Vilka upplevelser och kunskaper jag har fått förmånen att uppleva. Livkunskaper i kraftpaket som just nu ger min kropp och mina tankar trötthetsglädje. Glädje över att få vara med, fått förmånen att ta del av andras liv och deras kunskaper. För mig har dessa dagar blivit tankar och känslor om tacksamhet i härligheter. Som jag redan innan upplevt så är det viktigt att träffa andra med liknande, fast oliknande upplevelser det ger mig förståelse, förlåtelse och alla de små illasinnande skamkänslorna får flytta ut. Flyta ut i ett öppet hav bli vita skummande vågor i stället för skämsupplevelser. Attityduppdraget känns som en himmel i en nysprungen vår av kunskaper. Så i tiden, så förjordat viktigt, och så rätt. Tänka sig att den lilla flickan från en annan del av världsunder är en del. Att jag får förmånen att åka med på tåget till att få dessa erfarenheter. För mig är det fantastiskt.

TACKSAMHETER som vilar i glädje som visar sig i tårar som inte gör ont. Otillgångarna är mina tillgångar, som ger mig kraft i att jag är jag. Visst mitt lokala sinne i omgivningar, mina okoncentrerade förmågor som ibland ställer till det, ger mig i dag kraft till att vara viktiga ouppfångade tillgångar. Jag får kraften till att kunna påverka och möjligheten till att påverka så att andra har möjligheten att slippa alla mina år av konstighetsförmågor. Visst konstighetsförmågorna finns där men för mig blir de tillgångar. Jag vill och önskar att andra skall få uppleva samma härlighetskänslor som jag just nu känner. Även om tröttheten är hos mig så brinner något inom mig och just nu känns det som kraften är hopp. Hopp om att attityder och kunskaper skall segla på samma våg, att kunskaper skall mota bort och polera upp fördomar till sagornas värld. Där jag är jag, där jag och du kan åka på samma våg i våra egenheter spegla oss i våra olikheters skönheter. Där våra sårbarheter blir våra styrkor.

Vi är alla människor, även om vi är olika det är olikheten i oss som gör oss vackra i vackerheten.

adhd, attityduppdraget, diagnos, dyslexi, framtiden, lycka, tillgångar, underverk vi är., vackert

Då är jag på väg, 12 mil skall åkas mellangatan 1 i Göteborg är första stoppet. Sen en hel dag av utbildning, min snälla lilla syster skall sedan lotsa mig vidare till Vandrahemmet. Hon hittar bättre än mig. Attityduppdraget, ambassadör spännande med lite oro i magen.

Min bok går åter igen att köpa. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, något har hänt den säljer mera än någonsin.

Jag känner enorm tacksamhet för att det är så även för att jag blev en av de utvalda i denna utbildningen, 75 ambassadörer i hela Sverige   , 25 är vi i västra Götalands län. Jag en av dessa 25 som ska få möjlighet att förändra attityder  angående neuropsykiatiska funktionshinder, för mig är det viktigt jag vill att mina barn ska få en chans i sina liv att mötas utan dessa negativa attityder, som jag själv  mött genom mitt liv.

adhd, attityduppdraget, Concerta, diagnos, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, underverk vi är., vackert

länge sen jag skrev , orkar liksom inte. Tänkte jag skulle berätta om att jag är en av dem som ska få gå utbildningen för attityduppdraget. Det ska bli spännande, roligt. Nu infinner sig även en del ångest bakom det, men jag väljer att se bort från den. Självklart blir det oro, jag ska bort i tre dagar. Jag ska träffa 25 andra mäniskor som ska göra samma resa. Så visst lite oro men när jag såg annonsen i Attention för ett tag sen så anmälde jag mig genast.  Redan då jag läste annonsen kände jag att det var något som jag skulle kunna tänka mig.

den 1-3 mars är kursen, Har lovat mig själv att inte tänka på det från då. Det blir så mycket oro om jag redan ska börja tänka på det.

Det har hänt så mycket först satt jag i våras och somras och skrev min bok. Där efter trycktes Jag föredrar att kalla mig impulsiv.  En andra tryckning blev till även denna tryckning är nu på sluttampen, kanske kommer det bli en till.  Mitt företag startades, nu är jag här om några veckor är det utbildningen för attityduppdraget.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv och kommer även snart att få gå utbildningen om attitydambassadör.

Ibland flyter livet på mera än vanligt……..

ambassadör, attityduppdraget, jagföredrar att kalla mig impulsiv

Idag råkade jag titta in här, har känt mig vissen och trött men denna lilla grej fick mig att bli lite gladare tack så mycket http://smultronets.wordpress.com/ för utmärkelsen. Den piggade upp mig. Då ska vi se om jag får till det. Man skulle skicka den vidare till sju personer. Där till skriva sju saker om sig själv.

Mina sju saker:

1.

Jag har mitt lilla skrivbord i stora rummet, här står även mitt stafli. Just nu sitter pojkarna och tittar på tv. En av mina påbörjade tavlor stå på staflit. Tyvärr lär den damma igen.

2.

En lite katt på 10 kg bor hemma hos oss, hans namn är pölsa efter pölsa i filmen smala sussi.

3.

Vilket leder mig till just filmen som jag och övriga familjen tittar på ibland, just nu är polisen den bästa han har så många sköna kommentarer.

4.

Sommaren är årstiden som är till för mig. Solen ljuset, bad alla dofter, hav.

5.

Jag har för några månader sen gett ut min debut bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, som jag skrev i somras.

6.

Jag är fasligt rädd för fästingar, bara tanken på dessa små odjur, får mig att känna ångest. I höstas visade min son ett stort rött märke som blev till läkarbesök och pencilin. Den ångesten som visade sig då är på skalan 99,9 av 100.

7.

Vanligtvis brukar jag inte ge mig ut på sådana här saker, så idag gjorde jag något nytt som jag inte gjort innan och det är just det här lilla inlägget…….

Då ska jag nu skicka detta till sju andra, samt skicka en kommentar på deras blogg. De som får den ska sedan länka till mig.

De  jag tänker skicka vidare till är en fd arbetskamrat till mig Carinas blogg, en ny vunnen vän Jenny ström, en kvinna vid namn Victoria Qvarnström som även har en intressant syster som är konstnär, Marmonia som ligger mig varm om hjärtat, razaha en kreativ skribent. Även tittelina är en duktig skribent. Drumalex är en herre som  gett mig massor av vackra ord  på mina inlägg på malixskrivpuffsblogg,

adhd, allmänt, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, lycka

När man vaknar tidigt hinner man med lite mera på morgonen. Men det gäller inte mig.  Ska till doktorn i dag och diskutera medicinen.  pratade med honom igår men han är inte inne på samma linje som jag själv är. Får man biverkningar så funkar den fick jag till mig. Det är ju så att de har mera kunskaper än vad jag har. Kan hända att de har rätt. Ska göra ett försök, ge det en chans, orkar liksom inte med mig själv och min oföretagsamhet just nu, är ju i själva verket företagsam och ganska så påhittig även om den genen just nu befinner sig  in i vila. Vill ha krafterna och mina sunda tankar tillbaka, mina friska tag och min nyfikenhet. Den delen av mig saknar jag just nu.

Ännu en gång känner jag att min upplaga av boken börjar ta slut…….

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

adhd, allmänt, vila

snön faller igen. Snödrivorna blir större och större. Våren känns långt borta. Är ju inte så konstigt för vi är ännu i Januari.  Ett långt jobb pass till, sen kommer jag vara ledig igen. Igår var broder och hans gravida fru här. Nu är det inte så långt kvar för henne. Om bara några veckor kommer jag bli faster. Då lär broder besöken bli mindre ofta, vilket är synd, för de är inte så ofta nu heller. Dessutom lär det bli mera koll på förkylningar och sånt, vill ju inte smitta ner  underverket  som snart kommer att födas.

Broder och svägerska kommer att komma in i föräldra rollen, de största händelserna i deras liv kommer vara babyns rapar, hur bajset är. Man blir inskränkt som första gångs förälder, samtalsämnena kommer att handla om babyns framsteg.

Inte utan att jag saknar det, små barn små bekymmer, säger man. Fast jag kan inte säga att det är så stora bekymmer nu.  Tänker att det handlar om samspel.

Just nu, barnen börjar bli stora, jag äldre och snart kommer de största barnen flytta. Inte om en vecka eller så, men den dagen kommer närmare och närmare. En vacker dag som jag misstänker kommer att kännas som en regnig dag, kommer de att berätta att nu, nu ska de flytta. Hur kommer det att kännas? Var, när och hur kommer det att gå till, Vilken sorts mamma kommer jag då bli?  Kommer jag springa ner dörrarna för mina barn?

Det finns många frågor, som förhoppningsvis inte får svar än på länge. Men vem vet, snart står vi kanske där jag och min make, på tröskeln till ett helt annorlunda liv.  Ännu är barnen här, det gäller att ta hand om nu.  Just nu kan jag ännu njuta av att barnen är hemma.

allmänt, Barn, framtiden, lycka

Ledig tid efter ett bra pass på jobbet. Vet riktigt inte hur eller varför men det känns som jag fick saker gjort.  Slutade redan klockan 11 i dag. Hem en dusch och därefter hittade jag till dammsugaren. När jag väl hittade den så insåg jag att jag borde hittat den för längesen. Det var nog ett tag sen men nu, nu är alla dammråttorna ett minne blott.

Kanske börjar energin komma tillbaka igen, det känns härligt.

Mitt arbetspass gick även åt till att stå ut, stå ut med att inte diska koppen innan jag skulle dricka i den,inte skölja ur glaset, inte städa toaletten innan arbetstiden, dessutom tränade jag mig på tid, tiden att inte komma en halvtimma innan.
Det var jobbigt att dricka tea ur koppen, även att jag inte städade toan och torkade av alla handtagen, men när tankarna kom och det började bli jobbigt så stod jag ut, valde att låta tankarna flyga ut segla iväg. Jag gick inte tillbaka och kontrollerade  om jag låst dörren när jag gick ut. Utan vilade mig i att den är säkert låst.

Det känns så bra nu när jag tänker på det, hela arbetstiden så fick jag möjlighet i att träna bort min bacillskräck. Nu gäller det att fortsätta och inte glömma av att jobba med den.

Efter två träffar med KBT, så känns det som jag kommit hundra mil framåt.  Belöningen som blir av att jag tränar mig gör att jag får mera tid till helt andra saker än att dränka in allt i sprit, rengöringsmedel, och tvätta mig i massor. Den som vinner på min träning är jag.

kbt, stategi, vila

gick in på Attention sidan såg en vacker text, en text som alla rektorer borde läsa och ha som ledstjärna. Samtidig som jag på nyhetsmorgon fick till mig att skolans pengar mest går till det administrativa. Jag som trodde att det var eleverna, våra barn som min skatt gick till. Visst självklart förstår jag att det skall till en del kontorister, kanslister, och annat löst folk. Men i min värld gick skolpengarna mest till eleverna, tänk om man tog bort en liten del av kontorsdelen, la över den uppgiften på någon av de övriga sen la dessa pengar på den där lilla killen eller tjejen, som inte presterade så bra, om man istället satte in en liten ex resurs till Kalle som hade så förjordat svårt att sitta still. Inte var det så att han skulle tränas i att sitta still, det hade varit dumt eftersom det inte hade hjälpt honom. Tänk i stället om de undersökte till grunden hur de kunde göra istället för att få Kalle motiverad, eller Lisa mera trygg och mera öppen, så att hon vågade prata.

Nu är jag ingen utbildad skolmänniska, mera än 9 års erfarenhet av att gå i skolan och misslyckas.  Tänk om en liten del av pengarna som de sparade på mindre pappersarbete kunde läggas på att utbilda människor i skolans värld inom Neuropsykiatiska funktioner. Det hade varit en dröm, tänka alla Lisor och Kalleer som hade gått ut skolan med betyg, med självkänsla med erfarenheter från skolan av att lyckas, växa och bli stora vuxna med självkänslan om att de duger som de är. Jag inbillar mig att vi hade vunnit massor på det, sjukvården hade tjänat på det, skolan, socialtjänsten, arbetsmarknaden hade haft en massa människor som provade lite, testade igen, vågade prova på saker, outtröttliga människor som ibland inte tänkte på det, Nej jag tänkte inte på det det fanns inte just då,  Just de orden  har ibland vart fördelar för mig själv, inte alltid men ibland så tänkte jag inte på det, men det blev bra ändå resultatet blev bra…….

Lev idag är mitt motto för dagen idag om någon timma skall jag vara klar för en resa till GBG.

adhd, arbete, skolan, underverk vi är.

En långdag i bilen, åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, där vi fick mera kunskaper.  Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner.  Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner  prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag  den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta.  Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

adhd, diagnos, Min Bok, tacksamheter, tillgångar, tillit

Den tidiga morgonen visar mig tankar och funderingar. Idag satt jag och läste hjälpavsnitten i mitt bokföringsprogram som jag införskaffat. Visma heter det.

Eftersom min ADHD gör att jag har svårt att minnas de jag läser, och svårt att vara fouserad längre tider när jag läser, Till allt detta har jag ju även dyslexi.  Så får jag läsa flera gånger, prova på göra nått annat och läsa igen.  Men jag kan helt klart säga att jag fattar mera nu än för en timma sen. Nu säger inte det mig att jag kan det, men  förstår mera än innan.  Deklarationslappen som jag skulle fylla i igår misstänker jag att jag behöver fylla i en gång till misstänker att jag  gjort några fel.

När jag fyllde i den igår så såg det ut som att jag skulle fylla i så, men när jag senare tittade på det så  misstänkte jag att det skulle fyllas i något helt annat.  Kanske måste jag anlita någon som kan det bättre än mig. Kanske kommer jag inte att klara det själv.

Nej, Det är klart jag kommer klara det känner jag hur min röst inom mig skriker. Jag måste bara har mera tid, anstränga mig lite till, läsa mera. Skulle vara skönt att ha någon brevid mig som kanske kan som visar mig hur jag ska gå tillväga.

Halllååååååå! finns det någon där ute som skulle kunna ge mig tips? Kom just på det själv just nu. Visma support kanske eller suportar de bara programmet???

Nej några timmar till här  sen  vet jag att jag kommer att fixa till det. Men tyvärr blir det inte idag för idag ska jag lägga kraft på jobbet igen. Och imorgon då ska det läggas kraft på Tårtbakning. Imorgon är det den dag som jag kommer att bli ännu ett år äldre, förhoppningsvis känns det inte. Det har det ju inte gjort  alla andra år. men vem vet  45 då kanske något magiskt sker och förändringarnas förändringar känns och syns.  Nej misstänker starkt att imorgon kommer att vara lika med idag, imorgon kommer inte vara annorlunda än nu. Byter ju bara ut en fyra mot en fem och hur ofta  gör man det.

Snart är det feb……..

Torsdagen den 4 feb kommer jag och min stora son vara på lisebergshallen, tillsammans med mannen som talar till mig mina tankar och min själ. Thåström som på något sätt mera kommit till hem i sig, ska då tala för mig.

Om bara 29 dagar kommer jag att vara där Thåström är igen, mannen som blev en gris, blev mannen som är i sig, talar med mina tankar. Idag  är det

Be-bop-a-lula hela jävla dan istället

Be-bop-a-lula hela jävla dan, Bokföring, Födelsedag, nerräkningen har böjat. Mannen som blev en gris, Thåsström, Visma