsurr, eller hysteriska anfall, då jag utan en ända reflektion fick ett vansinnes utbrott, för att det inte blev som jag tänkt, om inte saxen var där jag hade bestämt att den skulle vara.
Eller om barnen försov sig, och det blev stress.
Stress är inget jag fixar, ingen stress överhuvudtaget, då jag är i en stress situation är det kramp, yrsel, och rörig blir jag, eller blev ska jag nog säga.
För idag utsätter jag mig inte för sådana situationer, hmm det blev lite väl ambitiöst.
Mera riktigt är att säga, idag med Concerta, mina insikter som ännu gör lite ont, så försöker jag påverka stress situationer, och försöker att inte hamna i dem.
Ännu en gång ser jag att jag hamnat utan för ämnet, och seglat iväg ännu en insikt som jag jobbar på ….
För det jag ville säga med detta inlägg, var att idag, med Concerta sover inte den delen av hjärnan och idag vet jag fysiskt, hur det var varje dag innan concerta.

Tar jag inte min tablett på morgonen, så är det ett regel utan undantag att jag är hyper hyper innan klockan tolv på dagen, efter tolv är jag mera död en levande. Blir tvungen att sova middag i flera timmar.
Innan Concerta låg jag jämt och sov middag, något som min gamla farmor lärde mig redan som liten.

Undra vad hon hade…
Min farmor vaknade klockan fyra varje morgon och redan innan klockan nio hade hon duschat, polerat och dammat tvättat alla golv och sulor på alla skor, men de dagar och veckor jag varit där så var det en regel att upp tidigt städa fixa laga mat sen klockan tolv nu sover vi lite middag sa min farmor. Jag tror inte att min farfar innan 67 år ålder viste hur man över huvudtaget fick igång dammsugaren.

Idag med Concerta, har jag dammråttor ibland stora som hus, idag blir det korv och mos till middag ibland, bokhyllan har överlevt, utan att jag dammat den och mina stickor är där jag la dem för längesen, mina tavlor och oljefärger ligger orörda tyvärr.
För det är väl det som är det negativa, med Concerta kreativiteten dör och sipprar ut i tomma intet.
, Det positiva med ADHD, det är just kreativiteten, om du i ditt tillstånd har förmågan att få fram din kreativitet.
Men ännu så länge skriver jag ju min blogg ,fast även det har blivit mindre och mindre men Concertan.
Adhd för mig är Kreativitet, och skapande. men så tröttnade och frustrerande, utan insikter, för det hann inte jag med i mitt tillstånd av adhd.
Insikt gör ont och ont igen…. 43 år och nyfödd inom det området.
Det känns i alla fall så, för innan min diagnos så hade jag inte haft tid, förmågan att stanna upp, reflektera över vad jag hade för del, i att det blev si eller så.
Det har jag tyvärr idag!
Idag är jag medveten om, att jag har en del, i att det blev så.
Mitt ärliga svar, gjorde att jag trampade någon på tårna. Det hade jag inte tid med innan, jag såg det inte, och förstod det inte, innan Concerta. Det gör ont idag, då jag nu är tvungen, att lära mig nya erfarenheter som nyfödd, i en 43 årig kropp.

Tankar om evolution och gener biologi och neuvro psykologi med adhd€¦

En egen tanke när jag träffade min läkare angående adhd så visade han ett exempel.

I val

Vanliga människor utan adhd, är mera medvetna om följderna i deras val. Om de måste välja, om de har två val att göra, och dessa val har två mindre bra resultat så har det utvecklats en del i hjärnan som gör att de tänker efter, och väger för och emot innan de bestämmer sig. En människa med adhd har samma val att göra, men är mera impulsiv och tänker inte på vilken konsekvens det får. Enligt min läkare nu till det intressant i det hela€¦

Människor som sedermera får Rittalina, Concerta mm har sedan samma eller mera möjligheter att göra samma val, som människor utan adhd. Detta förklarade han med att det var en del av hjärnan, som med dessa mediciner, somharenlitendos av centralstimulerande medel (metylfenidathydroklorid), som förbättrar uppmärksamheten och minskar förekomsten av impulsivt beteende. Han menade även att denna lilla tablett hjälpte till att ta bort nyfikenheten, som ungdomar har till droger och att missbrukare som missbrukat länge som var adhdare, faktiskt slutat missbruka då de fick hjälp för sin funktions hinder.

Nu till mina tankar ….

Det centralstimulerande medel (metylfenidathydroklorid) som förbättrar uppmärksamheten och minskar förekomsten av impulsivt beteende.

Är det en kemisk substans, som finns naturligt hos vanliga utan adhd?

Så som serotonin halten och nivå regaleringar där €¦

Att då jag äter Concerta får en bättre mera regelbundet, nivå tillförsel av just detta?

Kan man då likna det med kamouflerings effekt som kokainet har med lust känslan.

Iså fall vad är det som gör att Concerta och ritalina, fungerar bättre än Zoloft och Cipramil vilka är SSRI-preparat och mera är till för depressions hämning.

Här finns ju då tankar om att adhd are, har ju förmågan att vara ohämmade barn impulsiva och eller inte så eftertänksamma, beror detta i så fall på att vi är mera hemi dominanta av högra hjärnan eller är det våra upplevelser ifrån miljön den sociala omgivningen, som oftast blir en negativ upplevelse för oss? Vilket gör reglerings systemet av serotonin. kanske minskar och vårt kortison halter är mera höga. men aggresivitet är ju en dal av adhd? har adhd are iså fall biologiskt alltid en högre dos av kortison?

Här blev massor av frågor för mig, och massor av reflektion utifrån det jag av mina livserfarenheter och kunskaper jag fått med mig på min resa genom livet ,men även utav de jag läst just i detta kapitel €¦

Det här var det mest intressantaste jag läst, jag har många tankar i vanliga fall här fick jag ännu fler och massor av Hmmm men även aha

Även tankar om evolutions teori, detta här med att upptäcka fusk och rädslor

Hur kommer det sig att vi fortfarande har adhd, vi borde ju ha gått under i början med alla våra egenheter av nyfikenhet provar saker som inte andra vågar? Eller var impulsivitet en egenskaps som utvecklade djupsintheten i andra i överlevnad syfte, eller var det rent av en överlevnad i högsta grad att vara mera orädda och impulsiva var det en tvungenhet för att skaffa mat?

Gud min skapare dessa kapitel har skapat tankar kunskaper och massor av egna slutsatser

Etiketter: ADHD, psykologi, Utbildning kl. 22:51 3 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

tisdag

En studie om medicin och ADHD

lite intressant det ska börja en forskningsstudie om adhd. Där de ska mäta människors koncentration i studien skall det ingå människor med adhd, misstänkt adhd och andra med tror jag. Forskningen vill titta på hur medicinerna faktiskt hjälper människor.
Denna studie blev jag väldigt intresserad av, kanske just för jag läser om personlighetspsykologi och om forskningen runt detta just nu. Så det ska bli väldigt spännande att få vara en av deltagarna i denna studie. Även om jag nu inte själv leder forskningen som kommer fram till de vetenskapliga bevisen, så blir jag hur som helst en länk i denna studie. För utan oss med Adhd, så hade ju ingen vetenskap om detta blivit till. Så Jag har en fördel med min diagnos i detta sammanhang, vilket är jag och de som är lika med mig hjälper till att leda mänskligheten framåt angående ADHD studien ……
Nu fick jag till det tycker jag hehehhe!!!
lev väl och njut av stunden….

Subscribe to this feed €¢ Digg This! €¢ Share on Facebook

Etiketter: ADHD, psykologi kl. 09:56 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

Husvagn solifer

Min man behöver en uppryckning och behöver ta sig i kragen……..
Det var tur att han inte var i husvagnen, när vi kom dit utan var på sitt jobb. Våran lilla kille vet vem jag är, och vet hur jag blir, han vet hur vi brukar ha det, när vi är själva i våran husvagn. Det är även så att han tycker om att vi har det så, när vi är ute med våra husvagn. Det första han sa när vi kom in i husvagnen var : Ursh var stökigt, pappa har ju inte städat. Det har pappas lilla kille och hans lilla fru nu gjort, det brukar ta en kvart att städa en husvagn, men idag tog det två timmar. Nu sitter vi här, jag och min lilla kille, och njuter! Våran traditionella resa, som bara vi två gör varje höst. Nu är det lite ändringar , vad beträffar resans mål för, två veckor varje höst brukar vi åka till Strömstad. Där har vi behandling i tomatis, vilket är musik Mozart och gregorianska sånger. Denna är behandling hjälper barn med AS och adhd, behandling hjälper barnen att kunna koncentrera även andra saker. Detta är inget vi ska göra i höst, för han är klar med tomatis behandling. Men vi stack iväg bara jag och han, just nu när vi är klara med städning och allt annat som vi var tvungna att göra, så sitter vi här…. Det är ju jag och han som mest uppskattar våran husvagn, just nu njuter vi….. Vi, bara jag och min lilla kille och i våran husvagn. När min kära make sedan kommer så ska han tas lite i kragen, om jag inte glömt det då…
Även en annan spännande sak händer nu, min stora nästan vuxna barn är för första gången ensamma hemma. Navelsträngen klipps just nu av, gör det ont mmm men någongång måste vara första… sköt om er nu mina barn, glöm inte av att äta riktig mat dessa två dagar och gå och lägg er i tid, …. Men framför allt Njut av att ni för en gångs skull får sköta er själva ……
Ta hand om er, gör allt som jag INTE gjorde när jag var ung, men med förnuft och balans…..

Etiketter: ADHD, barn, camping, Höst, övrigt kl. 14:43 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Allt skulle bli så bra oavsett

Så trodde jag då jag skulle få min diagnos. Oavsett om de sa till mig att jag du har ADHD, eller nej du har inte det. Så trodde jag, att jag på något sätt skulle få en enklare tillvaro. Detta har inte hänt!
För jag är den samma idag, som jag var innan jag fick min diagnos.

Men en stor skillnad finns där trotts allt.
Nu handlar det om, att jag har större förståelse för mig själv, att jag på något sätt mera rycker på axlarna. Än att jag gräver ner mig i själv kritik, och stygga tankar mot mig själv. Idag säger jag inte till mig själv att jag är värdelös och dum i huvudet, utan idag ger jag mig lite extra kärlek och klappar om mig själv.

Detta gör att jag idag vågar titta mera på sådant som jag inte har full koll på, jag vågar se till mina brister.
Kanske är det så att mina brister kommer finnas hela livet. Men nu när jag öppnat ögonen, så har jag en möjlighet att göra något åt dom. Skulle det nu vara så att jag inte har förmågan att göra något åt dom, så har jag idag större mod inom mig, att faktiskt be om hjälp.
Det vågade inte jag förut, då vände jag ut och in på mig själv för att lyckas.
Lyckades jag inte så valde jag att se det som meningslöst och ointressant.

Har säkert massor av sådana beteenden ännu idag, men skillnaden idag är att jag är medveten om dem. Jag kan välja om jag vill göra något åt dom….
Det är den stora skillnaden mellan innan adhd och efter adhd……
Idag känner jag en stor tacksamhet åt denna skillnad, den gör mig mera ärlig, trygg och kärleksfull emot mig själv.

Etiketter: ADHD, PERSONLIG UTVECKLING kl. 16:42 1 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

så här mång inlägg blir det bara för att

Jag egentligen är så illa tvungen att plugga. Hela mitt huvud är så fullt av idéer just nu det poppar upp i kapp med orden i boken. så mycket grejer som jag gjort idag har jag inte gjort på ett år säkerligen! Jag har till och med kollat i och sökt nya utbildnings kurser för nästa termin. Denna gång sökte jag fyra kurser alla inom psykologi och en av dem är : kriminellt beteende och nevropsykologiska funktionshinder. I min Adhd värld är jag redan där tankarna går i 140 och jag längtar tills i januari för att se om jag kom in.
Nu är det ju så att det bara är oktober, jag kämpar med min andra Kurs i personlighets psykologins teori och forskning. så för mig är det bäst att jag stannar kvar här och nu och lägger all kraft på dessa teorier istället för att springa iväg till nästa. Men det är ju ett av mina dilemma jag är aldrig där jag ska vara just nu utan antingen är jag kvar i går eller i morgon om en månad eller halv år. Har lite att jobba med ser jag och nu så ska jag inte skriva ett inlägg till för nu dj…. ska här pluggas!!!!
ha det gott alla

Etiketter: ADHD, psykologi, Utbildning kl. 22:04 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

tisdag

ett kort inlägg

ska idag för första gången till läkaren som nu och under fortsättningen skriva ut min medicin Concerta. Vet inte varför men detta gör att jag är lite orolig. Vet inte om det är för själva besöket, eller om det är för att jag har knappt om tid för att hinna till jobbet. Kanske är det både och känner mig stressad, och har gjort det under några dagars tid nu ……
Ha det gött alla
Idag är första dagen på resten av mitt liv !!!

Etiketter: ADHD kl. 11:52 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

söndag

Conserta ger mig ett mera vaket tillstånd

Vissa dagar har jag börjat glömma av min lilla tablett. Det är då inte så, att jag kommer ihåg att jag inte tagit den.
Utan jag upplever att den inte gjort verkan. Framåt niotiden på morgonen, utan tablett känner jag det som om halva kroppen sover. Det känns som om halva kroppen har bedövning i sig utan tablett.
Jag har även svårt att hålla mig vaken om jag bara sitter still utan concertan. Utan att tänka på det så slumrar jag liksom till om jag inte rör på mig.

Blir lite konfunderad över att för bara några månader sen, så åt jag inga tabletter och visste inte att min kropp var sådan då. Jag upplevde inte då sådana symptom som om att jag skulle var trött. Innan jag fick dessa tabletter så var jag pigg på morgonen. Stutsade upp ur sängen, och fixade med det mesta!
Här hemma kallade vi det Morgondamp, där denna damp fick utlopp i städning, stickning, och ett snabbare tempo. Själv led jag inte av det utan tyckte det var ett naturligt sätt för mig. Har ju alltid varit sådan att jag är morgonpigg och fått gjort det mesta då. Den som led av detta var nog min man och mina sovande barn. För ibland fick de vakna till ljudet av dammsugaren eller av att jag skurade toaletten eller köket. Innan min medicin vaknade jag nästan alltid vid fem på morgonen och framåt sex sju på morgonen brukade jag vanligt vis vara i full gång. sen framåt elva tolv var jag helt slut i kroppen och var tvungen att sova lite middag.
Denna middagslur finns inte idag. Jag kan inte sova middag för jag är inte trött. Om det beror på tabletten eller om det beror på att jag tar det lugnare idag eller båda delar, vet jag inte. jag sover fortfarande inte mera än sex timmar men jag är inte helt slut på eftermiddagarna längre och jag kan till och med var vaken på kvällarna.

Min upplevelse och erfarenhet av denna tablett, ger mig ett nytt liv både på gott och ont.
Helt okey för mig att inte sova middag, men att min energi inte är så intensiv som för är något jag saknar.
Inspiration var något jag hade hela tiden förr idag får jag mera invänta att den infinner sig …..

Etiketter: ADHD kl. 09:22 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Adhd Skola

Idag har det varit en riktigt lat dag. Vid middagstid åkte vi iväg till u-valla för att komma från väggarna en stund. Under tiden i bilen, hade vi en rätt intressant diskution jag och min man. vi pratade om att synas och att var någonstans i centrum. då kom mitt bloggande upp och att jag skriver för att jag vill synas enligt min mans sätt att se på det……
Det är en fråga jag funderat på nu under eftermiddagen.

Jag kom inte fram till samma sak som min man. Det jag inte är riktigt säker på är varför jag skriver, inte heller för vem jag skriver. Det jag kom fram till är inte hela sanningen tror jag, utan en del av ett större sammanhang. Det jag nu kommit fram till är att jag nog inte skriver för någon annan än mig själv, är det nu så att någon skulle läsa mina inlägg så visst det är helt ok.

En tanke som kom framför mig , blev också att: hoppas då de läser de inläggen som har något att säga.
För min egen del så skriver jag gärna och ofta mest hela tiden.
Jag kan få en mening i mitt huvud som poppar upp på morgonen, den skriver jag ner i ett word dokument och jag vill låva att det blivit många meningar under årens lopp.

Innan datorns tid hade jag alltid ett kollegeblock, där jag samlade mina ord och meningar. Tankar som popppade upp blir ibland nån berättelse som ingen läser, ingen ser, mer än jag. När min son var liten brukade jag ibland skriva nått som vi läste till kvällen istället för godnatt sagan.

Att jag skriver rätt många inlägg om ADHD beror på min historia.
Jag har slitit, gapat och varit helt vannsinnig, ibland då min son blivit felbehandlad av skolans värld.

Jag har försökt att diskutera, och på alla sätt försökt få lärare att reagera, se min son i stället, för alla problem de upplevt att han har.
Jag har varit livrädd för att min son ska uppleva och känna samma värdelöshets känsla, som jag kände då jag gick i skolan.

Mitt mål som mamma, har varit att ge mina barn allt, som jag kan i form av självkänsla och mod.
Visst alla gånger har jag inte lyckats, och alla gånger har jag inte heller haft ork och mod till det. Men Jag har försökt och jag gör det än.

Jag blir så ledsen, när jag ser och upplever, hur skolan inte har mera kunskap, om dessa barn.

Jag kan inte förstå hur vissa lärare år efter år, går till sitt jobb och kränker barn, som inte är som barn ska vara enligt deras syn på barn.

Hur kan de ta sig till sitt jobb, känna yrkesstolthet, vara nöjda med sig själva och sitt jobb. Då de varje dag kränker den lilla killen som har myror i brallan.
Vad är det som gör att de inte ser Kalle och hans svårigheter, med att sitta still.
Vad är det som gör att de som har lång utbildning, och så mycket kunskap, inte vet hur de ska hantera en sjuårig kille? Hur kommer det sig att sju olika lärare som ser samma kille, har så olika sätt att se honom ?
Det som är problem för en lärare, ser den andre läraren som en tillgång.
Varför har de inte ett forum, där de sitter och pratar med den lärare som uppskattar barnet och ser alla hans förmågor.

Detta är något som jag faktist tog upp på ett kvartsamtal med min sons huvudlärare. Jag frågade honom hur det kommer sig att vissa av lärarna, inte klarar av honom?

Dessa lärare var ju även lärare som inte heller min son klarade av.

Hur kunde det var a så frågade jag, alla utlåtande om att han stör, pratar högt, sitter inte på sin plats, slarvar och kan inte konsentrera sig…. sen finns de lärare som inte har några problem med honom.
Deras ord om min son var bara possitiva och uppmuntarnde. Oftast om hur interligent och klok han var.
Huvudläraren kunde inte svara på detta.

Det kan jag och det kunde jag då oxå….. självklart var han lika okonsentrerad på dessa lektioner, självklart så var han lika rörlig då…

Det ända som var annorlunda var dessa lärares bemötande mot min son. De såg inte heller bara problemen och fokuserade på det som var jobbigt, utan de såg hela min son. Problemen var de medvetna om, men de fokuserade på det som var bra, de tittade på det positiva och förstärkte dessa sidor hos min son, Framför allt de visade honom respekt, var konsikventa. De lärare som fått min son att må bra, växa och utvecklas . De som ska ta åt sig av medaljen min son lyckades vinna i form av betyg, är just dessa lärare som såg alla min lilla pojkes sidor, som förstärkte de sidor som de uppskattade och ville se mera av…..

Tyvärr så finns det inte så många sådana lärare. Men till er som finns: Ni är guld värda!
Sluta aldrig att undervisa, sluta aldrig att se och förstärka det som är bra hos alla människor…..

Tack! för att min son hade förmånen att ha dessa underverk till lärare, som insåg vikten av att se den lilla goa kille han är, och att de bortsåg från det negativa.

Det har gjort att min son vuxit, fått en bra grund att stå på, i han vuxna liv det so nu börjar närmar sig med raska steg…

Ännu en gång kom jag ifrån ämnet märker jag

Etiketter: ADHD, barn kl. 22:10 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

Concerta, Adhd och Jag…

nu har jag ätit medicinen Concerta ett tag. I början var jag inte så nöjd utan det var mycket som blev snurrigt, fick hjärtklappning och jag blev lite stressad framför allt tyckte jag att jag blev väldigt lat. Efter en tid med tabletten och ett litet samtal med min lilla tjej som jag har en speciell relation med. Hon bodde hos mig ett tag under en period i hennes liv då det snurrade på för mycket för henne. så valde jag att bestämma mig för att nu räcker det nu ska jag sluta att känna efter och sluta med att se detta negativ. Började också med att mera konsekvent skriva i min Jag är bra bok igen. Vilket ger mig perspektiv och en chans till reflektion av min dag. Nu är det ju så att jag skrivit i jag är bra bok under några år . En gedigen samling har jag lyckats samla på mig. Min självkänsla och min inre trygghet har vuxit inom mig, samtidigt som böckerna blivit fler och fler. Har läst så mycket om Concerta och adhd både för och nackdelar. Idag har jag bestämt mig för att denna lilla tablett hjälper mig att varva ner och hjälper mig att ta en sak i taget till och med så hjälper den mig att slutföra saker och hjälper mig att tänka tanken fullt ut. Concerta hjälper mig även att stanna kvar och lyssna på det jag säger till mig själv. Denna ro som jag i början fick mig att känna mig lat är något jag behöver för att kunna stanna upp, lyssna på min inre röst. Lugnet gör att jag mera idag känner inom mig att det är det här jag vill, det är det här som är rätt. Concertan hjälper mig också att titta på vad som gjorde att det kanske inte blev så bra , för idag stannar jag kvar i mig själv , i min upplevelse den stunden den varar. Visst det finns bieffekter som är mindre bra , en av dessa är att jag idag inte sover middag varje dag, vilket jag innan concerta gjort varje dag i mitt liv. Då jag förr brukade sova middag, är jag inte alls trött idag, men när kvällen kommer och kudden ropar på mig somnar jag när jag lägger huvudet på kudden.
En annan nackdel med concertan är att alla mina måsten har försvunnit ut och inte finns mera. För jag har upptäckt att vissa av dessa måsten, hade varit bra, även idag. Det hade varit lättare att städa om jag hade haft mina måsten varje dag, för då hade jag inte behövt lägga ner så mycket tid på att faktiskt städa idag.

Etiketter: ADHD kl. 08:26 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Concertan

idag har inte Consertan satt stopp för mig, eller så har jag bara vart bestämd på att göra något vettigt, för en gång skull.För i dag redan vid åtta fick jag fart, eller redan då bestämde jag mig för att städa lite. I min tanke skulle jag bara dammsuga, i verkligheten blev det som det brukar bli innan concertan, härjade runt lite överallt, bytte sängkläder , manglat och massor av annat onödigt. Har hundra tankar i huvudet, men vet att jag tog tabletten i morse. Antingen funkar den inte, eller så börjar jag behöva mera i dos?
Eller så börjar jag bli som vanligt igen, trots tablett. Men idag är en dag som jag gillar, jag gillar mig idag. Mitt gamla jag är tillbaka, och jag har fått tillbaka min morgondamp, fast utan tröttheten efteråt! Det kanske är just så det ska funka att jag är som vanligt, fast slippa tröttheten, som gör att jag sover flera timmar på eftermiddagen. I så fall Hurra!! Då blir jag genast mera pigg på att äta Concertan. I morgon arbetar jag det långa helg passet börjar 11.00 slutar 15.30 på Söndag. Massor av pengar blir det, måste ha en positiv inställning annars står jag inte ut.

Lite kusligt blev det då jag såg på aftonbladet sida i tisdags läste om Liseberg och Rainbow vi satt där för tre veckor sen jag och min dotter snart är attraktionen borta för alltid . Redan för ett par år sen brast ju något i hydraliken som gjorde att massor av människor då fick förstörda bilar men vad är det mot vad som hände i måndags. Tur att ingen dog härdan efter ska jag lyssna på min man som inte åker något där! Ursäkten han har är: att han är klok och interligent, mot oss andra som inte fattar bättre!

Etiketter: ADHD kl. 14:54 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

kan det handla om adhd?

jag har ju nu ätit concerta i några månader. Idag ser jag att morgondamp och energin är som bortblåst. Vaknade inte fråns halvnio idag. Det känns inte bra för jag är van att vakna tidigt vid sex som senast. Jag blir berövad mina morgnar som jag uppskattar så mycket Mitt liv blir i slow-motion. Orkar inget vill inget, min kreativa sida finns nästan inte kommer inte ihåg när jag senast satt och skrev eller ritade. Jag tror inte att concerta är något som passar mig. Innan jag åt dem, så trodde jag att det var det som saknades. Att jag skulle må så mycket bättre. Visst idag hinner jag med mina tankar, och jag är inte ute på motorvägen i huvudet. Dessutom så trodde jag att det här att jag hela tiden måste ha något att göra, var något som jag mådde dåligt av. Jag trodde det skulle bli skönt att slippa hålla på hela tiden, att slippa börja på saker att inte städa hela tiden och alla projekt som jag hållit på med att de skulle vara skönt att inte ha det så. Jag är inte lika säker idag. Eller är det bara ångest över att jag känner mig lat som gör att jag inte tycker om det? Förrut så tyckte jag ju att herre djävlar fan vad duktig jag är jag har städat, jag har handlat, jag har stickat, och allt vad du kan tänka dig redan innan kl 11.00 på morgonen . Med concerta i kroppen ska jag vara glad om jag gör något av det, under en dag. Förr hade jag olika listor på vad jag skulle göra på dagarna, listor på vad jag skulle städa mm mm, idag ska jag vara glad om jag skriver upp hårschampoo på inköplistan. Har jag idag lyckats skriva upp det på inköpslistan, så ska jag vara glad om jag får med mig inköpslistan till affären. Jag saknar mitt gamla liv! För på bara några ynka månader har mitt liv förändrats. Badrummet i källaren skriker efter hårschampo. Huset efter städning, och jag och mig efter rutiner och struktur! Visst mitt liv har säkert blivit mycket lättare för mig, idag hamnar jag inte i situationer , utan att hunnit med själv, jag hinner liksom med, varför det blev så, eller varför han eller hon sa så. Jag är i situationen, på ett sätt som jag inte var förrut. För då något av det jag gjort förut, blev konsekvens Var jag redan någon annanstans förut. Idag blir jag liksom mera närvarande i stunden då konsekvensen blir, på gott och ont. Det här med att vara där konsekvensen är, blir jobbigt. För jag ser och upplever idag, mera att det var jag som gjorde att det blev så. Det har jag inte haft tid, att tänka förut.
Dessutom vet jag inte om jag står ut med att vara så lat. För nu ramlar allt på mig jag måste handla, jag måste städa, med mera. Men jag gör det inte . Beror det på tabletterna eller vad beror det på ?

Etiketter: ADHD kl. 09:14 6 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

adhd concertaLång helg på jobbet

nu är mitt långa arbets pass slut….. och nu har jag fyra långa lediga dagar. Blåsigt men solen lyser i allafall. Lite seg och mör känner jag mig, detta beror på att jag sovit dåligt på jobbet, och haft möte på förmiddagen. Det här med möten är jobbigt för mig, fast idag var det ju inte så farligt. Det är ju semestertider och inte så mycket info utan mera allmänt. Det känns motigt att börja jobba så här efter semestern ,har haft jätte svårt att komma igång. Har helt enkelt ingen lust. Vet inte om jag tröttnat på jobbet eller om det varit för lite av lugn och ro? Fast det kan ju bero på medicinen oxå. Medicinen tar ju bort många känslor.Det roliga är inte lika roligt längre, det tråkiga mindre tråkigt. Jag har så svårt att ta mig för saker och jag har svårt att sätta igång med saker. Ibland funderar jag på att sluta med medicinen, så jag blir som vanligt igen, som den som jag känner. För mitt nya jag som är jag är obekant för mig, jag känner inte henne på riktigt, och vet faktiskt inte om jag vill lära känna henne heller. Jag tror jag trivdes mera med mig själv innan concerta. Idag känner jag så. Fast det finns ju dagar då jag ser vilka bra effekter det blir av att jag äter medicin oxå. Jag blir inte lika stressad och städar betydligt mindre och handlar inte i massor heller, detta på gott och ont för i skafferiet är det oftast bara det nödvändiga i dag. Det finns inte mycket i skåpen idag, som man kan små äta, och idag ser inte jag någon som helst lust i att äta, utan det är mera ett nödvändigt ont även detta på gott och ont, blir ju smal kanske och det ser jag som positivt.

Att bli mindre och smalare gör ju att kläder blir för stora, vilket gör att jag förmodligen kommer att behöva köpa nya kläder. Hmmmm i allt detta så blir det en positiv tanke köpa kläder gör ju inte ont, och är inte så tråkigt heller för den delen, snarare tvärt om. Nu tänker jag inte uttala mig om hur min make kommer att uppleva detta, inte hans plånbok heller!
Det lär jag få höra då han läser här kanske, eller den dagen vi ska ut och shoppa heheheh…….
Kom just på att jag kanske ska vara lite extra snäll ett tag fram över, så han är på gott humör den dag stan ligger fram för mina fötter.

Etiketter: ADHD kl. 13:31 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Funderingar kring ADHD

Mulet och grått ute men ändå varmt . Ã…ngesten över att semestern är över, har lagt sig. Livet ska nu återgå till sin gilla gång. Komma tillbaka till rutiner och det vanliga är egentligen helt ok. Om det har med adhd att göra, har jag ingen aning om. Men jag är en rutin kvinna. Stukturer och rutiner är något som jag måste ha i mitt liv. Utan rutiner och struktur funkar inte min vardag, det blir inget gjort, och dagarna går ut på att leka. Jag är ju så medveten om att rutiner i mitt liv är ett livnödvändigt ont, ändå är känsla av befrielse en härlig känsla att uppleva då semestern är ny. Befrielsen att kunna göra vad man vill, inte ha tider att passa, och inget planerat. Lika skönt är det när rutinerna är tillbaka. Det inrutade och det fyrkantiga är en trygghet som jag kan vila mig i. Trygghet är något som hela min kropp och själ skriker efter. Kanske är det som är adhd. Min kropp och mina tankar är så otrygga i sig själva så i det inrutade känner jag mig lugn. Min adhd ger ju mig ett virvelvarv av impulser som inte riktigt går att tygla allt går snabbt och händer så fort. Sen står jag där och funderar på hur kunde det gå till så här, eller hur blev det nu? En overklighet känsla som om det inträffade spelades upp på film eller som något jag just läst om känner jag ibland. Så det inrutade och rutinerna är nu välkomna även om det känns som om jag skulle kunna vara ledig ett helt år till.

Etiketter: ADHD kl. 09:56 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

attention

är en förening som jobbar för att förbättra samhället för NPF-are. Då den kommer så finns det mycket som jag läser i den har varit medlem i ett år tror jag. Denna tidning hittade jag ett häftigt halsband som jag kommer att inhandla gruppen AC/DC brukar skriva gruppens namn så som detta halsband var gjort så snart kommer jag vara ägare av ett fräckt halsband med bokstäverna AD/HD. Gå in på denna sida och titta på smycken kolla även in det andra.

Etiketter: ADHD kl. 20:06 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

söndag

Firar

idag har jag kommit på något helt otroligt ,något som inte kunde hänt för några månader sen. Varje morgon tar jag en tablett. Varje morgon kommer jag ihåg att ta min tablett! Detta har inte hänt förrut, vad det än har varit förut så har jag lyckats glömma av det ,efter ett par dagar. Nu är det annorlunda, det är det första jag tänker på när jag vaknar, det första jag gör till och med innan kaffet! Jag pratar hela tiden om att jag inte tycker om, att jag ska behöva en tablett, men innerst inne så känner jag att jag behöver den. Denna lilla tablett får mig att fungera i vardagen, den får mig att känna tillit till mig själv och mina tankar. Jag som förr trodde att det inte kunde vara på något annat sätt. Att det var jag som bara inte ansträngde mig tillräckligt, fast jag var helt tom då kvällen kom helt slut, somnade bara huvudet kom till kudden. Idag vet jag bättre,visst det var jag som var rörig ,det var jag som inte var som alla andra.
Min verklighet var lite jobbigare och lite mera kaotisk mot hur andra hade det. Nu ser jag hur lite jag förstått innan, nu ser jag alla mina utbrott, och all min ilska, all energi jag lagt på att städa, handla, uppfostra, all min ansträngning på att vara lika duktig, lika bra, lika klok. Jag har lagt ner så mycket energi, på att vara lika koncentrerad, lika fokuserad som alla runt omkring mig. Det har varit så tungt och så ansträngande för mig. Då andra tar tag i saker, eller ska lära sig något, så behöver de inte lägga ner så mycket kraft på det. Deras tankar stannar kvar där de ska vara, de behöver inte ha koll på vad som susade eller vad som hände någon annanstans, deras tankar flyger inte iväg, till något annat än det de gör just nu. De sitter inte i timmar och grubblar över vad personen egentligen menade eller vad som egentligen sas, utan de ser och förstår och vet vad som just var. Det är just det min lilla tablett tillför mig idag. Idag är jag här just nu, vet precis vad jag gör, ska göra, vad som förväntas av mig . Jag lyssnar inte på det som inte blir sagt, utan på det som sägs. Jag krånglar inte till det för mig, inte över huvudtaget. Det här är något nytt för mig , samtidigt som jag känner en sorg över hur det varit, så känner jag en stor tacksamhet över hur allt nu har blivit mycket enklare. Jag känner en stor tacksamhet över att jag äntligen har fått förmågan att stanna upp och att jag har hittat ett lugnare tempo. Tack för att mitt liv blivit mycket enkelt och mera fyllt av känslor som stannar kvar, vilket gör att jag idag upplever mera i mig själv. Tack för att jag idag har förståelsen över varför det har blivit som det blev, det gör att jag kan förlåta mig själv. Jag hade ingen kompass till kartan innan, kunde inte heller förstå vad som var på kartan för den var inte skriven på mitt språk. Idag är kartan översatt på mitt språk och kompassen har jag med mig så nu kan även jag ge mig iväg ut i livet utan att snubbla.

Etiketter: ADHD, PERSONLIG UTVECKLING kl. 09:36 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Det handlar om att hitta kärnan

ett litet inlägg så här på morgonkvisten.
Jag gör missar ibland stora som hus! Jag har gjort en sådan miss. Min man är ju ute på veckorna och jobbar. Jag jobbar ju två minuter från mitt hem. Jag har varit ganska nöjd med situationen och känt att det flutit på bra.

Kanske är det så att jag inte velat se tecken, på att det inte funkar…… våran lilla kille har ju AS vilket man kan förklara som att funktionshindret är ett bokstavligt talat ett ord-upp-hängnings-problem och sociala svårigheter, det handlar även om att hans tänk är inte som andras men handen på hjärtat vem gör det….

Nu till det jag vill komma till, min lilla pojke hade ju för ett tag sen lite kreaktivitetes övningar nere i källaren. På vårat bord som står där nere, han har även haft idéer om hur strumpor blir till, vilket resulterat i att de legat trådar i stora rummet i högar. Vad som händer om man lägger tvättmedel i skölj medel, det har även varit intressant att kolla läget i hårschampoo, vad som händer med tvättmedel mm. Det är så mycket som har hänt här hemma, då jag inte varit hemma. Jag har blivit arg vilket varit ett fel av mig, jag borde ju istället satt mig ner, och funderat på vad som händer, och varför det händer. Det har ju spökats en del i skolan oxå, men jag har sett det som jaja tonårs hormoner mm………

Det är ju så mycket skönare att lägga ut saker någon annanstans, än där de ska vara. Hmm nu börjar det kännas jobbigt märkr jag. För jag tror att jag har hittat kärnan till problemet…. problemet är inte våran killes, inte heller skolan, inte någon annans än vårat!!!
Men vi har inte velat se det…… orsaken handlar om att det ibland blir lite annorlunda här hemma, rutinerna och strukturen försvinner emellan åt. Typ var 4:de dag.
När jag går till jobbet är det inte som vanligt sen, för då kommer mormor hit och är med barnen. Nu är inte mormor heller orsaken, utan att: ingen av oss är hemma. Det är orsaken, det är det som inte våran lilla kille fixar.
Det har inte jag fattat…. Hmm jag har jobbat med bråkiga ungar i ganska så många år, och inte sett att våran lilla kille här hemma visar samma saker i sitt beteende, som barnen på de hem jag innan jobbat på.
Nu är det ju inte så att jag kan vara professionell som mamma, finns det sådana och om det skulle finnas sådana kurser så skall jag ställa mig först i kö, men endast om de inte handlar om skam stolar och skam hörn för då är jag inte sann emot mig själv….
Mina tankar nu har visat mig nya vägar att gå….. Jag har så att säga blivit lite klokare…. för antingen får jag hitta ett jobb som är då pojken går i skolan eller så får jag ta lite ledigt…….

window.google_render_ad();

Etiketter: AS, barn, Utbildning kl. 07:54 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

window.google_render_ad();

Asperger AS ADHD BOKSTÄVER som är i oordning……

våran lilla pojke fick jag åka och hämta i skolan igår. Fröken ringde hem, och hennes röst sa mig, att hon var skärrade trött, hon bad om hjälp.

Jag kommer till skolan så stod magistern ute på skolgården, väntade på mig. Inne i klass rummet satt en fröken med skinn handskar på händerna, höll i pojken som halv satt eller halv låg på golvet, fräste och bankade sitt huvud mot fröken, så att hon skulle få ont. En fröken satt bredvid och försökte prata med pojken.
Försökte att bitas och kunde inte prata, allt detta över några matte tal. Vi har haft liknande insedenter här hemma.
Men den pojken jag hämtade igår, var en pojke som var oerhört besviken. Besvikelsen gick tyvärr ut över andra, som i och för sig är tur. Men den handlade ännu en gång, om att det blev fel, ännu en gång var det besvikelse över sig själv, över att han inte heller denna gången lyckades. Ta sig ur en situation som han inte ville vara i.

Jag är nu rädd, jag är rädd, jag behöver hjälp ……..jag är inte rädd över mig själv jag behöver inte hjälp för mig själv.
Utan jag är rädd för hur detta kommer att utvecklas sig, vår lilla kille har AS men även ADHD han äter concerta, trodde jag då jag litat på att när jag påminner om den så tar han den.

Här är ett problem, för han tycker att det känns äckligt i halsen. Så för att slippa obehaget i halsen så säger han eller låssas ta tabletten. han har inte ännu insätt värdena med att ta tabletten. Den hjälper han faktist att inte hamna i sådana situationer.
Saker som man ska ta in i munnen kan ju tendera till problem för människor som har as och autism.
Våran lilla pojk äter inte kött, ost fisk, mm. Det blir lättare att förklara om jag skriver vad han äter. Han äter potatis, brysselkål, sparris, ägg utan gula, limpsmörgås med leverpastej men helst bara chips och godis kakor och dricka, det hade varit ett dröm senarie för honom.

Och fasten jag vet att det inte hjälper, och jag vet att han får i allafall i sig gröna grönsake,r så blir jag ibland en förälder som vill att han ska prova och smaka.
Men de stunder förlorar jag, och han går ur dem med segern i behåll.

Men jag är rädd vad ska jag göra? Hur ska jag få honom att funka i skolan, hur ska jag hjälpa honom, så att han inte behöver misslyckas hela tiden?
Vem ska kunna hjälpa mig, hur ska jag betee mig… skolan är min pojkes arbetsplats.
Som vuxen kan du byta jobb, inriktining och chef, välja ett jobb som du tycker är roligt som passar dig….
Det kan du inte göra som barn, du kan inte bara gå in till chefen, och säga att:- du majjen jag skulle behöva några dagar ledigt, en vecka i solen så jag tar av min sparade semester eller inte heller kan du säga till cheifen, att jag har tröttnat på dessa arbets uppgifter och behöver vidar utveckla mig så jag ska byta riktining ta en pause söka nytt…….

Det är olika världar skolan är en tvungenhet där du inte kan påverka förhållandet till dina chefer, om du är barn, du väljer inte heller kamraterna, är du annorlunda så har du svårare att knyta kontakter, och få vänner.
As har särskilt svårt för att läsa av sociala situationer och knyta kontakterr för han vet inte hur det går till……
Min son behöver semester från skolan, han behöver vila upp sig han, behöver en lugn stund utan möten med andr,a där han är så illa tvungen att vistas i en miljö, som han inte får ihop…….

Intuition är något vi alla har och den skall vi följa..

Min vardag har blivit så full av massor av saker som jag inte hinner med. Dammråttor har invaderat vårat hus. Blommorna vissnar, och jag sitter här mest hela tiden. Idag ringde det en kvinna hit och berättade saker, för mig som gjorde uppror inom mig. Vågor av skuld kom över mig, känslor av att jag är en slapp och gränslös mamma har flimrat förbi mina tankar….. och frågor som: vad har jag gjort för fel, har jag inte varit uppmärksam har jag lagt för mycket tid, på denna datorn? Har jag drunknat i mig själv, och mina studier så att jag inte varit ovan för ytan? I varje fall vet jag att jag en dag förra veckan inte lyssnade till min magkänsla, jag lyssnade inte på rösten inom mig som sa till mig att: Hallå nu är det något som inte stämmer, nu behöver du vara en vuxen en rätt jobbig vuxen som säger nej och inte ger dig… jag gjorde inte det förra veckan!
Det har jag idag fått betala för! Jag har idag fått erfara att min magkänsla alltid är sann!! Sånt jag i första stund tänker eller känner, det är det som är viktigt! Det, är något som jag inte får bortse ifrån. Vanligtvis brukar jag faktiskt handla efter min intuition och jag brukar lita på den. Men förra veckan, då lyssnade jag inte och valde istället att inte vara den mamman jag vill vara, jag stängde av rösten inom mig, och la ner ännu en timma på mina studier, gav för mycket frihet….. Idag har jag en ny erfarenhet av en gammal sanning. Jag ska lita på min intuition, göra det som min första känsla alltid säger mig att jag ska göra!!!
Mina känslor berättar viktiga meddelande, till mig som jag inte får avfärda. Jag vet ju detta, idag har jag fått vetskapen om det igen…..
Här blir en stor tacksamhets tanke:
TACK! För min nya erfarenhet, som nu har lärt mig. Att jag måste hela tiden leva med min känsla, för den är sann.
Jag måste och kommer i framtiden, inte avfärda min intuition. Jag får inte blunda, för den är rätt alltid , hela tiden…….

Allt skulle bli så bra oavsett

Så trodde jag då jag skulle få min diagnos. Oavsett om de sa till mig att jag du har ADHD, eller nej du har inte det. Så trodde jag, att jag på något sätt skulle få en enklare tillvaro. Detta har inte hänt!
För jag är den samma idag, som jag var innan jag fick min diagnos.

Men en stor skillnad finns där trotts allt.
Nu handlar det om, att jag har större förståelse för mig själv, att jag på något sätt mera rycker på axlarna. Än att jag gräver ner mig i själv kritik, och stygga tankar mot mig själv. Idag säger jag inte till mig själv att jag är värdelös och dum i huvudet, utan idag ger jag mig lite extra kärlek och klappar om mig själv.

Detta gör att jag idag vågar titta mera på sådant som jag inte har full koll på, jag vågar se till mina brister.
Kanske är det så att mina brister kommer finnas hela livet. Men nu när jag öppnat ögonen, så har jag en möjlighet att göra något åt dom. Skulle det nu vara så att jag inte har förmågan att göra något åt dom, så har jag idag större mod inom mig, att faktiskt be om hjälp.
Det vågade inte jag förut, då vände jag ut och in på mig själv för att lyckas.
Lyckades jag inte så valde jag att se det som meningslöst och ointressant.

Har säkert massor av sådana beteenden ännu idag, men skillnaden idag är att jag är medveten om dem. Jag kan välja om jag vill göra något åt dom….
Det är den stora skillnaden mellan innan adhd och efter adhd……
Idag känner jag en stor tacksamhet åt denna skillnad, den gör mig mera ärlig, trygg och kärleksfull emot mig själv.

Etiketter: ADHD, PERSONLIG UTVECKLING kl. 16:42 1 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

Mitt inre jag…….

Morgonen är tidig. Men här har karusellen varit i gång redan. Lill killen ville inte gå upp, stor killen försov sig och har slarvat bort busskortet. Men just nu är bara den lilla killen kvar och förbereder sig för skolan. Idag har jag möte vid två. Ska plugga innan det. Har en period nu som jag sover dåligt. Vaknar på natten och kan inte somna om. Har sådana perioder ibland, har tankar om att det är mitt inre jag som vill ha något sagt vid sådana här stunder. Kvinnan inom mig har något viktigt att säga mig. Men tyvärr hör jag inte vad hon vill säga! Eller så vägrar jag lyssna på det hon säger, i dax läget vet jag inte vad jag behöver få veta, av rösten inom mig. så det lär bli flera nätter som jag kommer vakna och inte sova.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 07:37 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

Tacksamhet, kärlek till mig själv

När jag går och lägger mig skriver jag dagbok. Efter det, så summerar jag min dag. Med detta menar jag att jag skriver upp sånt som varit bra, med mig idag, vad jag är tacksam för att jag upplevde just idag. Där efter skriver jag något som jag behöver hjälp med.
Detta gör jag för att det gör mig mera medveten, och min självkänsla inte ska vackla.
Vissa dagar gör ju jag tokiga saker, men det gör ju inte att hela dagen blir tokig. Min bok ger mig möjlighet att se positiva saker med min dag.

Många böcker har jag skrivit, och idag ser jag framemot min stund på kvällen då jag skriver.
Denna stund är en stund som jag endast får ta upp en dålig sak med mig. Jag måste skriva tre bra saker, tre tacksamhets tankar ,och minst en sak som jag behöver hjälp med.
I början var det inte så svårt att skriva mindre bra saker med mig, utan lyssnade jag på min insider kompis, då så fanns det mycket som jag kunde ösa ur.
Idag är det tvärt om. Nu har jag svårt att hitta mindre bra saker med mig, och oftast ser jag flera bra saker än tre.

I början hade jag svårt att hitta saker jag som jag kände tacksamhet för. Detta är även det helt annorlunda idag. Det finns så mycket jag är tacksam emot idag.
Jag är tacksam emot att jag vaknar på morgonen. Jag kan ibland vara tacksam, emot att jag blev lite ledsen, för det gör att jag är levande och har kontakt med mina känslor.
Tacksam över att jag är frisk, glad, körde bilen utan incidenter listan kan göras lång.

Detta är mitt sätt att hjälpa mig själv att jag mår bra.

Vi lever så kort stund här på jorden, vi vet inte vad som händer sen
För mig är det viktigt att jag känner mig levande, full av alla olika känslor, när jag sedan en dag kan se tillbaka på mitt liv.
Då vill jag kunna säga till mig själv, att jag var på kopplad, jag har upplevt och känt.
Jag har varit medveten, vågat prova på saker. Jag har varit ärlig mot mig själv, och jag har försökt att se till att jag mår bra, jag har gjort mig bästa!

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, självkänsla, tacksamhet kl. 07:56 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Personligt ansvar

Har ju läst lite om Freud i denna veckan. och jag blir helt flummig. Psykologi är ju ett ämne som intresserar mig, det ger förklaringar som jag förstår.
Dessutom så tänker jag ofta psykologiskt.
Jag försöker hela tiden hitta förklaringar på varför och hur.

Nu tänker jag kanske inte som Freud, men mycket av det han menade är viktiga delar att titta på för att må bra.

Mina tankar handlar ofta om att vi gör sådant vi tjänar på. Om jag går runt och är sur så tjänar jag något på det, jag får en vinst i mitt beteende.

Min speciella lilla tjej ramlar ofta in i små tillstånd av ångest, på hennes röst kan jag hör hur ledsen och ensam hon är. Då jag hör henne i telefonen, så kan jag se henne framför mig. Om hon låter ledsen och orolig, så vet jag precis hur hon ser ut.

Igår var en sådan dag, och jag försökte förklara för henne. Hur hon måste lyssna på sig själv, och hur hon måste följa sin intuition. Många gånger har jag försökt att få henne att fatta att hon själv bestämmer, över sin kropp, sina tankar och sitt liv.
Jag säger ofta till henne att hon inte kommer leva i 700 år, så hon har inte tid att leva ett liv utifrån alla andra. Utan hon måste leva det i från sig själv, och en gång för alla bestämma sig för att vara lycklig.
För det är så … i min värld, att jag är herre över min kropp, jag är herre eller kvinnan över mina tankar, dessutom är det jag som måste se till, att jag lever det liv som jag vill.

Gör jag inte det så blir jag ett offer, då blir det alla andras fel vilket är en livs lögn för mig.
Mår jag dåligt och inte trivs, så är det min sak att se till att göra något åt saken. Det ligger liksom i mitt intresse att ta tag i det som inte stämmer.

Visst det är ibland jobbig, att gör något åt saker som jag inte tycker om, Visst ibland är jag helt ensam på min ö, känner mig helt ensam och övergiven.
Men det handlar ju egentligen om att jag långt innan har övergivit mig själv, och min inre lust till välbehag. Jag menar i detta att långt innan min känsla så har jag länge blundat till det som mitt inre säger till mig. Det är det som som blir tomheten inom mig. För hade jag långt innan lyssnat, på det som jag borde lyssnat på, det som jag under ytan haft känsla om. Då hade jag inte behövt bli så besviken på mig själv och min omgivning.

Det finns ingen annan som kan fylla ditt liv med glädje och kärlek, utan det måste du göra själv.

Det är ditt ansvar att fylla alla svart hål i din själ. Att välja att leva det liv som du vill, det kan ingen annan göra för dig.
Att bli hel som människa gör ont och är jobbigt, men då du går ut ur något, så har du vuxit, blivit helare, en ännu tryggare och kärleksfullare medmänniska.

Det är ingen annans uppgift att se till att du blir lycklig hel och fylld med livslust.
Ingen kan fylla det åt dig….. det måste du tyvärr göra själv….

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 07:51 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

Utvecklingspsykologi

Jag ska plugga i höst Jippi!!! Eller plugga jag behöver inte gå till en skola varje dag. utan kursen jag läser är Psykologi – Personlighetspsykologi A 7,5 hp [HOS] N som sker över nätet. Från Högskolan i halmstad. Det ska bli så spännande och roligt och förhoppningsvis kommer jag även att kunna ta till mig kunskapen i detta spännande ämne. Kursen är baserad på en bok skriven på engelska, beställde den igår. Hoppas den kommer fort för jag behöver nog tid på mig att läsa in. Min väninna från USA kommer jag förmodligen ringa i tid och o tid. Jag får hoppas att hon står ut med mina samtal.
Här blir en tacksamhets tanke:
Tack! för att jag hittade en intressant kurs att läsa. Tack för att jag vågade söka in. Tack för att jag även var så modig att jag skickade svar så att jag fick komma med i kursen.
Tack för att jag är så impulsiv och modig och har viljan och lusten till att lära mig.
HMMM…. blev flera tacksamheter här

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, Utbildning kl. 20:49 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Personlig Utveckliing

Ännu en dag i mulet väder. Ännu en dag i mitt liv. Vad kommer dagen föra med sig? Vad kommer jag att få uppleva idag? Vad är det jag ska lära mig, vem ska jag möta, hur kommer jag att uppleva mötet? Det finns så många frågor som kommer att få svar under dagens gång. Livet är så oförutsägbart men ändå förutsägbart. Visst är det härligt och stort att att fundera och försöka möta frågor som inte har svar…..
Jag försöker varje dag att se under i dagen.
Förr tog jag allt för givet, idag ser jag små under var minut av min tid.

Allt som händer har en mening även om jag inte vet om det just då det händer.
Alla Händelser blir till för att jag ska växa, lära mig något av det som sker.

Killen eller tjejen jag möter i affären är där, just för att jag ska lära mig något.
Förr i tiden hade jag inte tid att uppleva livet, alla måsten och min ångest av att inte hinna med.
Jag ville uppleva så mycket, var tvungen att se till att det hände saker runt om kring mig.

Idag kan jag sitta hemma i soffan, ingen som är vaken, förutom jag och katten.
Tyst mulet och härligt, det handlar endast om mina tankar. Det handlar om hur jag väljer att tänka, min tanke gör att mitt liv blir fantastiskt.

Alla tankar jag tänker, ger mig ett ansvar över min nästa tanke. Den första tanken ger mig ett eget ansvar över min andra tanke.

Alla har ansvar över sig själv. Inget i ditt liv händer utan att du har möjlighet att välja, hur du ska uppleva eller du ska göra i nästa drag.
I min värd och i mitt liv är jag idag, en aktivt väljande kvinna. Jag väljer idag hur jag ska uppleva situationen. Utifrån mina erfarenheter och min ryggsäck upplever jag mitt liv. Fast idag har jag gjort en inre resa som ger mig nya vägar att gå.
För idag väljer jag att se situationen jag är i, inte vad den liknade eller hur det varit förr.

Idag blir varje situation en egen situation där jag väljer att känna och uppleva det från idag. Tänk att det tagit så många år att komma fram till. Allt blir så enkelt idag, det var det inte förut.
Förr var jag så rädd för vad andra skulle tycka, säga eller att de kanske till och med inte skulle tycka om mig. Då brydde jag inte så mycket om vad jag själv kände eller ville.

Tyckte jag om mig själv? Nja eller faktiskt inte alls. Idag har jag hittat en helare och ärligare kvinna i mig. Där jag är stjärnan i mitt liv, där jag är viktig, där tar jag mig själv, på fullaste allvar. Visst jag har ansvar för människor, i min omgivning men det största ansvaret har jag över mig själv. Mitt ansvar är att vara lycklig, må bra och ta hand om mig själv. Inte utsätta mig för situationer som jag inte vill ha. Mår jag inte bra själv, så kan jag inte heller vara en stödjande och kärleksfull människa mot min omgivning. Vårat ansvar i våra liv, är att se till och att välja att må bra.
I mitt liv är det viktigt att må bra, vara frisk, och att jag får vara lycklig.
Det är dessa saker jag i dag försöker sträva efter varje dag , ofta ställer jag mig frågor under dagen som handlar om just hur jag väljer att må.
Att få uppleva lycka är inget som bara sker, utan det är något som du själv väljer att uppleva. Att uppleva och känna sig lycklig är något som du själv väljer. Du har ett val att göra, det viktigaste i ditt liv är du.
Tänk att det är så enkelt!
Jag väljer att må bra genom att välja hur jag ska uppfatta och känna, det gör att jag inte är något offer. Befinner jag mig i en situation som jag inte uppskattar eller vill ha, så har jag möjligheten att välja bort det. Jag har också möjligheten att välja andra tankar om situationen eller ta mig där ifrån. Det är en hisnade känsla och en stor tanke för mig, att jag väljer i allt jag upplever, ser och möter.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, tacksamhet kl. 07:58 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

söndag

Firar

idag har jag kommit på något helt otroligt ,något som inte kunde hänt för några månader sen. Varje morgon tar jag en tablett. Varje morgon kommer jag ihåg att ta min tablett! Detta har inte hänt förrut, vad det än har varit förut så har jag lyckats glömma av det ,efter ett par dagar. Nu är det annorlunda, det är det första jag tänker på när jag vaknar, det första jag gör till och med innan kaffet! Jag pratar hela tiden om att jag inte tycker om, att jag ska behöva en tablett, men innerst inne så känner jag att jag behöver den. Denna lilla tablett får mig att fungera i vardagen, den får mig att känna tillit till mig själv och mina tankar. Jag som förr trodde att det inte kunde vara på något annat sätt. Att det var jag som bara inte ansträngde mig tillräckligt, fast jag var helt tom då kvällen kom helt slut, somnade bara huvudet kom till kudden. Idag vet jag bättre,visst det var jag som var rörig ,det var jag som inte var som alla andra.
Min verklighet var lite jobbigare och lite mera kaotisk mot hur andra hade det. Nu ser jag hur lite jag förstått innan, nu ser jag alla mina utbrott, och all min ilska, all energi jag lagt på att städa, handla, uppfostra, all min ansträngning på att vara lika duktig, lika bra, lika klok. Jag har lagt ner så mycket energi, på att vara lika koncentrerad, lika fokuserad som alla runt omkring mig. Det har varit så tungt och så ansträngande för mig. Då andra tar tag i saker, eller ska lära sig något, så behöver de inte lägga ner så mycket kraft på det. Deras tankar stannar kvar där de ska vara, de behöver inte ha koll på vad som susade eller vad som hände någon annanstans, deras tankar flyger inte iväg, till något annat än det de gör just nu. De sitter inte i timmar och grubblar över vad personen egentligen menade eller vad som egentligen sas, utan de ser och förstår och vet vad som just var. Det är just det min lilla tablett tillför mig idag. Idag är jag här just nu, vet precis vad jag gör, ska göra, vad som förväntas av mig . Jag lyssnar inte på det som inte blir sagt, utan på det som sägs. Jag krånglar inte till det för mig, inte över huvudtaget. Det här är något nytt för mig , samtidigt som jag känner en sorg över hur det varit, så känner jag en stor tacksamhet över hur allt nu har blivit mycket enklare. Jag känner en stor tacksamhet över att jag äntligen har fått förmågan att stanna upp och att jag har hittat ett lugnare tempo. Tack för att mitt liv blivit mycket enkelt och mera fyllt av känslor som stannar kvar, vilket gör att jag idag upplever mera i mig själv. Tack för att jag idag har förståelsen över varför det har blivit som det blev, det gör att jag kan förlåta mig själv. Jag hade ingen kompass till kartan innan, kunde inte heller förstå vad som var på kartan för den var inte skriven på mitt språk. Idag är kartan översatt på mitt språk och kompassen har jag med mig så nu kan även jag ge mig iväg ut i livet utan att snubbla.

Etiketter: ADHD, PERSONLIG UTVECKLING kl. 09:36 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Bemötande

så som jag beter mig tillsammans med andra människor så måste jag också vara beredd på att bli bemött tillbaka eller är det inte så?
För mig är det så, jag möter andra människor med respekt, så får jag det tillbaka eller hur?
Människor som kör över andra eller trycker ner andra, för att de själva ska växa är väldigt små människor egentligen! Det är människor som inte borde vara ute bland folk överhuvudtaget!! Det är inte mycket som jag i mitt liv tycker illa om, ju äldre jag blir ju mera får jag förståelse för saker, som jag inte riktigt gillar. Men det finns något som jag aldrig kommer att kunna känna förståelse eller lära mig att tycka om, det är två saker det ena är mat som innehåller Lever vilket är det äckligaste jag kan tänka mig. Det andra är människor som beter sig illa, och lägger ut sitt dåligmående på andra för att slippa ta i tur med det. Mitt sätt att se det på, så är dessa människor i verkligheten så små och obetydliga, de inte är värda någon förståelse för utom att jag lider med dem, eftersom de inte tycker om sig själv. Det gör att jag tänker som så att: Varför skulle jag ens bry mig om att försöka förstå eller känna, med dessa människor när det själva tycker så fruktansvärt illa om sig själva, de känner ju sig själv bäst, så varför skulle jag ens bry mig om att ens en gnutta försöka lära känna människan bättre. Men jag blir riktigt förbannad på dessa mähän som gör livet surt för andra, för att de själva inte mår bra! Dessutom brukar dessa Människor ha en tendens till att inte så för sina fel och brister, utan de brukar leta efter en syndabock, som de skyller på om något blir fel! Och de skyller på är oftast andra människor som inte riktigt har kraft till att stå emot och stå upp för sig själva. Vilket resulterar i att de oftast klarar sig! Jag uppriktigt hatar sådana människor, eller hatar det är nog ett för stort ord, för det gör jag inte, för egentligen så tycker jag att dessa människor inte ens är värda att bry sig om att hata, det tar för mycket kraft av mig. Men jag tycker väldigt illa om, och blir en riktig tiger, då människor som jag har i min närhet, blir utsatta för dessa små oärliga människor. Egentligen är det synd om dessa falska fula fega kräk! För de borde förstå, att de blir inte bättre av att sänka andra, utan snarare mindre och väldigt illa omtyckta! De borde inse att det inte är farligt att säga något bra eller visa sin osäkerhet, utan snarare tvärt om. Jag känner stor respekt, för andra människor som erkänner, vågar stå för att de är osäkra och inte riktigt vet. Det gör ju oss alla mera hjälpsamma och respektfulla. Det är inte hela världen om jag råkar göra fel, eller om jag känner mig osäker, det är ju då jag kan be om hjälp och oftast får hjälp som gör att jag kan förstå eller bli en bättre vad jag nu är. En fd kollega sa till mig en gång att han var världens bästa behandlare. Det han menade med det, var att han arbetade i ett team, som var så bra att han blev världens bästa behandlare. Detta i sin tur handlade ju om oss andra med, för utan oss hade ju han inte varit världens bästa! Jag blir inte större än vad min omvärld är! Ser jag ljuset i andra människor så låter jag även ljuset i mig lysa!
Det är viktigt att jag står upp för mig, visar mitt bästa jag, det gör jag inte då jag trycker ner andra. Tycker jag om mig själv och visar mig själv respekt, har jag inget behov av att trycka ner andra. Utan då visar jag min omvärld att det är ok, att vi är olika, kan olika saker, det är ok att fråga om hjälp, att vara otrygg, att vilja bli älskad, för det är ju det, de handlar om i grund och botten. Älskar jag mig själv så har jag inget behov av att vara bättre än andra, jag har heller inget behov av att kränka andra!
Självkänsla borde vara ett eget ämne i den allmänna skolan, så att vi slipper känna oss värdelösa och små, det hade även gjort att vi slipper mötas av misstänksamhet och slipper bli kränkta av andra.
Självkänsla gör att jag inte längre mäter mitt resultat, i andras resultat. Jag har idag inget problem, med att någon annan kan det bättre, än vad jag kan det. Jag har inget behov att glänsa och att vara bäst, utan jag duger som jag är även om jag misslyckas. Detta i sin tur gör att jag inte är rädd för att misslyckas, och det gör att jag vågar be om hjälp! För jag behöver inte vara bäst bara jag gör mitt bästa, och gör jag inte det, då var det så att jag kunde inte just då göra bättre. Jag accepterar mig själv och tycker om mig, även om jag inte kunde bättre just nu, jag blir inte bättre av att tycka illa om mig själv! Men jag blir definitivt en mycket bättre människa,mamma,fru,kompis och arbetskamrat om jag visar mig själv kärlek och omtanke.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 16:37 3 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Mia Törnblom

http://www.personligutveckling.se/

Igår var det tydligen min dag enligt min man. Han ringde mig på morgonen då han åkte till jobbet, och pratade om boken som Mia nyligen givit ut. Min man känner ju mig, han vet om att hon är någon som jag innerligt beundrar. Jag tycker Mia har sådan kraft, hon har en sådan fantastisk syn på livet och en enorm utstrålning. Själv sa jag till min man att jag viste om boken, men att jag får köpa den senare. Men min man tyckte annorlunda för då han sedan kom hem från jobbet så smög han in boken till mitt sovrumsbord, där den låg och väntade på mig utan att jag hade en aning om det. Själv åkte jag ivåg till min kusin som bjöd på god mat och en trevlig tillställning då henne son just blivit student. En dåligt planerad dag var det för det var inte länge jag kunde stanna där, för vi hade en buss att passa till sonen, som skulle till gbg. Så besöket blev kort. Väl hemma igen, bjöd jag min mamma på kaffe, vi satt ute på altan och svettades med det varma kaffet. Där inne vid mitt sov rumsbord låg fortfarande Mias bok utan min vetskap!
Min man gick säkert och myste åt att jag som är så nyfiken inget visste. När mamma sedan åkte hem. Så kunde min man inte hålla sig längre utan föreslog att vi skulle vila lite, så vi inte var så trötta på kvällen. Han la sig i sängen men jag stod i köket. Jag gick sedan in i sovrummet och blev glatt överaskad och enormt glad över vad jag hittade! Där låg Mias bok helt utan att jag visste det. Det tog inte så lång tid fråns jag satt nere i gillestugan med massor av ramlösa och boken i min hand. Så igår tillbringade jag min kväll tillsammans med min man och med Mia Törnblom. I morse hade jag och Mia en del kvar så vid halv sju satt jag ute på min altan med ny bryggt kaffe och min bok. Tyvärr så slukade jag boken och har inget kvar att läsa i boken.
Nu är det dax för min tacksamhets tanke:
Tack min make för att du har tagit dig tid, till att lära känna mig och vet hur du ska göra för att förgylla min dag.
Tack Mia för att du är så modig och ärlig, så att jag fick förmånen att även läsa om ditt liv.
Tack för att du är så stark, modig och en sådan härlig tjej.
Tack för att jag var ledig och massor av ork, tid till att läsa boken. Visst den var fylld av hemskheter och smuts. Den var även ljus och visar på att alla människor har val att göra och alla mäniskor kan ta sig ur vad som helst, om de bara vill. Det finns ingen som kan få en människa att sluta missbruka, utan han eller hon vill det, men jag kan vara ett stöd åt han eller hon då hon verkligen vill lägga av. Hon visar i den här boken att det finns en väg ut. Mia visar även hur viktigt det är att tycka om sig själv, och hur viktigt det är att kunna förlåta sig själv och andra. Självklart så gör vi fel och dumma saker ibland, det gör vi alla! Men då är det så viktigt att vi ärligt och så bra som möjligt ser till att rätta till det vi gjort dumt. Det ger oss en möjlighet att utvecklas och gå vidare. I grund och botten så vill vi alla bli accepterade och älskade! Då måste vi först och främst acceptera och älska oss själva.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 15:56 3 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

söndag

Tystnad

att det är tyst. På morgonen idag vaknade jag redan kl. 6.00. Att vakna så tidigt är något jag inte vill missa. Detta är en tid då jag verkligen bara umgås med mig själv. Då jag lyssnar på mina egna tankar och på min dialog med mig själv. Det är en härlig tid att sitta här i min soffa tillsammans med mig själv och mitt kaffe. Förr om åren uppskattade jag det inte så som jag gör idag. Då fick jag oftast panik över att jag kommer vara trött på kvällen. Det är jag inte idag utan har accepterat att jag är en morgon människa och min tid är morgon. För bara några veckor sen var det på morgonen jag gjorde allt jag skulle göra under dagen. När barnen var små gjorde jag middagen kl 7.00 på morgonen som vi skulle ha på eftermiddagen. Lägenheten jag då bodde i var dammsuget och städad redan klockan åtta på morgonen. Efter det hade jag hela dagen på mig till att vara ledig. Så är det inte idag och definitiv inte nu, efter att jag äter concerta. idag har jag blivit fruktansvärt lat. Jag gör bara det jag tycker mig måste göra. Resten av tiden sitter jag här eller umgås med mina barn och med min man. Tycker jag nu om det här?
Det har jag ännu inte kommit framtill för idag önskar jag att jag hade det lika fint och lika mycket i ordning som jag hade innan. Samtidigt som jag idag faktiskt tycker om att jag på något sätt stannat upp lite grann och inte är på språng hela tiden. Dessutom tycker jag om mina

diskussioner med mig själv. Under dessa veckor som jag nu ätit concerta har jag liksom mera tid till att lyssna på det jag faktiskt säger till mig själv. Jag har upplever det som om jag stannat upp och har en tanke i taget som jag faktiskt orkar och hinner tänka mera fullt ut. Tanken får på ett sätt ett svar eller en tanke till. Detta i sin tur gör att jag liksom på något sätt lär känna ännu en del av mina jag. Denna del av mig är en del som jag faktiskt nu börja tycka mycket om och som är väldigt intressant för mig för denna sidan av mig har jag inte förut hunnit med att umgås med på samma sätt som jag gör idag. Så även denna gång har myntet två sidor…..

Etiketter: ADHD, PERSONLIG UTVECKLING kl. 09:21 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

lördag

Marta Cullberg Weston terapeut

Nu har jag och min själ kommit till ro efter mitt arbetspass. Slutade redan kl 11.00 idag men jag och min man åkte iväg handlade, sen har andra hushållsbestyr och annat hållt mig upptagen.
Ett intresse som jag har är att läsa böcker. De böcker jag väljer att läsa är ofta från kategorin psykologi det är sådant som jag tycker är spännande och utvecklande även för mig själv. Dessutom jobbar jag ju med människor så denna form av litteratur har jag även nytta av i mitt arbete.
Jag har ännu en gång upplevt att jag funnit en bok och författare som passar mig, läste den på två dagar. Men har inte tänkt att lämna den i det, utan detta är en bok som man behöver smälta, och vissa avsnitt läsa igen, vila sig och läsa ännu en gång. Ge lite eftertanke och grunna på.
Vill passa på att sända en tacksamhetstanke här:
Jag känner tacksamhet till att det finns människor som skriver böcker som jag har så stor glädje av. Böcker som fångar mitt intresse så totalt. Tack för att jag lyckas hitta dessa böcker så ofta, Tack för att dessa böcker är skrivna så att jag förstår dem.Tack för att jag kan läsa och att jag har tid att läsa. Alla människor kan ju faktiskt inte läsa och alla har ju inte ro att läsa eller lyssna på böcker. Tack för att jag inte saknar den ron, som gör att jag orkar kan och vill läsa böcker. Det ger mig sådan kunskap, och glädje. Jag lär mig så mycket.

Det var en bok som Marta Cullberg Weston skrivit.

Hon skriver böcker om sitt arbete som terapeut har hon stött på många personer som går omkring och tror att de inte duger, och därför föddes idén att i en ny bok ge en mer detaljerad beskrivning av hur arbetet med att befria en person från en negativ självkänsla går till

Under den vuxna ytan hos de flesta av oss finns olika sorters €?inre barn€?. Det kan röra sig om inre barn som inte blivit sett och som därför inte tror att det är möjligt att älska. Andra bär kanske på ett skamfyllt inre barn eller på ett inre barn som känner sig underlägset och otillräckligt. Det medför att man är sårbar för speciella situationer och reaktioner från andra människor €“ man kan reagera oproportionerligt starkt på vissa saker, man riskerar att bränna ut sig i sina försök att duga, man beter sig irrationellt och har låg självkänsla.

Man måste gå tillbaka till sitt €?inre barn€? och dess föreställningsvärld för att kunna förstå hur dessa falska självbilder uppstod och för att kunna befria sig från dem. Då kan dessa €?självfällor€? upphöra att styra ens liv.

Marta har under senare år utvecklat en teknik som är särskilt avpassad för att arbeta med de falska föreställningar om sig själv som många bär på. Symboldrama har här visat sig vara en bra metod för att öppna dörren till sin inre värld och återknyta kontakten med det inre barnet. Terapeuten kan då hjälpa klienten att hantera och förstå situationen och befria sig ur de känslomässiga låsningar som fixerat problematiken. Man kan reparera sin självkänsla!

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 19:00 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Det är det lilla som gör att det blir stort

En sak som jag just tänkte på då jag satt ute och fortfarande idag kände mig stolt över min insats i trädgården, är att det är det lilla som gör det. Den ljusgröna lystern ute på alla träden just nu är fantastisk och lyser upp hela omgivningen. Det är även så med fågelsången eftersom det inte är en fågel som sjunger utan 100 tals så blir det så fantastiskt vackert ihop. Det är en sådan underbar känsla att vakna tidigt och vara uppe alldeles själv. Huset är tyst förutom mig och katten. Ute är det som en symfoniorkester av fågelsång och luften jag andas är till för bara mig ett ögonblick. Livet vid sådana här tillfällen är så sprakande levande och underbart. Jag skulle inte överleva utan min morgon. Det har blivit källa till energi för mig att sitta tyst fundera och uppleva allt det vackra. Kaffe är ju något jag dricker på morgonen, faktiskt bara just då. Två, tre koppar blir det, sen inget mera. Det är ända stunden på dagen som jag tycker att kaffet smakar bra. Där sitter jag med mitt kaffe och njuter, reflekterar över gårdagen, över hur mitt liv blivit så fantastiskt För mig är det en hisnade känsla att uppleva att jag och mitt liv är så fantastiskt härligt. För det har varit en lång väg dit. Det har inte varit alldeles gratis heller för den delen. Utan jag har verkligen lagt ner tid och kraft på att må så bra som jag gör idag.
Att Våga må dåligt, är en bra början till att våga må bra,för det är egentligen det de handlar om.
Det handlar om att Jag måste närma mig mina känslor och verkligen våga uppleva och känna mina känslor på riktigt. Jag blir inte lyckligare av att vinna miljoner eller ha massor av pengar på hög. Jag blir inte lyckligare av fina kläder många vänner och bekanta, ny bil,fint hus,och allt som vi springer runt och jagar.
Det jag blir lycklig och hel av är kärleken till mig själv. Att jag accepterar mig själv att jag accepterar att jag är som jag är. Gör Jag det så behöver inte jag springa runt och visa min omgivning eller världen att det här har jag åstadkommit så mycket tjänar jag mm. Utan i min värld idag visar jag min omgivning och värld att, det här är jag hela jag och jag har rätt att få vara som jag är. Det här gör mig lycklig, de här värdena och känslorna är mina och viktiga för mig. Det är mycket lättare för mig idag att vara ärlig, visa min omgivning uppskattning och kärlek för jag har tillslut hittat kärleken till mig själv. Det handlar inte om att jag ska vara vacker på utsidan, det är inte det som jag känner kärlek till, utan det fina i mig som jag känner riktig kärlek till är min insida. Mina tankar, min kropp som är frisk hel och låter mig uppleva livet . En tanke som jag ska fokusera på idag är att jag ska hitta det vackra idag, det vackra i allt som jag upplever idag. Redan nu ska jag ha en tacksamhets rad här:
Jag känner stor tacksamhet över att jag vaknade tidigt och fick så mycket tid och tankar för mig själv. Tacksamheten finns även i att jag har ett bra liv, allt som kommer till mig, kommer till mig för att stärka och hjälpa mig framåt i livet, som göra mig till en härligare och en ännu mera levande kvinna, mamma, individ och människa.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 06:33 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

torsdag

Denna morgon

känns livet ganska enkelt vaknade 6,40 så idag har jag haft sovmorgon. Trots att solen skiner så ska jag inte ut i min trädgård min kropp är led bruten och behöver vila efter gårdagens bravader i mina rabatter. Fint blev det och jag är fortfarande nöjd med min insats.

Tänkte berätta för er, om min förra Chef som jag hade. Jag kände han inte, han hade börjat lite innan jag slutade, eller jag hade mycket annat för mig just i den tiden av livet än att arbeta. Jag var tjänstledig, på utbildning och lite sånt. Men denne chef fick mig att tänka på ett lite annorlunda sätt i mycket. Men den viktigaste andledningen som jag ser idag, det budskapet som jag tagit till mig mest av. Är kanske självklart för andra, men var det inte för mig just då.
Han berättade om hur människor som söker bekräftelse från andra för att de inte tror på sig själva och att de egentligen bara handlar om självkänsla.
Dvs, de tycker inte själva att de duger ,och de har hela tiden behov av att få beröm, vad det än gäller för något. Människor med dålig själv känsla har även svårt att känna glädje över att andra lyckas bättre, än vad de själva gjorde. Då deras självkänsla är sänkt av något eller någon måste de hitta fel på den som lyckats bättre,det blir lite jobbigt med människor som hela tiden måste vara duktiga, och det spelar ingenroll hur mycket beröm de får eller hur duktiga de är så blir de aldrig nöjda, då de får beröm för nått, så tycker dom att de som de åstadkom, är inget märkvärdigt, vem som helst kunde göra det , eller den här gamla trasan. Det hjälper liksom inte vad man än säger, utan det är aldrig något som är riktigt bra, vad det än gäller . Det som dessa människor egentligen behöver göra, är att stärka sig själva.
Jag gick hem och tänkte på detta och kom fram till att visst var det så.
Alla dessa människor man möter, som hela tiden måste glänsa, gör saker efter konstens alla regler, springer runt och strävar efter att uppnå gillande från sin omgivning, endast för att de inte på riktigt gillar sig själva.
Det var något även jag behövde ta till mig. Inte så uttalat och inte i alla sammanhang, men lite av det han sa till mig under samtalet, kändes som en sanning för mig. Vissa saker i mitt liv gjorde jag för att andra skulle tycka att jag var duktig, och för att de skulle tycka om mig.Varför? Jo, för att jag inte riktigt var så nöjd med mig själv.
När man ibland närmar sig sanningen så känner man att, mmm så är det.
Jag kan inte förändra något som Jag inte erkänner. Är också en sanning som är viktig.
Så i allafall denne chef gav mig något att tänka på.

Idag är jag faktiskt tacksam för vårat samtal. Tacksam för att jag tog det till mig, det min chef sa. För livet blir så mycket lättare att leva, när jag inte behöver göra mig till, bara för att andra ska tycka om mig. Jag behöver inte vara omtyckt av alla andra, utan endast av mig själv.
Bara jag tycker om mig själv så löser det andra sig automatiskt.
Så det här får bli en Tacksamhetstanke till min före detta Chef.
Tack för att vi hade detta lilla samtal.
Tack för att jag faktiskt blev klokare och insåg det viktiga i samtalet.
Tack för att jag var så klok att jag tog till mig det som samtalet gick ut på.

Kommer även nu på att detta är något som Kaj Pollak nämnt i sin bok: Att växa igenom möten. Där han skriver något om att varje människa jag möter, möter jag för att denna människa kommer att lära mig något om mig själv.
Så med vetskapen och med tankar om detta, så har jag nu kommit fram till att:
Andledningen till att jag skulle få förmånen att ha min före detta chef som chef, var att han skulle lära mig att det viktiga i livet och i relationer är , relationen till mig själv. Det är viktigt att jag själv tycker att jag duger, det är viktigt att jag ser till att göra saker som jag är nöjd med. De är viktigt att jag verkligen älskar mig själv och ger mig själv kärlek, beröm och att jag verkligen känner att jag duger precis som jag är. Vilket jag idag gör!
Jag duger jag är bra jag är värd all lycka och kärlek som kommer till mig ….

Så Tack Chefen! för att du lärde mig det som är viktigast i mitt liv d.v.s jag mig och mig själv och att vi faktiskt duger i alla lägen!

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, Plankor Kaj pollak kl. 08:05 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

Att våga vara vuxen

Solen skiner idag. Sommarlovet närmar sig. Barnen börjar nu uppleva den välbekanta längtan och tröttheten som smyger sig på innan sommarlovet. Jag förstår dom, det är fint väder och själv hade jag inte velat sitta inne i en skolsal och lyssna på någon lärare som bara mal och mal. Jag kommer själv ihåg vilken jobbig tid detta här var, innan skolan äntligen slutade innan sommar lovet. Jag hade inte då tankar på att jag ska lära mig saker, eller någon inspiration att räkna ut mattetal.
Framför allt tyckte jag nog att skolan var rätt tråkig. JU närmare sommarlovet det blev, ju tråkigare tyckte jag att skolan var. Framför mig såg jag bara alla underbara lediga dagar och allt roligt som kunde hända under sommarlovet. Under den tiden jag gick i skolan hade inte vuxna så där jätte mycket koll och vuxna var inte så engagerade i allafall inte runt mig och mina kompisar. De var rätt enkelt att lura mina föräldrar eller det frågade inte de rätta frågorna så själv klart fick de inte de rätta svaren. De är nog lite synd om mina barn för jag frågar de rätta frågorna eller jag frågar de frågorna som mina föräldrar borde ha frågat mig. Jag stoppar och säger nej till saker, som jag borde ha fått nej till som barn. Nu var inte jag ett alldeles vilt barn som gjorde massor av dumheter, men jag hade kompisar som gjorde, ibland var det situationer som jag idag inte tycker att jag borde varit i. NU är det inte så att jag ser detta som en nackdel idag, utan ser det som erfarenheter som jag har nytta av idag, då mina barn börjar bli stora. Jag har även haft stor nytta av det då jag jobbat med ungdomar i min förra yrkeskår, då jag arbetade som behandlingsassistent på ungdomshem.
Det alla barn och ungdomar idag behöver mera än någonsin. Är Vuxna människor som lyssnar, frågar och bryr sig. Bryr sig gör man då man vågar vara vuxen och vågar sätta gränser. Att även vara där ungdomar är och att alltid ha sin egen tonårsperiod någonstans i bakhuvudet.
Det handlar ju mycket om att släppa taget. Att i vissa situationer lita på sin tonåring men i bland hjälpa ungdomen genom att säga nej och då genom handling visa att nej är ett nej.
Jag såg på tv för ett tag sen en film som jag tyckte var helt underbar där en pappa sa till sin son: Att så länge du bor hemma, inte tjänar egna pengar och inte är myndig så gör du som jag säger. När du sedan tjänar egna pengar , står på egna ben. Så är det ditt ansvar att själv veta och bestämma hur du gör med ditt liv förhoppningsvis har du då blivit så pass klok att du förstår och inser att det är dina val i livet som gör att konsekvenser blir svåra eller lätta.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 07:25 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

ingenting

Ingenting är inte viktigt idag, ingenting spelar roll idag. Ingenting har någon som helst betydelse idag, ingenting gör något idag. Ingenting gör att jag blir sur arg eller grinig, det handalar om att jag bestämmer mina känslor. jag bestämmer hur jag ska vara, det är viktigt att jag mår bra. Det gör jag inte om jag är arg sur mm. Jag bestämmer mig för att ingenting spelar någon roll idag. Ingenting ska få mig att känna känslor, som jag inte vill ha . Utan jag bestämmer mig att ta hand om allt som är viktigt för mig. Jag kommer inte ta på mig andras oarbetade känslor eller sitt omedvetna egots begär och bekräftelse. Jag tar inte på mig det! Ta hand om det själv, jag har inte ansvar för hur andra människor beter sig, utan bara för mig själv, det är jag som är viktig för mig. Det är mig jag ska står ut med 24 timmar om dygnet, det är mig jag ska leva med hela livet, så därför jag är viktig för mig.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 11:07 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Jag är före min tid men

skrev ju om mitt hundrade inlägg igår och det både är så och inte är så för jag har skrivit några inlägg som bara är utkast ännu och inte är publicerade därför var mitt hundrade inlägg i går fast bara i mitt bibliotek eller vad man säger.
I alla fall så i går levde jag i nuet faktiskt hela tiden, nästan eller kanske försökte att vara medveten i tanken och kroppen om just nu. Det blir en sådan härlig känsla i kroppen då jag är det. Stressen finns inte just då och allt tar den tid det tar. Jag blir helt närvarande och stannar kvar i det som händer just nu, det gör att jag kan koppla av på ett annat sätt än tidigare. Det gör att jag inte glömmer så mycket som är viktigt just då. Dessutom som en bonus känner man sig så levande och rik på allt som har med livet att göra, och kärleken till mig själv blir närvarande och tydlig, det är så iallafall för mig. Den som är min vänligaste kompis och mest betydande för mig är jag. Det är viktigt för mig att jag väljer lycka i min tillvaro, att jag är ärlig och snäll mot mig själv.
Det tjänar inget till att jag tänker dumma tankar om mig själv, utan den högsta vinsten får jag om jag ger mig själv lika mycket uppmärksamhet, som jag ger alla i min omgivning. Mår jag bra och är tydlig och kärleksfull mot mig själv, blir jag en härligare mamma,fru,arbetskamrat mm
så i mitt liv är det först jag som ger mig själv kärlek och förståelse, för att sedan vara en hel kärleksfull medmänniska.
Livet blir så mycket enklare, då vi alla inser att vi är unika värdefulla, på vårat eget sätt.
Det gör att vi inte behöver jaga bekräftelse, kärlek, och lyckan från våran omvärld. Utan går vi tillbaka till vårat inre, lyssnar på vår inre kraft, som så ofta tystats ner av våran omgivning, ända sen vi var små. Så kommer vi relativt fort att uppleva att jag, jag som egen individ själv måste Jag ta ansvar över att jag mår bra och trivs med mitt liv. Det är jag som har makten över allt som sker, och hur slutresultatet blir i mitt liv. Det är jag som själv väljer om jag ska vara lycklig ärlig glad kärleksfull och allt annat. Min lycka eller olycka är något som jag väljer att uppleva med alla mina olika känslor, utifrån min ryggsäck. Vågar jag packa upp allt som finns i min ryggsäck och titta på det, med nya ögon och nya känslor, så utvecklas jag som människa. Detta är något som jag väljer mera aktivt idag, och det är en härlig tillvaro leva i.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, tacksamhet kl. 11:25 1 kommentarer Upplagd av

Concerta

Igår blev dosen av concerta dubbel, men jag känner ingen förändring. Min upplevelse av det är att jag är som vanligt. Nu har jag i och för sig bara varit tillsammans med mig själv, förutom på jobbet, men där finns alla rutiner som gör att jag mår bra. Jag måste ha vissa ramar att gå efter och jag måste ha utrymmet av att tänka i lugn och ro. Jag kan aldrig ge någon ett svar med en gång utan frågar någon mig något så tänker jag först, kollar om det funkar sen ger jag svar, i bästa fall är det så eller min önskan är att det skulle vara så.
Jag har inte riktigt koll, på tider, att passa möten, vem jag måste ringa till, vilket papper som ska fyllas i mm. Nu har jag idag gett mig dem på att jag ska deklarera men sitter här och funderar på vilken kod jag hade på mitt bankid. Ska nämna att jag gjorde en ny igår, men den är som bortblåst idag.
Min och min mans goda gärning för denna veckan eller månaden, hände igår. Det handlar om att en kille som nu varit drogfri länge länge och han har fått iordning på sitt liv till och med fått sitt körkort tillbaka . Men att ha körkort utan bil är ju ingen höjdare, så vi har lånat ut våran Mercedes till honom. Idag ringde han och sa att han var kär. I en bil …. Kan man vara kär i en bil?

window.google_render_ad();

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 10:35 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

window.google_render_ad();

ADHD conserta

Morgon dampen är som bortblåst!
Var hos läkaren igår som utreder adhd och sånt. Utredningen har tagit tid och väntan på denna var lång. Men nu har en ända liten tablett, tagit bort all susning i huvudet och alla myror i kroppen. Detta kanske inte bara är en fördel för jag lär bli lite eller mycket lat. Men jag lär kunna tänka klarare och lär kunna komma ihåg vad det är jag sysslar med kanske även kunna avsluta det projekt jag gett mig in på. Inte börja på tusen projekt samtidigt. Tänk jag behöver kanske inte sitta klistrad i soffan med både stickor och annat, utan kanske kommer jag kunna sitta still och inte hela tiden vara på språng. Herre gud vad skönt, kommer kanske inte heller att vara helt slut på kvällarna, kommer kanske inte vakna klockan fem sex på morgonen heller. En dörr har öppnats och en annan har stängts.
Det känns så underbart att vara klar, slippa ha koll på alla tider, som jag under en period nu haft att passa.
Med vetskapen om vad som gör att det ibland blir fel, varför, gör att jag nu kanske kan släppa vissa rutiner, som jag varit tvungen att ha för att vardagen ska funka. Kanske kommer inte hela mitt badrum var överfyllt med hårshampoo. Dammsugaren kommer kanske inte vara igång kl sju på morgonen. Alla papper, jag sprider omkring mig kanske senare kommer ligga på en plats där jag hittar dom. Gympapåsar och allt annat sånt, kommer också kanske vara där de ska vara. Eller så kanske de inte blir så viktiga för mig.
Jag har en uppfattning av att andra tycker att jag är väldans duktig och har koll på mina saker och det är nog den största lögnen om mig! För egentligen har jag ingen koll alls, utan hänger upp strukturer runt omkring mig, för att slippa koas. Men det tar mycket av min tid att ha alla dessa strukturer, och jag blev tokig om någon rubbade mina strukturer och regler innan detta. Kanske slipper jag detta nu! Eller jag kommer kanske att märka att det inte är så farligt, om saxen inte ligger där den ska. Att jag hinner gå till jobbet på två minuter, jag kommer att komma i tid. Behöver inte vara där en halvtimma innan, och framför allt jag behöver inte ha koll på allt! Utan jag behöver bara ha koll på det som är mitt.
Tack det här är jag väldigt tacksam för….
Jag känner stor tacksamhet för att nu, nu faller alla bitarna i pusslet på plats. Jag är inte biten som inte passar in, det är klart att jag är , jag fortfarande är den lilla kanstötta biten som inte passar in, men nu har jag mera förklaringen på varför det är så, varför det blev trångt, rörigt.

Och idag redan igår, fick jag svaret på en fråga om mig själv, som jag funderat mycket på. Det är varför jag känner en sådan kärlek, till alla dessa barn som det skiter sig för i skolan. Som inte funkar med sin omgivning. Dessa barn som alltid är på språng. De barn som alla tycker är så ouppfostrade och impulsiva odågor, till och med empatistörda. Får man höra som omdömen av dessa barn.
Hallå Vi har inte fattat någonting!! Hjulet snurrar för fort för dessa barn, och hur mycket empati har dessa barn mött i sitt liv?
De hinner ju inte ens blinka förens de gjort något fel, deras tankar åker autoban hela tiden. Empatistörning de är det dessa barn möter från sin omgivning hela tiden. Vem känner empati för Kalle som drar Lina i håret, för att orka hålla sig vaken? Vem känner empati för knarkaren som skiter i allt, visst man väljer hela tiden i sitt liv. Men jag kan lova dig att när Kalle är 40 år och längst ner på stegen i sitt missbruk, så var det inte det han valde då ha rökte sin första pipa. Han valde att må bra och valde då att få lite lugn i sin kropp.Detta kallas självmedicinering och det är det som blir så fel!
Hela tiden, många gånger om dagen, har dessa barn fått möta en omgivning som inte förstår. Som tröttnat innan de börjat. Tänk på hur trött man blir som vuxen när dessa barn är igång. Vissa av dessa barn möter hela tiden människor som inte klarar av dem. Synd eller rent ut sagt fördjä….. för när du som vuxen, har tröttnat på barnet. Då ska du veta att barnen redan mil innan tröttnat på sig själv, förlänge sen har han eller hon tryckt ner sig under jorden, och har tappat all sin lust, ork, och självkänsla. Förlänge sen! Självkänslan den har inte ens funnits där för den har aldrig blivit uppbyggd. Förlänge sen har han eller hon fått klart för sig att de inte duger att de inte är bra på något annat en att göra fel. Då är det ju ganska enkelt att lyckats med det, (att göra fel),för det är ju det de fått till sig av sin omgivning att de är bra på! jag bygger min självbild hur jag blir bemött och hur jag blir bekräftad. Att störa, göra fel och vara odugliga. Det är det dessa barn får kredit för. Det är då de blir bekräftade, det är då någon bryr sig! Då de gör fel!….Alla människor som arbetar med barn borde eller det skulle ingå i deras utbildning att ha stora kunskaper om Adhd, AS och alla de andra diagnoserna.
Det är en självklarhet för mig, synd att det bara är jag som tycker så!

Etiketter: ADHD, barn, PERSONLIG UTVECKLING kl. 08:24 1 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

window.google_render_ad();

tisdag

Min planka är tillbaka

Tydligt är det något jag ska lära utav min planka något jag inte har lärt mig tillräckligt än.
Vilken planka är det då??? Jag blir alldeles svettig när tanken kommer farande i huvudet, frustrationen kommer smygande och gör sig påmind. Pannan våran för… pelletspanna igen. Nu är det ju inte så att vi har gjort rent den riktigt igår när vi skulle göra det för då hade den funkat idag det hade varit varmt här inne. Min dotter hade varit på ett betydligt bättre humör och livet hade varit rätt så enkelt. Tydligt så är det något med dessa morgonar som jag vill uppleva igen och igen. För annars hade jag väl gjort iordning pannan en gång för alla?
Så nu ska jag gå ner till källaren och in i pannrummet och se om jag får denna maskin att funka. Men vi har en överenskommelse jag och min man, och det är att var och en gör det som man är bra på. Tyvärr är ingen av oss bra på pann rengöring. Hur gör vi då? Jo vi blundar håller för öronen sjunger lalalalaaa, fryser, har griniga barn och hoppas på under som inte finns. Det här med griniga barn har ju inte min man så ont av, då han går till jobbet redan vid sex tiden. Så jag borde nog se denna plankan som min, för det är jag som får konsekvenserna av pann urfunktion.Har läst något om Affirmationer, det jag skrivit just nu stämmer nog ganska dåligt med hur en bra affirmation ska vara. Jag får nog börja med att tända ljus och rökelser i hela huset sen affirmera där efter ta på mig micheliner munderingen och gå ner till vårat pannrum och jobba på.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, Plankor Kaj pollak kl. 07:34 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

window.google_render_ad();

måndag

Jag väljer mina känslor enligt Kaj Pollak

har haft ett långt arbetspass och kom hem kl 16.00 till ett kaos. Små tjejerna hade kokat choklad, men måste tro att man ska vispa i kastrullen för kung och fosterland, för det hade målat hela spisen i choklad prickar. Sen trodde dom att diskmaskinen var full med disk, vilket gjorde att de börjat klä diskbänken med disk. När jag öppnade diskamaskinen var den tom vilket inte är allt för vanligt hemma hos oss. Det är just sådana dagar som den här, som jag blir lite extra trevlig. Trött efter arbetspasset, sen hem till ett kaos som driver mig till vansinnes utbrott. Fast idag var det lite annorlunda, för jag valde i det ögonblicket då ilskan och frustationen skulle brutit ut att lugnt och metodiskt visa mina barn hur det skulle göra för att disken skulle bli ren, så att man slapp dricka ur smutsiga glas mm dessutom fick min lilla flicka en lektion i att hänga upp sin jacka på en krok i hallen. Sur jo ska nog medge att jag var lite sur under stunden just då. Men blev det bättre för mig att vara det? Skulle inte tro det. Det hade definitiv varit lättare, om jag valt att vara glad, och haft tankar som att de små underbart trötta barnen var så trötta, att de inte orkade öppna diskmaskinen sen att de led av akut blindhet mot prickar på spisen. Jag hade ju självklart fått dem att göra ordning efter sig även om jag hade haft ett gott humör och de hade sluppit liksom jag få uppleva att deras mamma är en riktig sur Kärring bland.
Detta ska jag nu tänka på tills nästa gång då jag kommer hem till ett kaos.
Jag lovar att de den dagen det händer, kommer ske under om inte annat så blir mina barn konfunderade…. vart har deras sura morsa tagit vägen. Sitter här och ler just nu det kommer även för mig att bli en annorlunda händelse.
Förlåt mig mina underbara barn att era mamma ibland väljer ett beteende som inte passar henne så bra.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, Plankor Kaj pollak kl. 21:18 4 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Att prata

är så viktigt, kanske skriver jag detta just för att jag är kvinna.
Men det är viktigt för jag får så mycket egna idéer om hur saker blev så eller varför.
Tänkte just skriva man men ändrar det till att jag kan få för mig att det är så han tänker precis som om jag skulle veta hur han eller hon tänker. Det gör jag inte! Jag har min ryggsäck, den har jag med mig vart jag går. Det är utifrån den ryggsäcken som jag tolkar och bedömmer situationer även människor.
Vissa saker är jag rädd för att säga, för att det har misstolkats eller vänts på innan i mitt liv . Varför är vi så rädda? Varför vågar vi inte säga eller visa det vi känner. Det handlar om samma sak där. Det är ryggsäcken utifrån det jag upplevt innan, som jag får och har jag erfarenheter. Dessutom har jag skapat olika beteenden som gör att jag går i samma fotspår ännu en gång. Kanske har jag inte lärt mig tillräckligt, utan måste uppleva det en gång till, för att bli mera förbredd in för nästa liknade situation. Det är det som gör att jag utvecklas.
Att reflektera över dagen och över det som hänt, kan jag växa . Bestämma mig för att kliva av vägen som jag valt att gå, prova nya stigar och uppleva ett ännu härligare liv.
Det handlar om ärlighet att våga vara ärlig mot sig själv, att lyssna på den inre rösten. Det är svårt att vara ärlig mot sig själv, ibland gör det ont och det blir krångligt. Men det gör ondare, blir krångligare om vi inte lyssnar på vårt eget jag.
Att vara kärleksfull mot sig själv och ge sig själv en kram är viktigt. Om jag bekräftar mig själv är jag inte heller så beroende av att min omgivning hela tiden ger mig bekräftelse. det blir lättare att leva då. Eftersom jag inte behöver göra saker, så att andra ska tycka om mig. Utan jag blir mer ärlig mot mig själv, även en ärlig och pålitlig vän. Dessutom vågar jag prata utifrån mitt hjärta, mina känslor
Blir därigenom en mera kärleksfull och levande människa.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, tacksamhet kl. 10:03 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

lördag

vem vet?

Jippi har haft lång sovmorgon idag, inte ens katten väckte mig. Han har nog upptäckt att det blir ingen annan mat så han har gett upp hoppet.

Nog om katten idag börjar jag att jobba igen. 10.30 infinner jag mig på arbetsplatsen och att tillbringa tiden där tills imorgon 15.30. Många timmar utan min blogg kom jag just på. Sådant är livet ibland blir det utan att blogga. Hittade en intressant sida om hur man behandlar människor i spykvården denne kille som gjort sidan har oxå skrivit massor om adhd barn mm. Ser ut som att han oxå vilar sitt liv i någon tro, har inte sådant riktigt klart för mig. Själv så har jag inte lyckats hitta någon tro eller vad man nu kallar det, som skulle passa mig.
Ibland blir jag till och med lite avis på människor som har en tro, för deras liv verkar var så mycket lättare, måste var skönt oxå att lita på att det finns något där ute som fixar till saker för en. Den ända tro jag har är kärleken till andra människor, eller kärlek gör livet mycket enklare. Den får människor att lysa och hjälper till att leva ett harmoniskt liv. Lever man ett kärleksfullt liv, så blir det svårt att gå ut på stan och slå människor på käften!
Kärlek föder Kärlek!

Den sida jag pratar om handlar om elchocker någonsorts protestlista.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 07:08 1 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

Hemma igen

Gick idag upp klockan 5.30 fixade till mig åt frukost och väckte barnen. Min dotter skulle till Östra sjukhuset ang. en forsknings studie. 6.30 satt vi i bilen på väg till fritids med minsta sonen. Sen bar det iväg de 12 milen till Gbg. Detta måste ha varit undret idag, för jag var i Gbg trafiken just i rusningen . Valde 45 i Kungälv för att slippa köerna i tingstadtunneln. Allt gick som en dans inga köer för mig vare sig vid på farten i Olskroken eller någon annanstans helt otroligt ! Då jag fortfarande bodde i gbg så var man så van vid köerna så att man reflekterade inte över dem, och idag var det inga. Fantastiskt!! En tacksamhetstanke. Tack för att jag klarade mig utan olyckor och utan köer i dag Tack för att resan gick så bra!
Dessutom gick vi en stund på Ikea. Tänkte först att det var dumt nu i påsklovstider . Det kan ju vara mycket folk och långa köer.
Men även detta lyckades vi med. Mycket folk var det, men inte så länga köer då vi skulle betala. Detta har även gjort min man glad för då slipper han åka dit på shopping rund på ett tag. Det får bli en tacksamhetstanke till från både mig och min man för detta.

Etiketter: barn, PERSONLIG UTVECKLING, tacksamhet kl. 17:01 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

tisdag

Snö snö snö

Utanför mitt fönster är det en riktig vinter dag. På våran altan står trädgårdsmöblerna som vi tog ut för flera veckor sen, Där jag suttit flera av dagarna innan snö nu kom. Dessa möbler ser man nu bara konjenturerna utav. Det är ett vackert snö landskap som en saga tagen ur boken Narnia. Jag har sagt det förut i det jag skrivit att det är viktigt för mig att må bra! Det är oxå viktigt för mig att jag ser till att jag mår bra. Satt i förgår och läste i mina Jag e bra böcker. Det har blivit många sådana böcker. Från det att jag på staplande steg började skriva i dem, så ser jag nu hela min utveckling i de första böckerna stod det mest vad jag gjort under dagen, sådana där praktiska saker som: Det var bra att jag dammsög idag, och hjälp delen var mera: Hjälp mig med att orka städa imorgon. Ha!! Som om det gör att jag mår bra. Idag när jag skriver så skriver jag mera: Att det var bra av mig att sitta en stund och tänka efter, det gör att jag är eftertänksam. Eller det var bra idag att jag visade att jag tyckte om eller blev glad då…..och hjälp delen står det saker som att: Hjälp mig att fortsätta känna glädjen eller hjälp mig att hitta under imorgon hjälp mig att komma ihåg att säga saker som jag mår bra av……
Allt det jag skriver idag gör att jag växer och idag känner jag verkligen att jag älskar mig själv och att jag är värd all kärlek som jag idag får av mig själv och av min familj.

Tack Mia för att du skrev böckerna och tack för att dessa böcker kom till mig.
Det är varje människas ansvar att se till att må bra.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 07:54 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

söndag

Snart ska jag arbeta igen

Börjar kl 15.00 och jobbar tills i morgon. Sen är jag ledig i fyra dagar igen. Som tur e så får jag sova på jobbet. Där finns dessutom centralvärme så där e varmt och gott. Jag är rejält bortskämd när det gäller arbete och arbetstider. Jobbar i fyra dagar fast för mig känns det som två. För jag arbetar 15.00 till 9.30 dagen efter, sen ett likadant pass. Efter det är jag ledig i lika många dagar. Jobbar fyra, ledig fyra.

Jag tillhör den nya överklassen om man räknar tid i pengar. Har mycket fritid som jag kan förvandla till guldklimpar i form av leva i nuet och göra sådant som jag tycker om. Mycket Egen tid, där jag umgås med mig själv, utvecklar tankar och funderingar, som jag har.
Min bäst vän är mig själv, det är mig jag måste stå ut med hela livet. Så därför är det viktigt för mig, att jag har det bra, att jag trivs med mig och mitt liv.
Dessutom har jag mycket tid för mina barn vilket ger mig ännu mera glädje.

Livet är till för att känna glädje, lycka och kärlek, det är det jag väljer i mitt liv.
Eller i allafall försöker välja aktivt i mitt liv.
Jag har ett Val!
Jag kan välja att stanna kvar i min ilska, sorg eller vad det nu kan vara som jag upplever just då, men Jag kan oxå välja att se det utifrån ett annat håll och ta del av det.
Därefter vända det till något som jag blir glad av i stället, allt som händer i mitt liv har en mening kanske vet jag inte det just då. När det händer, men när jag landat i känslan och vilat ut i den, så har jag lärt mig något,och vuxit som människa.
Jag väljer vilken känsla jag ska känna!
Jag väljer att känna kärlek glädje lugn ilska ångest oro.
Jag är inget offer!
Det är när jag inte är medveten om att jag har ett val, det är då jag blir ett offer.
Val gör vi i allt som händer i våra liv, jag kan välja att inte välja, jag har ändå gjort ett val.

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 13:04 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Det är en ledig dag för barnen

Men för mig börjar arbets veckan. Fullt med snö har det blivit i vårat landskap och det ser ut som det gjorde de första åren som jag bodde här uppe.
Flyttade hit för ungefär åtta år sen i från Göteborg Visst vintrarna är mycket finare här uppe och huspriserna är mera humana mot plånboken.
Kom på under natten att jag glömt att nämna en författare som oxå ligger mig varmt om hjärtat.
Hon heter Mia Törnblom har skrivit om självkänsla och hur man bygger upp den det är en bok som har massor med tips och övningar som får en att börja gräva i sig själv.
Mia verkar vara en fantastisk människa som själv började från botten men nu nått toppen av sitt liv. Rolig och hon ger i alla fall mig en massa tankar och frågor om mig själv genom hennes böcker Hon har även gett mig en helt underbar vana som jag varje kväll tar på fullt allvar hon har igenom sina böcker lärt mig att jag måste visa mig själv hur bra och fantastisk jag är .
Detta gör jag igenom att skriva i en dagbok som kallas
JAG ÄR BRA BOKEN…
Där i skriver jag först det som var mindre bra idag.
Här räcker det med en sak
Sen ett stycke med det som var bra med mig idag .
Här skrivet jag minst tre bra saker.
exempel jag var bra idag då jag sa vad jag tyckte på mötet eller jag var bra idag då jag faktiskt tog mig själv på allvar och struntade i att städa.
Därefter ett stycke Tacksamhet.
Det finns alltid något att tacka för som hänt under dagen.
Tack för att jag valde att inte känna mig kränkt idag eller Tack för att jag lär mig nya saker hela tiden.
sen kommer det sista vilket är Hjälp!
Hjälp mig att komma ihåg att ringa dit imorgon mm.

http://www.personligutveckling.se/Kontakt.htm

http://www.miatornblom.se/i2.php

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 08:16 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

torsdag

Mer om Kaj Pollak

Tänkte skriva lite om boken som heter att välja glädje igen.. För det har blivit som min ständiga hjälpreda då jag i min strävan att jag ska leva ett liv i kärlek och för att jag ska välja glädje. Själv klart så går det kanske inte att välja glädje i allt man gör. Men mycket som händer i vardagen kan man faktiskt se från ett annat håll på, det går även att ändra sina tankar och förändra sina tankar om sitt liv idag stannar jag själv ofta upp i det jag gör eller säger.
Jag kan känna ilska koka i mig för en kort stund och tankar som dyker upp i stunden då.
Blir vad ska jag lära mig av det här, eller vad är det jag ser hos henne som jag inte vågar se hos mig själv för det är sant det han skriver om att
JAG ÄR INTE IRRITERAD AV DE SKÄL JAG TROR.
Dessutom är det så att jag själv bestämmer vad jag ska känna tänka, eller på vilket sätt jag ska reagera .
Han skrev i sin bok om att man skulle stanna upp och tänka att jag väljer nu att bli förbannad eller jag väljer nu att bli irriterad
Det är faktiskt en lite rolig övning som gör att man ofta kan lägga sin ilska eller känsla av att bli krängt åt sida,prova själv!
Läs hans underbara bok
att välja glädje
finns dessutom en bok som heter att
växa igenom möten

http://www.kaypollak.com/

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, Plankor Kaj pollak kl. 12:58 3 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

HÃ…NGLA MERA

Allt har förflutit rätt smärtfritt idag inga incidenter med vare sig barn djur eller annat. Våran feta Pölsa har lämnat huset för idag, han ska ut och roa sig igen som alla nätter. Här har vi tittat på tv under kvällen jag har förvana att titta på dr.Phil fast ska erkänna det börjar bli lite tråkigt. Där efter tittade vi på rent hus usch jag blir ledsen när jag tittar på det har bara sett det en gång innan och har bestämt mig för att detta var sista gången för det är ju egentligen väldigt olyckliga människor de går hem till. Människor som inte orka ta tag i sina liv, och där står det TV team och gottar sig i livsöden sen sitter vi i soffa och gottar sig ännu mera eller gottar sig mår dåligt.
Har ännu ett boktips att lämna det är boken HÃ…NGLA MER den är rolig och får en tänka nya tankar många skratt och funderingar finns iden helt underbar att läsa.
www.elib.se/library/default.asp?lib=31

http://www.nok.se/

om du vill köpa boken

En planka som jag får stå för

Varför har alla mobiler??
Visst jag har en jag oxå, och för ett par år sen hade jag eller rättare sagt var jag ett mobil freak. Jag har föresten tvättat min fina mobil för några år sen, jag tror att det var en Eriksson en liten söt blå silverfärgad sak. Den klarade en 60 tvätt utan att pajja! Det var då bestämde jag mig för att Nokia mm inte var något för mig. Utan jag skulle hålla mig till sony/Eriksson och det gör jag.

Det jag irriterar mig på är att när man nu lyckas komma på att man ska ringa till folk så svarar det någon dj….. telefonröst att skicka mobilnummer det går inte att nå……varför har man nu mobil om det ändå inte går att nå den man söker???

Visst jag kan se min man fram för mig nu, för om han läser detta så sitter han nu och himlar med ögonen och säger något oförskämt angående mig och min mobil. Dessutom tycker han nog att jag bör kanske sopa framför egen matta först!

Ja! Jag erkänner från och med detta ögonblick så ska jag på heder och samvete i fortsättningen ta min mobil på fullaste allvar och svara i en när det ringer och jag ska ha den med mig när jag går hemifrån….
Min mobil och jag kommer hädanefter vara ett nu!

För det är väldans vad jag blev uppretade nu…

Vilket får mig att tänka på boken att välja glädje av Kaj Pollak :
Eftersom jag själv väljer vad jag ska känna och tänka
Detta här är en av mina plankor märker jag.
Min egen planka
Är jag glad nu? Nej inte riktigt, faktiskt! Måste ändra tankesätt!

Hm så intressant det här kan jag lära mig något utav.
Personen i fråga kanske har mycket intressantare saker att gör än att prata i en mobiltelefon mm.
Vilket jag nu bestämmer mig för att tänka istället!
Vilket leder mig till att genast ta tillbaka allt jag lovade innan.
För självklart vill jag ha intressantare saker att göra än att prata i en mobil telefon

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING, Plankor Kaj pollak kl. 11:47 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

du är värd

Vi är värda ett kärleksfullt liv
vi är alla värda ett liv i lycka
vi väljer själva hur vi lever våra liv
lycka är något som jag väljer
lycka och kärlek är något som jag medvetet väljer i mitt liv.
jag väljer att leva ett kärleksfullt liv i lycka ……
jag gör aktiva val i mitt liv därför blir jag inget offer …

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 18:28 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

ett stort smile

Vilken grej jag fixade det och nu är det bara att börja skriva då vet inte riktigt vad jag ska skriva utan är mer nyfiken bara på vad det kan bli.
Har under några års tid jobbat med min personliga utveckling. Vilket är ett spännande arbete som jag gått hel hjärtat in för. Finns mycket bra böcker att läsa om personlig utveckling och en som jag kan rekommendera är Kaj Pollak boken att välja glädje. Det är en bok som ger mig funderingar och får mig att tänka efter, samtidigt som jag ser att jag faktist växer som kvinna, mamma och människa……. en bok jag rekommenderar och varför inte låna den över nätet jätte enkelt kopiera länken och kolla in massor att läsa eller lyssna till …….

lycka till kan jag så kan alla

http://www.elib.se/library/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9185569283&lib=31

Finns som ljudbok!

Beskrivning:
En bok om att växa och utvecklas som människa.

”Jag började försöka förstå vad det egentligen var som skedde på djupet i möten mellan människor. Hur påverkade mina tankar om en annan människa mötet med den människan? Så föddes idén till den här boken – vars innehåll var absolut nödvändig för mig själv att lära mig.”
KAY POLLAK

Att välja glädje är en bok att läsa när man känner att man vill något mer med sig själv och med sitt liv.

Boken är full av övningar och redskap för hur du kan skapa ett bättre liv för dig själv och de människor du möter. Hur du kan göra för att må bättre, få det lättare i möten med andra människor, uppnå större balans och närvaro, känna dig lyckligare och friare. Bli mindre sårbar.

http://www.kaypollak.com/start3.htm

Etiketter: PERSONLIG UTVECKLING kl. 17:34 0 kommentarer Upplagd av malix

Tacksamhet

Jag känner en stor tacksamhet. Över att jag haft förmånen att växa upp i min familj. Jag känner en stor tacksamhet över att jag i mitt liv gjort de valen jag gjort. Visst mycket i mitt liv har ibland blivit fel och lite snurrigt ibland. Men det har funkat jag har inte lagt ner en massa energi åt att fly inte sumpat till det så att det varit svårt att komma tillbaka på rätt väg igen. Det känner jag en stor tacksamhet för idag. Jag är också tacksam för att jag tidigt i livet fattade att jag skulle hålla mig borta från alla dessa tuffa farliga killar som var så spännande. Det är min egen förtjänst att jag egentligen har ett rätt så lyckat liv idag, för när man läser om diagnoserna adhd damp och de andra så kunde mitt liv sett helt annorlunda ut. Jag har under gårdagen och nu på morgonen läst en blogg som gör att jag inser att jag haft tur, och att jag inte har något att klaga på för min adhd har endast givit mig bra saker. Jag har stått ut och haft förmånen att växa upp i en familj med kärleksfulla föräldrar.
Aldrig varit utsatt för misshandel, eller sånt. Endast haft en pappa som hade samma diagnos som mig, som lärde mig att inte välja den väg han valt i sin ungdom. Min far självmedicinerade på sitt eget sätt, han drack sprit för att döva och slippa känna sig värdelös, det var han sätt att fly. Det var ett sätt som jag tidigt lärde mig att jag inte skulle välja, och vilken tur att jag lyckades. Vilken tur att jag inte valt den vägen för jag har valt den enkla vägen, vilket är att leva utan att fly, den ända flykt som jag har tagit till, är att hålla mig sysselsatt med diverse aktiviteter städat massor, jobbat massor, skrivit, målat, visst en form av själv medicinering det med. Men det är ju ingen självmedicinering som jag måste bryta mig ur, jag behöver inte vara i kontakt med myndigheter för att bryta mitt betende jag behöver inte känna massor av skam över att jag lurat eller sårat andra människor mera än andra människor gjort. För visst kränker jag människor i min omgivning utan att ens veta om det och visst blir jag kränkt utan att den som kränkt mig heller vet om det. Jag är tacksam över att jag valde ett vanligt liv utan kronofogder soc, och andra instanser
har läst en blogg nu som jag tyckte var intressant
http://joasson.blogspot.com/ kolla in den finns mycket att läsa…..

window.google_render_ad();

Etiketter: ADHD kl. 10:54 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

window.google_render_ad();

Att leva med adhd

Jag kan ju inte säga att det är något nytt för det har ju funnits där i hela mitt liv. Men för mig blir det lite jobbigt att ha kartan. För den har jag ju inte haft så länge. Jag läser massor om ämnet har alltid gjort, men nu är det mera som om det landar i mig. Då det landar så gör det lite ont eller ställer till med obehag i mig. Det känns konstigt för jag är ju fortfarande jag, och som jag alltid har varit, men nu efter concerta lite mera lugn och lite mera stilla. Tyvärr så gillar inte jag riktigt känslan av detta lugnet, kan ju bero på att det är en ny och inte så invant hos mig. Jag vaknar ju fortfarande väldans tidigt och innan tabletten verkar så springer jag runt och fixar här hemma. Det är bara då tabletten gör sitt intåg som gör mig förb… lat det händer inget alls, inget får jag gjort, mitt hem förfaller! Det är något som jag inte gillar för jag går verkligen i gång på smulor på golvet och allt som inte är där det ska vara, men jag gör inget åt det! Jag hoppas verkligen att denna lathet kommer att försvinna eller bli mindre påtaglig senare, för just nu står jag inte ut i kaoset här hemma tyvärr så gör jag inget åt det.
Idag på eftermiddagen kommer jag göra en visit på jobbet där efter sova hemma i natt för imorgon är dagen som är så värdefull för mig och mina barn. I morgon så träder ledigheten in i våran värld, eller i mina barns värld! Jag jobbar ett pass till sen ska jag vara ledig i tre veckor med mina barn gud så härligt! En ledighet där vi kan, eller mina barn kan sova länge på morgonen och dagarna kan bestämmas efter som. Det ska bli skönt att få var lite impulsiv och inte veta vad som ska hända. Vi ska få förmånen att vara fria från klockans tickande och alla måsten som faktiskt finns! Eller gör dom inte det??

Etiketter: ADHD, barn, Sommar kl. 09:32 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

window.google_render_ad();

söndag

Tystnad

att det är tyst. På morgonen idag vaknade jag redan kl. 6.00. Att vakna så tidigt är något jag inte vill missa. Detta är en tid då jag verkligen bara umgås med mig själv. Då jag lyssnar på mina egna tankar och på min dialog med mig själv. Det är en härlig tid att sitta här i min soffa tillsammans med mig själv och mitt kaffe. Förr om åren uppskattade jag det inte så som jag gör idag. Då fick jag oftast panik över att jag kommer vara trött på kvällen. Det är jag inte idag utan har accepterat att jag är en morgon människa och min tid är morgon. För bara några veckor sen var det på morgonen jag gjorde allt jag skulle göra under dagen. När barnen var små gjorde jag middagen kl 7.00 på morgonen som vi skulle ha på eftermiddagen. Lägenheten jag då bodde i var dammsuget och städad redan klockan åtta på morgonen. Efter det hade jag hela dagen på mig till att vara ledig. Så är det inte idag och definitiv inte nu, efter att jag äter concerta. idag har jag blivit fruktansvärt lat. Jag gör bara det jag tycker mig måste göra. Resten av tiden sitter jag här eller umgås med mina barn och med min man. Tycker jag nu om det här?
Det har jag ännu inte kommit framtill för idag önskar jag att jag hade det lika fint och lika mycket i ordning som jag hade innan. Samtidigt som jag idag faktiskt tycker om att jag på något sätt stannat upp lite grann och inte är på språng hela tiden. Dessutom tycker jag om mina

diskussioner med mig själv. Under dessa veckor som jag nu ätit concerta har jag liksom mera tid till att lyssna på det jag faktiskt säger till mig själv. Jag har upplever det som om jag stannat upp och har en tanke i taget som jag faktiskt orkar och hinner tänka mera fullt ut. Tanken får på ett sätt ett svar eller en tanke till. Detta i sin tur gör att jag liksom på något sätt lär känna ännu en del av mina jag. Denna del av mig är en del som jag faktiskt nu börja tycka mycket om och som är väldigt intressant för mig för denna sidan av mig har jag inte förut hunnit med att umgås med på samma sätt som jag gör idag. Så även denna gång har myntet två sidor…..

Etiketter: ADHD, PERSONLIG UTVECKLING kl. 09:21 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

window.google_render_ad();

tisdag

Adhd morgondamp

Jag är ett levande bevis på att det Fungerar att inte be mig hålla reda på papper som måste sparas i flera år….
Min son köpte moped för snart ett år sen. Antagligen gav han mig papprena som var viktiga. Idag frågade han om dessa papper, var de var och om jag kunde ta fram dem. Jo det var nog jag som sparade dem. Men var??? På ett bra ställe där de ligger tryggt och säkert.
De ligger säkert tryggt, men idag ligger de nog för säkert för jag kan inte hitta dem, jag har inte en aning om var jag lagt dem. Så är det alltid för mig jag slarvar bort allt som är viktigt. Vad gör jag nu? Hur ska jag hitta dem?
NU önskar jag att tabletten jag tar varje morgon hade varit en tablett, som gör att jag kommer ihåg vad jag gjorde för ett år sen med viktiga saker, för snart är jag uppe i damptillstånd eller hysteriskt letar tillstånd som går ut på att jag letar på sammaställe gång efter gång!Precis som om papperna skulle ligga där nästa gång jag letar.
Tyvärr så funkar inte tabletten, så för jag vet inte vart jag lagt dessa papper!
Hur gör vanliga människor då de sparar viktiga papper? Hur gör jag?
Hjälp!!! ge mig verktyg till att vara mera noga och ordentlig med alla dessa viktiga papper!
Eller ge mig INGA viktiga papper!!!

Etiketter: ADHD kl. 07:54 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Concerta

Gör att jag känner mig tryggare och intelligent Mina tankar blir klarare och mitt liv blir mycket enklare att leva dessutom har jag idag förmågan att inte avbryta folk och vänta på min tur. Tror att innan tabletten, så hade jag om jag inte sa det med en gång, svårt att komma ihåg vad jag skulle säga, vilket inte är fallet idag utan jag tänker tanken och den stannar kvar. Detta är en fantastisk känsla. Jag har inte så bråttom och jag känner inte av stess lika lätt idag. De dagar jag är ledig och om jag har saker att göra så blir det inte så jobbigt längre. Innan Concerta så blev jag stressad av att jag var tvungen att åka hemifrån och hålla koll på tider hinna i tid mm,mm. Så är det inte idag. Jag har två saker som jag ska göra idag, men vet vilken tid det är har koll på när jag behöver åka och känner att allt är under kontroll. Detta är en klar förbättring som jag själv upplever det tar inte så mycket tid för mig längre, min tid att vänta finns inte. Concerta har hjälpt mig att planera min tid, hjälpt mig att ha en bättre tiduppfattning. Jag har alltid haft koll på tiden förut också, men kände förr att jag ville ha god tid på mig, så om jag hade en tid att passa innan, så var jag alltid ute i god tid. Skulle jag göra något klockan 11. Då såg jag till att vara där jag skulle vara redan kl 10.00.
Vilket är slöseri med tid tycker jag! Jag skulle vara på jobbet igår kl 12.00 gick hemifrån 11.45. innan Concerta hade jag gått iväg 11.00 (jag har två minuters väg till jobbet) och sedan suttit och väntat på att de andra skulle komma i 42 min. Detta ser jag idag att jag slösat bort massor av tid i att vänta. Den tiden kan jag idag istället lägga på mig. En klar vinst i tid.

Etiketter: ADHD kl. 07:40 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

Angående kommentarer

I mitt inlägg

ADHD;ADD;DAMP;AS MM

Först vill jag säga att det är jätte kul att ni kommenterar och jag tycker det är spännande att få feedback på det jag skriver.
Jag gör också saker som är mindre bra i vissa sammanhang. Blir arg och impulsiv mm,mm. detta är ju ett betende och sådant kan man träna sig på att förändra. Jag kommer inte alltid ihåg att inte bli arg eller vad det nu kan vara.
Det jag vill säga är att mitt handlande emot andra människor har jag själv en möjlighet att förändra. I hela livet gör vi val, vi väljer ett beteende och vi handlar ut ifrån oss själva, om jag väljer att känna mig kränkt så väljer jag oxå ett sätt att handla efter detta.
I min ungdom var jag ofta arg och reagerade på massor av saker som jag idag valt att inte ta på mig.
Det sättet som jag ibland reagerar på kan jag förändra. De gånger som jag får raserianfall eller är sur så har jag någonstans i mig själv valt att bete mig så. Det är inte något som jag gillar hos mig och det har jag valt att förändra.
Det är så här enligt Kaj Pollak: Att man väljer att bli arg,sur ilsken, Man väljer sitt humör. Jag håller fullständigt med honom i detta och det är en spännande resa att göra i sig, att inse att då jag väljer att bli arg eller då jag väljer att bli krängt då har jag ett val att göra jag kan välja att inte känna mig krängt jag kan välja att inte bli arg. Vi alla strävar i livet efter att må bra och i min filosofi väljer jag även det.
Jag väljer att må dåligt eller bra. Jag har ibland valt ett beteende, som inte passar mig, och min personlighet. Detta är något som jag kommit fram till, det har jag då valt att arbeta med . Så att jag slipper jobbiga situationer. När jag beter mig på ett visst sätt, så blir det ju konsekvenser utifrån mitt eget sätt att reagera. Där har jag en möjlighet att göra ett val, och slippa de dåliga konsekvenserna. Nu säger inte jag att jag alltid tänker på mina val, men de gånger jag är medveten om mina val, så gör det att mitt liv att lättare att leva. Det är ju också så att jag själv Lär människor runt mig hur de ska bete sig emot mig. Det är mitt ansvar, att jag ser till att bli respekterad och väl behandlad av människor i min närhet. Blir jag inte rätt behandlad så gör jag ett val att antingen gå eller stanna kvar. Det är mitt ansvar. Det är mitt ansvar att vara i situationer och sammanhang som är bra för mig. Blir jag inte accepterad i min arbetsgrupp så kanske jag ska söka mig ett annat arbete, och en ny arbetsgrupp. Nu är det ju inte så att alla andra har fel utan självklart så har jag en del i det som sker i min värld, inte bara en del utan jag är stjärnan i min värld, jag är regissör. Detta gör att jag har ett ansvar över att reflektera över mitt sätt att vara, skulle något bli fel så är det ett ansvar som ligger på mig, att ställa saker till rätta, ibland är det jobbigt och svårt, men ett förlåt eller en mening som jag ofta har andvänt i fel situationer är.
Ojdå Det här blev fel , kan vi göra om det. Jag valde just ett sätt som inte passar det bästa av mig. Jag visade just nu inte min bästa sida. Det är aldrig försent att försöka ställa saker till rätta igen och det är mänskligt att göra fel. Att stanna upp be om ursäkt och ta anvsar över mitt betende är inte svårt då jag bestämt mig för att jag ska vara den jag igentligen är.

Etiketter: ADHD kl. 07:33 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

lördag

ADHD;ADD;DAMP;AS MM

som jag skrivit förut så har jag ju alldeles nyligen fått en diagnos. Jag har Add, Adhd fast utan det hyperaktiva. Min Man tycker att h inte saknas i add eftersom jag hela tiden har saker i mina händer är det inte stickor så är det en penna eller något annat som jag pillar med. Jag håller med honom det går inte för mig att inte göra någonting. Detta ser jag nu inte som något som är fel utan det är ju en tillgång för mig Jag får ju massor av saker gjort. Jag sitter inte still och inte gör någonting utan jag har alltid något att göra och ett sätt för mig att koppla av är att rita, sticka,sy pussla och att skriva. Dessutom läser jag en massa böcker, oftast läser jag två böcker samtidigt. Om nu detta tillhör adhd eller add så ser jag det som en tillgång istället för ett funktionshinder! Jag ser nog inte detta som ett funktionshinder över huvudtaget. Visst det blir fel ibland, och jag glömmer saker och frågar om saker som jag inte förstår, men är det ett funktionshinder att fråga om saker så att jag förstår? Jag tycker inte det! Det som nu är en av mina svaga sidor i detta med add är isåfall att jag även har dysleksi jag stavar dåligt, ja det gör jag ! Men det finns ju hjälpmedel för detta, och det är här min dator kommer in i bilden, det finns ju stavningskontroll. Sen så kanske inte jag i alla lägen har full kontroll så att det slinter in ett stavfel då och då…. Men vad gör det? Det gör inte mig någonting och har andra människor ont av det så ligger det hos den som har ont av det. Då är det inte mitt problem längre. Jag kan nästan istället säga att Jag är stolt över att ha. Det jag är en tillgång för denna värld. Jag har ett annorlunda sätt att tänka och jag gör saker på ett kreativt och spännande sätt. Det är ju det som gör oss alla unika.
Jag tror att de flesta konstnärer i alla former har någon form av någon bokstav hit eller dit. Jag lever ett spännande liv och i vissa lägen upplever jag saker som andra inte orkar eller vågar. Jag är ärlig och jag är en känslomänniska, i mitt liv är det viktigt att få uppleva saker. Jag vägrar att bli som alla andra jag vägrar att inte fråga, Jag vägar att ta ett nej utan en förklaring. Och jag vågar att vara ärlig mot människor. Människor runt omkring mig tycker nog ibland att jag ställer obehagliga frågor, eller säger saker som de själv inte skulle ha sagt. Men vilken tur, då att jag gör det, att jag känner att det måste frågas om eller sägas. Visst alla tycker inte om mig eller mina frågor eller påståenden, men det gör ju inte heller någonting. Jag kan inte vara älskad av alla. Alla kan inte tycka om mig. Det viktiga är ju att jag tycker om mig att jag uppskattar mig och har kärlek till mig själv. Det viktiga i mitt liv är ju att få reda på saker och ting och om jag inte frågar provar så kommer jag ju inte att få veta.
Så NU ÄR DET SÃ… HÄR: För mig och mina lika så ser inte jag ADHD;ADD och alla de andra funktionsnedsättande diagnoser som en funktionsnedsättning som ett hinder. För, för mig är det en tillgång en funktionstillgång.

Utan alla dessa människor igenom tiderna som haft diagnos, hade vi inte ens kommit på glödlampan än. Det måste finnas människor som är annorlunda, Det måste finnas människor som vågar prova nya saker och som vågar se vad som händer om jag gör så här istället…
Adhd och alla de andra tillgångarna är en tillgång. Var stolt över att du är annorlunda, var stolt över att du tänker på ett annorlunda sätt. Bli inte rädd för att din omgivning inte ser det du ser.
Det är deras problem om du inte duger i deras värld. Du lever inte i deras värld utan i din, det är din värld som du måste trivas i. det är du som ska stå ut med dig i hela ditt liv.

Etiketter: ADHD kl. 08:19 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

måndag

när man går upp

tidigt blir man väldigt trött på kvällen. Att sitta vid datorn gör också mig trött sitter här och gäspar stort kommer inte skriva nått vettigt så natt natt

Etiketter: ADHD kl. 21:22 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

söndag

ADHD conserta

har läst massor om mediciner mot adhd idag, nu börjar jag bli rädd. Jag kanske inte borde äta dem, det skrivs mycket om dessa tabletter som jag absolut inte skulle vilja upp leva. Jag har ju faktiskt klarat mig så här länge utan dessa tabletter, fast de har ju varit rätt rörigt ibland. Mitt humör har ju många stackare fått stå ut med ibland. Jag kan inte säga att mitt humör blivit bättre för att jag tar concerta utan det handlar mera om att jag vill leva ett lugnare och ett harmoniskt liv så det är något jag har jobbat på. I början när jag skrev i min jag är bra bok (Mia Törnblom), så skrev jag ofta att jag behövde hjälp med att tygla mitt humör. Jag har skrivit många jag är bra böcker då menar jag många! Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag skrev något om ilska. Så det med humör har inte med concerta att göra. Utan det är helt och hållet min egen förtjänst. Jag har funderat mycket idag på dessa tabletter nu.

Etiketter: ADHD kl. 21:33 1 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

lördag

Concerta

Har nu i några dagar ätit av den lite högre dosen av concerta och märker nu att de funkar inte lika bra som de gjorde de första dagarna.Vaknar lika tidigt på morgonen som innan det ända som är annorlunda från före tabletterna är att jag blivit s förbannat lat. Sitter här mera än vanligt, vilket inte är bra för mig och min familj. Det jag hänger upp mig mest på är dessa här blogglistorna som jag inte får att fungera som de borde. Jag fattar inte vad jag gör för fel, eller vad som är fel. Har plöjt igenom massor av sidor, men det står ändå att jag gör något fel, då jag gör det de skriver att jag ska göra. Det är givitvis jag som inte fattar hur man ska göra men det borde vara mera förklaringar på dessa sidor där man ska pinga eller vad det nu heter. finns det någon som fattar hur jag ska göra så är jag väldigt Tacksam för hjälp!!!! Snälla någon HJÄLP mig. ska nu resa mig från stolen och göra annat! LEV VÄL OCH LEV NU!!!vilket inte jag har gjort i några timmar nu!!!

Etiketter: ADHD kl. 11:32 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

torsdag

Adhd diagnosen! Äkta vänskap!

Det är en underbar känsla att känna att någon bryr sig om. Tyvärr visar vi det för sällan. Jag har förmånen att träffat en människa som är en riktig vän. I går fick jag ett samtal ifrån henne. Hon har tänkt längre än vad jag har gjort, och var orolig över min blogg eller över det jag skrev i min blogg. Det här med att jag har adhd äter medicin mm. Jag blir varm i magen, av att hon tog sig tid att ringa mig, och att hon bryr sig. Hon visar att hon bryr sig om mitt bästa, det är det som är vänner. Det är sådana människor som man skall vara omkring för de ger en livsenergi och skänker än glädje. PS! Jag tycker om dig med, tack för att du är min vän!

Och visst jag kan hålla med henne det kan ju läsas av fel personer, som kanske inte är vänligt sinnade, och det kan vändas emot mig.
Men det har ju inte med mig att göra. Är det nu så att andra människor dömmer eller får uppfattningar om mig, som inte är till mitt bästa, så är det ju så att då är det människor som jag inte behöver, det är ju deras problem.
Jag väljer ju att vara bland människor som tycker om mig som uppskattar mig för den jag är, med eller utan adhd. Det är ju inte så att jag är annorlunda nu, än vad jag var för två veckor sen, dessutom är jag ju inte bara adhd.
Adhd är för mig en karta, en förklaring för mig och nästan ett förlåt till mig själv, för att jag ibland valt konstiga vägar, i och med förklaringen adhd så kan jag se mönster i det jag valt och gjort och få en bättre förståelse för mig själv.
Dömmer nu människor mig efter att ha läst min blogg så helt ok för mig!
Då är det människor som jag inte ska umgås med!det är då människor som inte är bra för mig. Och framför allt är det människor som har problem som inte jag vill vara inblandad i.
Och skulle någon arbetsgivare läsa min blogg och tycka att det var något fel på mig därför inte vill anställa mig. Så kommer jag känna stor tacksamhet över att inte få det jobbet, för på en sådan arbetsplats vill inte jag vara! Vi alla människor är olika och unika, min kvalitéer är mina och jag är stolt över att vara just sådan som jag är. Om andra har problem med detta, så ser jag inte det som mitt problem, för det är inte mitt paket! Utan det ger mig täcken, om att i deras sällskap kommer jag inte att må bra, eller ha livskvalitet. Det ger mig i så fall en chans att få möjligheten att slippa inskränkta, fördomsfulla, farliga människor. Så Nu önskar jag att alla människor skulle läsa mig blogg. Så jag kan sålla bland mina bekantskaper !

Etiketter: ADHD, tacksamhet kl. 07:55 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

fredag

Damp adhd add

Känner mig lite besviken idag, besvikelsen är tabletten jag tar på morgonen. För idag har de ingen verkan, utan verkar mera förstärka symtomen som varit borta i två dagar nu. Känner mig yr och rörig i huvudet, tankarna stannar inte kvar på samma sätt som de gjorde de första dagarna. Utan jag känner mig mera rörig än vad jag brukar. Tvn i nedervåningen går igen alla ljud, det blir ju inte bättre att tvn här uppe också är igång.
Det jag skriver blir felstavat hela tiden, jag har svårt att konsentrera mig. Känner mig orolig i kroppen som att mitt inre lever ett eget liv. Just nu är jag orolig att det inte tabletterna ska funka på mig. Men det är klart, man kan ju inte förvänta sig mirakel på bara två dagar. Dessutom får jag en liten dos, så kroppen kanske inte tycker detta är nog. Fick också till mig att symtomen kan förvärras, tills jag kommit upp i rätt dos. Men jag är besviken jag som mådde så enormt bra igår och i förrgår. Man vänjer sig fort vid bra saker, det är svårt att gå tillbaka till läge ett igen. Jag hoppas innerligt att dagen imorgon kommer att bli bättre.

http://www.attention-riks.se/site/adhddamp.phtml

Etiketter: ADHD kl. 16:27 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

torsdag

Symtom av conserta

Uppmärksammade idag att då tabletten gick ur kroppen vid 20.00, kändes det som att trycka på en knapp. Det kändes precis som när jag vaknar efter en middaglur då det surrar i hela kroppen. Har inte varit trött på hela dagen och allt har flutit på jätte bra i dag. Jag är chockad! Dessutom kände jag då jag tänkte på det att jag faktisk haft det så i hela mitt liv bara det att jag inte vetat om att det inte ska vara så.
Jag känner en tacksamhets tanke av det här: Tack för att jag fått rätt behandling nu, eller Tack för att jag fått vetskapen om att livet kan bli lite lättare att leva så att jag slipper känna mig sprallig och okoncentrerad hela tiden.Tack för att jag under hela mitt liv faktiskt stått ut, fast det varit kämpigt ibland.Tack för att jag har drivkraft i mig, så att jag trotts min vad man nu ska kalla det inte valt lätta vägar hela tiden, fast nu blev det fel för det är ju den lätta vägen jag valt. För hade jag i mitt liv ägnat mig åt destruktivt liv och självmedicinering så hade vägen tillbaka varit lång svår och kantig. Men det är klart jag har ju självmedicinerat på mitt sätt.
Genom att handla schampoo och duschkrämer och städa mitt hus i oändlighet ibland. Kanske är det så att jag kommer slippa sånt snart och min man kommer kanske slippa bära hem massor av påsar med schampoo bara för att jag vill ha det hemma ifall det tar slut. HM.. vi har ju ett lite mini Ica i källaren också som kanske kommer att stänga för egentligen behöver man ju inte ha en extra affär hemma, vi har inte så himla långt till affären ,det tar ca tio minuter att gå. Så mini Ica i källaren är kanske lyx. Men väldans bekvämt för allt finns alltid hemma men ibland blir det ju varor som blir gamla .

Etiketter: ADHD kl. 21:16 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

ADHD conserta

Morgon dampen är som bortblåst!
Var hos läkaren igår som utreder adhd och sånt. Utredningen har tagit tid och väntan på denna var lång. Men nu har en ända liten tablett, tagit bort all susning i huvudet och alla myror i kroppen. Detta kanske inte bara är en fördel för jag lär bli lite eller mycket lat. Men jag lär kunna tänka klarare och lär kunna komma ihåg vad det är jag sysslar med kanske även kunna avsluta det projekt jag gett mig in på. Inte börja på tusen projekt samtidigt. Tänk jag behöver kanske inte sitta klistrad i soffan med både stickor och annat, utan kanske kommer jag kunna sitta still och inte hela tiden vara på språng. Herre gud vad skönt, kommer kanske inte heller att vara helt slut på kvällarna, kommer kanske inte vakna klockan fem sex på morgonen heller. En dörr har öppnats och en annan har stängts.
Det känns så underbart att vara klar, slippa ha koll på alla tider, som jag under en period nu haft att passa.
Med vetskapen om vad som gör att det ibland blir fel, varför, gör att jag nu kanske kan släppa vissa rutiner, som jag varit tvungen att ha för att vardagen ska funka. Kanske kommer inte hela mitt badrum var överfyllt med hårshampoo. Dammsugaren kommer kanske inte vara igång kl sju på morgonen. Alla papper, jag sprider omkring mig kanske senare kommer ligga på en plats där jag hittar dom. Gympapåsar och allt annat sånt, kommer också kanske vara där de ska vara. Eller så kanske de inte blir så viktiga för mig.
Jag har en uppfattning av att andra tycker att jag är väldans duktig och har koll på mina saker och det är nog den största lögnen om mig! För egentligen har jag ingen koll alls, utan hänger upp strukturer runt omkring mig, för att slippa koas. Men det tar mycket av min tid att ha alla dessa strukturer, och jag blev tokig om någon rubbade mina strukturer och regler innan detta. Kanske slipper jag detta nu! Eller jag kommer kanske att märka att det inte är så farligt, om saxen inte ligger där den ska. Att jag hinner gå till jobbet på två minuter, jag kommer att komma i tid. Behöver inte vara där en halvtimma innan, och framför allt jag behöver inte ha koll på allt! Utan jag behöver bara ha koll på det som är mitt.
Tack det här är jag väldigt tacksam för….
Jag känner stor tacksamhet för att nu, nu faller alla bitarna i pusslet på plats. Jag är inte biten som inte passar in, det är klart att jag är , jag fortfarande är den lilla kanstötta biten som inte passar in, men nu har jag mera förklaringen på varför det är så, varför det blev trångt, rörigt.

Och idag redan igår, fick jag svaret på en fråga om mig själv, som jag funderat mycket på. Det är varför jag känner en sådan kärlek, till alla dessa barn som det skiter sig för i skolan. Som inte funkar med sin omgivning. Dessa barn som alltid är på språng. De barn som alla tycker är så ouppfostrade och impulsiva odågor, till och med empatistörda. Får man höra som omdömen av dessa barn.
Hallå Vi har inte fattat någonting!! Hjulet snurrar för fort för dessa barn, och hur mycket empati har dessa barn mött i sitt liv?
De hinner ju inte ens blinka förens de gjort något fel, deras tankar åker autoban hela tiden. Empatistörning de är det dessa barn möter från sin omgivning hela tiden. Vem känner empati för Kalle som drar Lina i håret, för att orka hålla sig vaken? Vem känner empati för knarkaren som skiter i allt, visst man väljer hela tiden i sitt liv. Men jag kan lova dig att när Kalle är 40 år och längst ner på stegen i sitt missbruk, så var det inte det han valde då ha rökte sin första pipa. Han valde att må bra och valde då att få lite lugn i sin kropp.Detta kallas självmedicinering och det är det som blir så fel!
Hela tiden, många gånger om dagen, har dessa barn fått möta en omgivning som inte förstår. Som tröttnat innan de börjat. Tänk på hur trött man blir som vuxen när dessa barn är igång. Vissa av dessa barn möter hela tiden människor som inte klarar av dem. Synd eller rent ut sagt fördjä….. för när du som vuxen, har tröttnat på barnet. Då ska du veta att barnen redan mil innan tröttnat på sig själv, förlänge sen har han eller hon tryckt ner sig under jorden, och har tappat all sin lust, ork, och självkänsla. Förlänge sen! Självkänslan den har inte ens funnits där för den har aldrig blivit uppbyggd. Förlänge sen har han eller hon fått klart för sig att de inte duger att de inte är bra på något annat en att göra fel. Då är det ju ganska enkelt att lyckats med det, (att göra fel),för det är ju det de fått till sig av sin omgivning att de är bra på! jag bygger min självbild hur jag blir bemött och hur jag blir bekräftad. Att störa, göra fel och vara odugliga. Det är det dessa barn får kredit för. Det är då de blir bekräftade, det är då någon bryr sig! Då de gör fel!….Alla människor som arbetar med barn borde eller det skulle ingå i deras utbildning att ha stora kunskaper om Adhd, AS och alla de andra diagnoserna.
Det är en självklarhet för mig, synd att det bara är jag som tycker så!

Etiketter: ADHD, barn, PERSONLIG UTVECKLING kl. 08:24 1 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

tisdag

kväll

Då har även denna dag blivit kväll. Dagen har förflutit i böckernas värld. Boken jag läser nu borde alla få den dag ens barn får diagnosen adhd. Det finns så många tankar som kommer till klarhet, då man läser boken, dessutom många övningar som kan vara till nytta för både föräldrar och barn att ta del av. Kbt är även det ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, det är något som funkar i praktiken.
Mycket tips i boken hur man kan diskutera med sina barn, om att förändra tankar så att känslan blir annorlunda och själv bilden som ofta fått många törnar, förändras till en positiv själv bild . Detta är ju inget man gör över en natt, utan det är ju ett sätt för att utvecklas ,och växa till en positiv och aktivt väljande individ med eller utan adhd. Hjälper även förälder att inse att det inte hjälper att skuld belägga sig själv, utan tar nya funderingar i akt och utvecklas för framtiden.
Natt natt, kan berätta om undersökningen om vilken tid som är bäst på dygnet, jag är inte som alla andra där flest röster fick kvällen då brukar jag sova.

Etiketter: ADHD, barn kl. 21:14 2 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Tack

Jag rekommenderade en bok i förra veckan. Nu ligger den på mitt vardgsrumsbord har kollat lite i den, och ser framemot en lärorik läsning. Jag har ett speciellt ställe i mitt hjärta, för barn som har speciella gåvor. Jag ser det faktiskt som gåvor. Andra ser det som funktionshinder. Det handlar om barn även vuxna för den delen som har ADHD, Damp,As mm. Jag har varit på många föreläsningar och kommit i kontakt med många av dessa underverk, till människor. De ser kanske inte det vi ser, utan ser och upplever saker på ett annorlunda sätt. Eftersom omvärlden oftast inte förstår så blir de betraktade som jobbiga stökiga. Men tar man sig tid och intresserar sig för barnen ifråga, så kan man lära sig mycket, detta är absolut inget handikapp, snarare en tillgång. Det är mera samhället och skolan som i så fall är handikappet de är de som inte kan möta barnen eller den vuxne i deras tankar.

Jag vill passa på att tacka för de två spännande böcker jag fick från Brain Books AB.
Tack !

bokpaket.
Pris: 279,00 kr

Så lyfter du fram styrkorna hos barn med ADHD
Författare Lara Honos-Webb, PH.D.

- en praktisk handbok om hur du kan omvandla ditt barns svårigheter till styrkor

Den här intressanta boken visar hur man kan tänka på ett nytt och annorlunda sätt kring barn med ADHD.

Det handlar om att byta perspektiv – att inte längre fokusera på det som är förknippat med problem och svårigheter kring barnet, utan på barnets ovanliga styrkor och förmågor. Det här är en bok som verkligen kan göra skillnad för många barn och deras familjer. Med hjälp av råden i den här boken kan dessa barn stärka sin självkänsla och förändra sitt fortsatta liv.

Prod nr 50-80

Gå till butiken >>

även för

Fräknar på hjärnan Vårt pris SEK 195.00 Pris exkl. moms SEK 183.96

Etiketter: ADHD, barn kl. 12:11 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

torsdag

Då var det skärtorsdagens kväll

Och barnens påsklov nalkas. Disco för mellan tjejen, kommer vara på disco till halv tolv. Det är sent tycker jag fast jag är kanske gammal. Jag har inte riktigt förstått hur det funkar, i allafall om man frågar min dotter. Läste på en annan blogg om någon som hade damp trodde inte att man sa så längre. I allafall så åt han ritalina och hade just börjat med detta min fundering blir varför ritalina och inte conserta istället? Det är ju så mycket behändigare med conserta som bara behöver tas på morgonen. Kan detta bero på vilken läkare man går till eller är det någon annan orsak?
Någon som vet?
Vill också passa på att säga glad påsk!

Etiketter: ADHD kl. 21:04 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

Styrkor hos de med ADHD

Det gäller att lyfta fram styrkorna i barn och vuxna som har adhd
Utan dessa Underverk till Människor hade vi inte kommit framåt i livet.
Barn med ADHD är ofta nyfikna människor som undersöker och provar på saker, utan att kanske inte tänka efter före vilket gör att ibland funkar det och ibland funkar det inte.
Min far var en sådan människa och han var verkligen en konstnär inom teknik visst när han lagade tekniska prylar så var det kanske inte så andra hade lagat det, och ingen kunde fixa det efter han hade varit där.
Men han fick allt han hade i sina händer att funka och han gav aldrig upp. Hans stora interesse var bilar och verktyg borrmaskiner mm.

Hittade en bok som jag tänker att införskaffa. Skriver mera när jag läst den .

Pris: 279,00 kr

Så lyfter du fram styrkorna hos barn med ADHD
Författare Lara Honos-Webb, PH.D.

http://brainbooks.easy.bluerange.se/nav10684

Etiketter: ADHD kl. 07:25 0 kommentarer Upplagd av malix

Länkar till det här inlägget

onsdag

ADHD

Hittade en länk just nu som jag ska kolla vidare på imorgon .
Adhd är ett spännande ämne och det intresserar mig massor det finns massor att lära om dessa diagnoser och mycket nyttigt även för de som inte har diagnosen.
här är en länk till en bra sida:

http://www.attention-riks.se/site/

natt natt bloggen vi ses imorgon

tänkt att blogga

Sitter här och är överväldigande glad och känner mig jätte duktig…… Varför???
Jo för jag fixade detta alldeles själv va bra jag är.
Det är jag för är vad min son kallar mig en riktig novis på detta här har inte en blekaste aning om hur detta igentligen funkar eller fel det har jag ju nu jag kan själv !
var det svårt hmmm nej faktist inte vi får väl se hur det blir i fortsättningen men än sä länge klarar jag det fast det kan ju bli värre men det

Inga kommentarer ännu.

Leave a comment!