Den tidiga frukosten blev till lite sent. Trodde jag vaknade tidigt, men då frukosten var framdukad och ljusen skulle tändas, var det ljust ute. För när jag vaknade var vare sig frukosten inte framme. Kaffet var i och för sig klart men, en timma gammalt. Klockan var 7.30,det var då redan  ljust ute. Katten ville ha sin frukost. Ändå blev det en timma i tysthet, kaffet och en tv macka.  Tv plus lite penseldrag på staflibilden. Attityduppdraget har legat och pratat med mig. Har suttit och skrivit ner lite meningar, men prestationsångest ligger och pyr. Känner att jag behöver stöd, någon bredvid som skulle kunna ge mig inputs och en klapp på axeln, när jag får till det.

Då jag hittar något som jag vill få fram börjar prestationstankar i autobanfart. Stygga odugliga tankar flyttar in, Nej, det här duger inte, eller nej så kan du inte presentera det. Självkänsla, självkänslan verkar vara ute på villospår, i terränger som jag inte känner till. Inspirationen som flödade, har slutat flöda, ett irrvarr av tankar snurrar runt på 78 varvan, även om det bara är vinyl 33. Högtalarna knastrar, sprakar och surrar kablarna behöver köpas, eller bytas ut.

Tror jag skall få till ett litet samtal, till min vän som hjälpte mig med boken. Kanske hon kan hjälpa mig att sortera tankarna..

Vi har föresten börjat prata om att skriva till lite, hon ska hjälpa mig att ta bort och lägga till mera av idag.

Skrattar lite här vid mitt skrivbord, det måste vara de små bokstäverna av ADHD,  som gör att jag vill förändra. Lite av det är ju just ADHD,  i mig, är ju just att jag aldrig står still.

adhd, attityduppdraget, bok, diagnos, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, kraft

strukturella planer. Just nu är jag på väg att bryta ett beteende som vanligtvis är normalt för mig. Jag brukar köra huvudet i sanden flytta tankarna från mig till göromålssaker för att slippa ta tag i det som jag borde ta tag i. Jag går i KBT och lär mig om OCD, och vad i mig som triggar fram stressen vilket hjälper mig att trötta ut både kropp och själ. Stressen finns ju som en vanligt förekommande känsla hos mig.

OCD är mina tvångstankar och mina små bacillfobier. När jag är stressad eller i situationer där jag inte riktigt har koll på vad som skall göras.

Jag arbetar ensam i mitt arbete, Jag hjälper människor att bli så självständiga som möjligt. HAHA just nu känns det sjuk, tomt och till och med horibelt. Vet ju själv inte ens när det är dax att ta på jackan för att gå iväg till avtalade möten. Det är just nu min make som håller i den strukturen.

Sorg, massor av sorg, Jag känner tårar som borde gråtits för länge sen. Dessa hade gjort mindre ont då, för i dag vill de inte ens komma fram, de ligger och bränner bakom ögonlocken men ögonlocken är skölden som motar bort det. Den ögonlocken som vanligtvis i sådana här situationer brukar vara upptåg, hitta på något nytt, köpa en ny dator, skriva bok, byta jobb, flytta med mera.

Men jag har valt att stanna kvar inte fly och fäkta, utan stanna kvar se vilka skärvor som kan lagas och ställas tillrätta. Sorgen är inte här för att jag ska bryta upp och fly för flykten hinner i kapp mig här skall iställer ärmarna kavlas upp blå stället skall på, Jag skall på något sätt våga mig ut och be om hjälp i struktur. Tänka sig ord som inte ens finns på min karta skall jag försöka stava till i sömnen, struktur strukatur konstruktur nej endast struktur, är det som skall till jag ska inte ens fly i i arbeta dygnet runt, eller jaga dammråttorna med pensel, inte ens toalettknappen skall poleras utan det som skall polleras är just bara mina strukturella avsaknader. Här behöver jag hjälp. Här behöver jag någon som vänligt men bestämt hjälper mig att synliggöra det som just nu är så osynlig. Vad det är som får i gång stressen som lurar hela tiden.

Hejja mig, Jag ska verkligen ta tag i det. Jag som till och med tillbringade tre dagar i ensamhet utan tryggheten i min mans klokhet, jag som tränade och tränade i massor under tre dagar att själv veta, när jag ska åka, när jag ska packa ihop och påbörja och slutföra dagarna. Utan att ens min make knystade att nu är det dax. Tiden passade jag ganska bra, för jag behövde inte stå och vänta en timma på att kursen skulle börja. Bara någon halvtimma eller nått för tidigt va jag. För ett eller i alla fall två år sen hade jag varit på plats någon timma eller två innan ens någon hade tänkt på att vakna.

adhd, diagnos, tillgångar

Den började bra, det är smaragd-värde att vakna hemma i sin egen säng. Den första dagen efter borta sovande. Morgonen började bra, kaffe och tysthet. En liten mindre incident öppnade upp för att pysa ut stress-symtomerna så morgonen blev som den blir ibland. Men jag var för trött för att orka reagera, det som brukar vara tvärtom. Jag var för trött, glad över att vara hemma. Även idag blir det en liten resa till gbg. Tre dagar av kunskap, känslor, och lärorika möten, visade mig inte tröttheten från på eftermiddagen igår, endrofinerna började sippra ut migrän-huvudvärken hittade mig. Idag lär jag betala priset för de tre dagarna. I morgon är det en hel dag jobbet. Tröttheten jag känner idag måste hinna flytta ut tills i morgon. Utbildningen tog på krafter av reserverna men idag känner jag att det var värt varje reservoar av dessa krafter, Attityduppdrags ambassadör. Hmmm, Jag föredrar att kalla mig Attityduppdrags-ambassadör, Hmm känns konstigt i tanken att jag redan varit där, ännu ett mål är uppfyllt av mig i mig. Det är fantastiskt…….

adhd, attityduppdraget, tacksamheter, tillgångar, trött, vila

Vilka upplevelser och kunskaper jag har fått förmånen att uppleva. Livkunskaper i kraftpaket som just nu ger min kropp och mina tankar trötthetsglädje. Glädje över att få vara med, fått förmånen att ta del av andras liv och deras kunskaper. För mig har dessa dagar blivit tankar och känslor om tacksamhet i härligheter. Som jag redan innan upplevt så är det viktigt att träffa andra med liknande, fast oliknande upplevelser det ger mig förståelse, förlåtelse och alla de små illasinnande skamkänslorna får flytta ut. Flyta ut i ett öppet hav bli vita skummande vågor i stället för skämsupplevelser. Attityduppdraget känns som en himmel i en nysprungen vår av kunskaper. Så i tiden, så förjordat viktigt, och så rätt. Tänka sig att den lilla flickan från en annan del av världsunder är en del. Att jag får förmånen att åka med på tåget till att få dessa erfarenheter. För mig är det fantastiskt.

TACKSAMHETER som vilar i glädje som visar sig i tårar som inte gör ont. Otillgångarna är mina tillgångar, som ger mig kraft i att jag är jag. Visst mitt lokala sinne i omgivningar, mina okoncentrerade förmågor som ibland ställer till det, ger mig i dag kraft till att vara viktiga ouppfångade tillgångar. Jag får kraften till att kunna påverka och möjligheten till att påverka så att andra har möjligheten att slippa alla mina år av konstighetsförmågor. Visst konstighetsförmågorna finns där men för mig blir de tillgångar. Jag vill och önskar att andra skall få uppleva samma härlighetskänslor som jag just nu känner. Även om tröttheten är hos mig så brinner något inom mig och just nu känns det som kraften är hopp. Hopp om att attityder och kunskaper skall segla på samma våg, att kunskaper skall mota bort och polera upp fördomar till sagornas värld. Där jag är jag, där jag och du kan åka på samma våg i våra egenheter spegla oss i våra olikheters skönheter. Där våra sårbarheter blir våra styrkor.

Vi är alla människor, även om vi är olika det är olikheten i oss som gör oss vackra i vackerheten.

adhd, attityduppdraget, diagnos, dyslexi, framtiden, lycka, tillgångar, underverk vi är., vackert

Då är det dags att komma tillbaka till verkligheten, vet inte riktigt hur det ska gå till men till ska det. Livet har kommit i fatt mig. Tabletten som faktiskt hjälpte mig under några dagar att må lite bättre skall tas ut. Min mage klarade inte av den.  Det blev att välja på ont i magen eller få lite energi. Jag valde slippa magont. Har varit sjukskriven ett tag, men nu måste det till en friskskrivning av mig.

Vill ju så gärna gå kursen som börjar på måndag, Ambassadör utbildningen i attityduppdraget. Frågan är om jag orkar, kursen  tror jag att jag orkar men sen det som är sen.

Ska tydlilgen även göra någon utredning rehab i företagshälsovården, där man ska bedömma min arbetsförmåga,  kanske kommer det hjälpa mig.

Även om jag nästan vet vad som behövs, jag behöver  skrapa av lite från min tallrik, det är lite för mycket på den. Inte så att det är någon som lägger på en massa, det gör jag själv, för att ha kontrollen. För att känna att jag har koll. ADHD handlar då den är hos mig om just att ha koll, på utsidan. Detta för att jag inte har så mycket kontroll på insidan, av mig.

Mina tankar som flyger och far. Mina tankar som inte stannar kvar på samma sätt. Har börjat fundera på om det kanske är så att concertans dos kanske behöver höjas kanske är det där problemet är. Kanske är det inte Zoloft intag som behövs utan en större dos och koncentrationspillret concerta.

Nu när jag sitter och tänker på det så kanske det är just det som behövs tänker i alla fall ta upp det med min läkare.

adhd, attityduppdraget, Concerta, diagnos, framtiden, kraft

En två meter hög vintersaga, idag behövs det skottas och åter skottas. Snön ligger och trycker på våra fönster sätter det i gång tankar i huvudet?  Kan jag lugnt försäkra att det görs. Stora sonen är hos våran vän en bit bort, sätter det igång tankar? Ja det är även där igång med tankar.  Tankar om hur ska han komma hem, hur ska vi få hem honom. bilen är igen snöad med meter snö. Hur ser vägarna ut? Om någon skulle bli akut sjuk hur ska vi ta oss dit?

Nej, inser att det inte kommer att funka att skriva om det. Kilometertankarna blir bara mera och mer skrämmande.  Mindfullness, andas in känn i magen, andas ut, tända värmeljus och få rosaa tankar i stället för de brandgula funkar nog bättre vad är det värsta som kan hända?
Fönsterrutorna år sönder och vi får köpa nya.  sonen får sova hos kompisen en natt till, vi får ringa efter hjälp om någon skulle bli riktigt sjuk. Mindfullness. mindfullness en god kopp varm färskt tea ska jag brygga nu, lapsang tea, morotsmarmelad och lite frallor. Kan det locka………

Mina tankar är inte i verkligheten, utan i fantasiernas värld, fönsterna är inte sönder, sonen kan komma hem och just nu är ingen akut sjuk, det ny köpta teat är i skåpet. Så dax för tea……

Snart är attitydambassadör utbildningen i gång, även min bok kommer återigen tryckas upp i ny upplaga.

allmänt, Barn, snö, Vårlängtan, vila

Tänker skriva lite idag, har redan druckit två koppar kaffe. kollat in lite morgon tv, familjen sover ännu. Utanför mitt fönster visar det sig bli en solig och fin dag.  I förrgår hittade jag tillbaka till en ny gammal trevlighetssysselsättning igen säkerligen är det tio år sen jag spelade det sist och lite ringrostighet behöver slipas av.

Backgammon är spelet. Nu kan även min son spela det.  En grekisk kille lärde mig det då jag hade mitt gatukök på Rymdtorget. Grejen med Backgammon är att har man väl börjat spela det så är det svårt att sluta spela. Tyvärr vann min son lite mera än mig fast det är klart vissa drag var ju drag som jag visade honom så jag spelade emot mig själv ibland.

Idag ska jag njuta av att andas och eventuellt vinna lite .

backgammon

länge sen jag skrev , orkar liksom inte. Tänkte jag skulle berätta om att jag är en av dem som ska få gå utbildningen för attityduppdraget. Det ska bli spännande, roligt. Nu infinner sig även en del ångest bakom det, men jag väljer att se bort från den. Självklart blir det oro, jag ska bort i tre dagar. Jag ska träffa 25 andra mäniskor som ska göra samma resa. Så visst lite oro men när jag såg annonsen i Attention för ett tag sen så anmälde jag mig genast.  Redan då jag läste annonsen kände jag att det var något som jag skulle kunna tänka mig.

den 1-3 mars är kursen, Har lovat mig själv att inte tänka på det från då. Det blir så mycket oro om jag redan ska börja tänka på det.

Det har hänt så mycket först satt jag i våras och somras och skrev min bok. Där efter trycktes Jag föredrar att kalla mig impulsiv.  En andra tryckning blev till även denna tryckning är nu på sluttampen, kanske kommer det bli en till.  Mitt företag startades, nu är jag här om några veckor är det utbildningen för attityduppdraget.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv och kommer även snart att få gå utbildningen om attitydambassadör.

Ibland flyter livet på mera än vanligt……..

ambassadör, attityduppdraget, jagföredrar att kalla mig impulsiv

Framför mig ligger biljetterna, till kvällens föreställning. Men i mig är det oro, snön, jag själv, och ångest. Klarar jag av att köra, klarar jag av att stå med en massa människor på en liten yta?

Konstigt, jag har aldrig känt så innan, jag har aldrig haft tankar innan att inte gå på konserter, i kväll är det till och med Thåström. Thåström som jag och min son sett framemot så länge. Jag sitter här och funderar på om jag ska ställa in, ge min biljett till någon annan.  Thåström som är min poet, och jag funderar på att ge bort min biljett.

Hur illa är det egentligen ställt?

Snö i massor säger mig att det blir svårt att köra, jag själv, en massa människor…. Hjälp, massor av basilusker, svett, Kräksjuka, allmänna toaletter Hjälp jag kan behöva gå på en allmän toalett!

Hm… Här finns en biljett över, en biljett som redan är betald. Den är min till den planerade kvällen som jag och min son skulle tillbringa tillsammans.  Eftermiddagen skulle tillbringas på kinesresturang innan, och jag känner att jag kanske inte kommer att delta.

Här finns tydligen en biljett över.

Sånt är livet ibland köper man en biljett som inte kommer att användas. Idag har det hänt mig….. Jag som skulle ge min bok till Herr Thåström själv. Det lär inte hända.

No tags

När man vaknar tidigt hinner man med lite mera på morgonen. Men det gäller inte mig.  Ska till doktorn i dag och diskutera medicinen.  pratade med honom igår men han är inte inne på samma linje som jag själv är. Får man biverkningar så funkar den fick jag till mig. Det är ju så att de har mera kunskaper än vad jag har. Kan hända att de har rätt. Ska göra ett försök, ge det en chans, orkar liksom inte med mig själv och min oföretagsamhet just nu, är ju i själva verket företagsam och ganska så påhittig även om den genen just nu befinner sig  in i vila. Vill ha krafterna och mina sunda tankar tillbaka, mina friska tag och min nyfikenhet. Den delen av mig saknar jag just nu.

Ännu en gång känner jag att min upplaga av boken börjar ta slut…….

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

adhd, allmänt, vila