Reflektion.

Posted on 27 januari, 2012 by malixse

Jag har fått en ny start av morgondampen men av ett lugnare slag. Idag var maken tvungen att gå upp lite extra tidigt, det gjorde att jag vaknade tidigt. Redan kvart över sex stod jag och skummade min mjölk till mitt kaffe. Halv sju satt jag och åt frukost, tillsammans med de minsta barnen som faktiskt är stora idag. På morgonpromenaden med hunden så ramlade det in en massa tacksamhetstankar, reflektions tid av åren som gått. Hur det var förr, hur morgonen förr kunde vara.

Då för några år sedan, när det var mera yrt här hemma. När explosionen mera var en vana än ovana. Idag är explosioner mera ovanliga inom dessa väggar. Förr la jag skulden på mig, dåligheter i mig, gjorde att jag tog på mig skulden om krigshärden som var här hemma. Skuld är aldrig bra. Men skuld är något som vi som har till och o-tillgångar inom NPF ofta känner. Tror inte det är så att alla lägger skuld på oss men, vi är ofta i situationer där vi är en del i det som sker som är mindre bra. Ofta eller i alla fall ibland är det så att vi får stå med hundhuvudet om att det är vårt fel.

Även misstänker jag att vissa av oss är mera känsliga och tar åt oss skuld och skam som egentligen inte är vår. Känsligheten, dålig självkänsla och historiska episoder gör att vi liksom suger i oss dåliga vibbar och vi villigt tar på oss “ Mitt – fel – känslor “. Även då vi inte ska göra det när det inte handlar om oss.

Åter till det jag tänkt skriva om idag som liksom även idag kom på villovägar. Explosionerna som idag är mera ovanliga i vår familj. Hur blev dom ovanliga? Vad är det som vi förändrat här hemma för att vara utan Explosioner.

Inser att det är många olika saker som gjort att krigen inte är lika många i dag.

Jag har blivit äldre, allt är inte lika viktigt.
Jag vet om att jag har ADHD.
Jag har mera självinsikt.
Äter medicin och är mindre krävande av mig själv i min roll som mamma.
Barnen har blivit större, även de har mera insikter, de har lärt sig att ta ansvar fått rutiner som mera automatiserats.
Vi har alla fått insikter och vet konsekvenserna om vad och varför.
Rutiner har blivit vanor som är bra för oss.
Jag tror att vår familj har blivit äldre, fått in mera självinsikt i hur vi vill att det ska vara.
Men inte att för glömma så är ju självklart vår medicin en del i det som är bra. Den gör ju att vissa av oss saktar in och blir mera i takt med livet själv.

Idag gick jag och vovven i mina vilande tankar om tacksamhet. Egentligen är det kanske självklarheter för vanliga människor utan våra små egenheter. Men för mig blev det stort.

Vår familj har saktat in, fått rutiner. Självklart hörs och syns vi, men inte lika mycket idag i våra svårigheter. Utan idag är vi mera en familj som bor i sina tillgångar, det är allt som oftast som vi bor i våra tillgångar idag. Känner att vi liksom låtit o-tillgångarna bli synliga, gjort dom till våra tillgångar. Provat på att lära oss att leva vårt liv. Istället för att leva ett liv som andra människor förväntar sig att vi ska leva. Just det sista här, i just det, bor det tacksamhet, vi är liksom de människor som vi är ämnade att vara och just det gör oss vackra!

Tack, för denna klokhetsmorgon, när jag fick vandra i varma kärlekstankar tillsammans med mig själv och vår lilla Vovve. Så flyttade det in värme där ute i alla minus grader.

Andra kanske tänker att men hallå, det är ju så självklart vad har ni åstadkommit? En lugn morgon? För oss har det inte varit nått självklart innan. Men idag är vi en familj som tillsammans kan sitta och äta frukost i lugn och ro. Sitta tillsammans och små prata om ditt och datt utan att vi kryper ner i skyttegravar. Inga bomber som skjuts, utan en trevlighets stund, så att dagen blir bra.

^{Snart kommer vi återigen kunna beskåda de små vackra vitsipporna som bjuder på vår,värme, och fågelkvitterier.}

Lev idag, imorgon är till för att levas i morgon!!!!!

Talboks-och punktskriftsbiblioteket gjorde dagen gyllenfärgad.

Posted on 25 januari, 2012 by malixse

talbok och punktskriftsbiblioteket. Idag fick jag ett spännande mail ifrån just det företag. Där stod det att någon har talat in min bok som talbok. Gissa om det skuttade till inom mig när jag läste. Blev yr i skallen av att tänka tanken, att någon där ute i vårt avlånga land har tagit sig tid att få talboksbiblioteket att göra en tal bok av min bok.

Hela dagen har jag vilat mig i tacksamhetstankar och blir alldeles varm i kroppen av tanken på denna vänliga själ.

Kanske är det en händelse som andra tänker att ja och varför så glad. Eller kanske tänker någon ja men va då spelar roll.

Men för mig är händelsen stor. Varför? Jo, för att jag själv är handikappad i just läs och skrivsituationer. I och för sig så har jag ju sedan länge haft förmånen, att ha olika program så gör mig o-handikappad. Men en talbok, då är det minsann på riktigt! Inte en så att jag bett någon göra det, och inte är det så att jag tjänar en massa pengar på det.

Men hela grejen. Är stor någon har tyckt att min bok är så viktig, att denna någon sett eller hört sig för. Om den kan bli inläst av tal-bok och punktskriftsbiblioteket. För mig är det stort till och med vackert. Nu kan även människor som är som jag själv, läsa eller i alla fall lyssna till boken. Någon kan ha den i bilen och lyssna eller på datorn. Jag blir tårögd av tanken.

Vill någon läsa eller lyssna på min bok så går det att göra genom att kontakta www.tpb.se Men jag tror det är så att du måste ha någon form av handling som visar på din funktionsnedsättning. Tänk att människor som är som mig, vi som ibland inte orkar eller har ro i kroppen, vi kan ha den i lurar i öronen och istället lyssna på min bok som heter “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”. köper du den från denna sida så får du ett signerat ex. Men självklart finns den även på liten upplaga som vanligt.

Oskrivna lagar och regler kan vara svårt för många…….

Posted on 21 januari, 2012 by malixse

Har hittat 10 oskrivna regler i en bok som är skriven av Nancy J Patrick. Boken heter Leva med asperger, det är en praktisk Guide för tonåringar och vuxna.

De tio oskrivna reglerna ger mig en större förståelse för människor med asperger. Ger mig insikter om hur vissa stunder kan undvikas. Reglerna visar på storheterna i att undvika bråk. Efter som boken är skriven till människor som har olika till och O-tillgångar inom autismspektrat så är det regler de kan ta till sig, i olika sociala sammanhang.

Enkla levnads regler.

1. Regler är inte absoluta. Utan de är beroende på situation och av individen.
2. I det stora perspektivet är allt inte lika viktigt.
3. Alla människor gör fel. Det behöver inte förstöra din dag.
4. Att vara ärlig är en helt annan sak än att vara diplomatisk
5. Att vara artig är lämpligt i alla situationer.
6. Alla som är trevliga mot en är nödvändigtvis inte ens kompisar.
7. Människor beter sig annorlunda privat än de gör offentligt.
8. Lär dig att förstå när du får människor att tappa intresset.
9. “Att passa in” handlar ofta om att se ut och låta som att man passar in.
10. Människor har ansvar för sitt eget beteende.

Vissa av reglerna är svårigheter jag själv ibland brottas med. Regel nummer 6 är en regel som jag borde träna på allt som oftast. Skrivas med stora bokstäver och den borde glimma förbi mig när jag är i sådana situationer. Till och med så att kanske den borde omskrivas i regel nummer ett, men då borde regel nummer 1 skrivas så att det blir mera absolut. Ändå har jag inte asperger utan ADHD. Regel nummer 4 även den en regel som jag enligt vissa borde träna mig i allt som ofta. till viss del kan jag hålla med. Men jag tänker även att diplomatiska människor utan ärlighetsnormen borde träna lite mera på att vara mera ärliga så att jag mindre ofta slipper gissa mig till.

Man säger ofta att människor med ADHD uppfinner hjulet igen. Min son frångår denna företeelse, för han uppfinner inte hjulet en gång till. Han ser till att använda det hjul som finns, men, på många olika sätt. Som vanliga människor, utan våra tillgångar, inte ens hade haft tanken på att använda det till.

Facebook lär ju även de ha en massa oskrivna osynlighetslagar, som vi bara förväntas att kunna. Lisa har en del tips där

Att plantera frön i barn.

Posted on 21 december, 2011 by malixse

Om deras egna uppfattningar om sig själva är nog den viktigaste uppgiften vi har som Vuxna.

Mitt värde och min uppfattning om mig är det som syns i mina handlingar. Det värde jag sätter på mig själv är det du ser genom mina val.

Så går tankar inom mig just nu. Detta kanske för att jag idag sitter och tänker på någon som betytt mycket för mig. Men betydde alldeles för lite för sig själv.

Igår fick jag ett brev där jag skulle svara på frågor om jag ville veta när vederbörande hade permission, frigiven och sånt. Alltså säger det mig att jag är ett brottsoffer. Offer på riktigt. Allvar finns i situationen men inte det som jag ska skriva om idag. För det handlar om synen på sig själv.

Det är det som är syftet idag.

Vi leker inte med tanken men vi tar någon som helst.

Den här lille vem som helst växer upp i ett hem där de vuxna liksom har nog med sitt egna. Kanske har föräldrarna blivit föräldrar långt innan de själva var mogna till att vara föräldrar. Det lilla barnet har fullt upp med att få uppmärksamhet, har fullt upp med att ta hand om mamma som kanske har både missbruksproblem och andra svårigheter.

Det som vi vanliga utan dessa svårigheter ser som självklarheter är inte självklarheter för vare sig den lille kille eller tjej. Hans eller hennes vardag är kanske det helt normalt att mamma ligger på soffan eller försvinner ut. Mamma och pappa kanske bjuder hem andra människor och sprutor knark kanske är vardagsmat. Mat kanske till och med inte tillhör vardagen utan är en mera sofistikerad högtid. Kanske är det mera vardagsmat att mamma och pappa är som odjur, kanske är det så att den lille får lära sig att kvinnor är nått man ska hålla kort.

Kanske får den lille killen tidigt lära sig hur bitchen skall hållas.

Här skulle jag kunna skriva i dagar och år om tråkigheter som skulle gjort att vi inte orkat läsa. Så detta får bli historiken, bakgrunden i det egna värde.

Den lille killen, tjejen växer upp. Vandrar mellan socialtjänstens olika i stunden studier och teorier. Hvb, ungdomshem, hemmaplanslösningar, hemma hos lösningar, Ta hand om barnen, låta dynamiken i familjen växa / låta bli. Tar man barnen så kommer mamma inte att klara sig/ tar man inte barnen så kommer priset bli högre. Ja fan you name it.

Historien formar oss, och vår egna uppfattning om oss själva och vårt värde.

Den trasiga historian tar slut den unge går in i vuxenlivet med en början i fängelse. Under historiska tiden träffar den unge olika vuxna som på något sätt varit ställföreträdande skuggor mellan varven. Efter fängelset så gör den nu unga vuxna olika val om att göra tvärt om emot vad föräldrar och andra gjort. Han hon liksom vill skriva sin egna historia och leva det vanliga vardagslivet som han/hon bara innan nosat på.

Likt Petters låt Det går bra nu så flyter livet på en stund.

Men inom den unge så bor svartheter och tvivel tankar dyker upp poppar upp som popcorn.

Men tänk om jag lärt mig jag kan bara prova lite se om det funkar.

Fan va tråkigt det är.

Hjälp så här bra får det inte vara.

Det kan inte vara så här i evigheter.

Hjälp jag är inte värd alla dessa braheter.

Hon/ han är nog bara snäll för.

Han hon kommer sluta älska mig när hon Han väl upptäcker vem jag är.

Men inte kan jag jag är ju en vanlig knarkare.

Jag är inte värd.

Bla bla bla ….. osv.

Han hon provar lite, den familj som han hon skapat gungar lite men håller ett halv år går utan proverier. Sen dyker tanken upp igen. Men det gick ju så bra förra gången, jag kanske lärt mig jag kanske, kanske kan göra det lite snyggt.

Den gången gungar familjen mera, den gungar och gungar. Han knarkar hon tjatar ställer krav blir slagen det är så bitchen ska tas. Det är så man uppfostrar dom.

Hon flyr, men flyter hem igen blir mer misshandlad.

I vår historiska individ flyttar den asgamla sanningen in för gott. Det var ju det här han hon väntat på sen hon han blev ren och valde att leva det vanliga livet. Hon han är ju inte mera än en gammal knarkare. Det är ju mera hemvant att befinna sig i de vanliga kretsarna och dessutom kan och vet han hon om vilka spelreglerna är. Dessutom så kanske bitchen i dessa kretsar mera vet om sitt värde. Det var ju det här han hon visste, hela tiden hon var ju inte värd mera än att leva i dessa kretsar. Sen en ny fängelse vistelse och kanske en ny renhet och nyagamla tankar om att leva det vanliga livet.

En ny chans en ny erfarenhet av en nygammal situation. Men jag vågar inte hoppas längre för jag sitter här och inser att jag gett upp hoppet.

Vissa människor har historian ristats in så djup att de inte vågar tro på att alla alla i vårt land har en möjlighet att välja att leva. Vissa vågar inte gå utanför för sina ramar. Utan tror på lögnen att de är inte värda mera än det dom får.

Men kräver man inte mera av sig själv, så får man inte heller nått av det man drömmer om.

Ser jag inte att jag är värd att leva ett liv utan misshandel, missbruk och fängelsesemestrar, så orkar jag inte ens med att önska mer. Skulle jag mot förmodan få chansen till att leva ett bättre liv än det jag skrev innan så är chansen väldigt stor att jag ser till att det ändå går åt fanders. För den sanning som jag själv tror på är den som jag kommer att se till bli en verklighet.

Det säger mig att vi får se till att skapa oss en sanning och uppfattning om oss, att vi är värda allt gott, att vi är värda allt som är bra för oss. Det säger mig att vi alla vuxna har ett stort ansvar, att plantera frön i alla barn vi möter. Så att de får uppfattningar om sig själva att de är värdefulla och så underbart bra och dugliga.

Tiden var knapp!

Posted on 1 december, 2011 by malixse

Vilket uttryck?!? Säger man så? Eller är det bara nått som jag fått för mig. En knapp med tid. Hm? knäpper man ihop tiden eller är det mera knapert? Det är klart knapert. Det var knapert med tid.

Hur som helst, här satt jag och kände mig ledsen för att jag fick inte med allt jag skulle fått med. Men ska jag vara det? Kan jag verkligen kräva det av mig själv? Kan jag kräva att jag skulle få med allt som jag brukar säga när jag är ute och pratar, det tar en till en och en halv timma i vanliga fall. I går skulle det högst ta en halv timma. Jag är inte inte rättvis emot mig själv om jag kräver det av mig. För jag skulle inte kräva det av någon annan.

Nej som jag sa till de som lyssnade igår, så Skriver jag och dom historia som i och för sig är nyhetshistoria men som är en mall som de sedermera kan ta med sig till sina kolleger vidare ut. I våra händer har vi en liten flicka som vi ska bära fram till framtiden till en framtid där hon ska få hopp och en tilltro till sig och sitt vuxenliv.

Nej min insatts igår får jag vara nöjd med. Jag skulle vilja fått med tusen saker till, men, tiden var som skrivets innan knapp och på en knapp tid får jag bara med en knapps ord.

Lev idag det gör att du påverkar framtiden. Den framtids som är din…….

Återblick av Ågrenska den 24 nov 2011.

Posted on 25 november, 2011 by malixse

En kunskapens dag. En dag då jag lärde mig massvis. Dagen som var en heldag på Ågrenska. Svenny Kopp berättade intressanta kunskapshöjande saker om flickor med autism på morgonen. Efter fika framtill lunch så berättade hon om flickor med ADHD.

Jag till och med kände tårar som rann ner för min kind. Tårar som visade sig av pilarna som stack till när hon pratade om kvinnor. Hur vi ännu idag är navet i familjen. Men det var inte det som gjorde ont. Det vet jag ju liksom redan innan.

Det som gjorde ont är att hon antagligen innan igår, flertalet gånger pratat om det långt, långt innan. Kunskapen liksom finns långt innan igår. Och inte handlar det om navet inte om att vi kvinnor liksom gör marktjänsten och håller i alla trådar. Utan det onda som gav mig tårar är att när hon pratade om svårigheterna som många med ADHD har. De svårigheter i att hålla garderober uppdaterade, minnas alla dessa Utvecklingssamtal, tandläkare tider, läkartider, födelsedagar läxor som jag och min familj kapitulerat över sedan många år. Rädslan som bor inom mig om hur framtiderna ska bli för mig, mina barn.

Kommer min styrka att finnas kvar, kommer jag att hålla ända fram? Kommer det komma en dag när jag kan stå och se ut över landskapet av historia och känna att Yes! vi fixade det. Vi står här och vi rev stormarna. Men det viktigaste av allt Kommer jag att slippa se en dålig urusel Självkänsla i mina barn som vuxna? Kommer de att känna att de duger i alla lägen? Precis som dom är.

Jag vill till och med sträcka mig längre än så. Utanför mina cirklar. Kommer Barn som växer upp idag slippa springa i kapp sin egen värdighet.

Ja, Svennys ord gjorde ont. Jag misstänker att då hon läser min bok, som hon fick med sig igår. Kommer att säga att jo den kvinna som skrivit denna bok vet hur det är att vara navet i familjen och ibland inte reda ut den konst som det är att vara en duglig, klok och Tid passande strukturerad framförhållen mamma.

För just det är mina svårigheter, just det är det som gör ont, när jag tänker att barn växer upp och kommer att uppleva samma svårigheter med sina barn. De kommer också uppleva den rädsla, som bor inom mig i min mamma roll. Där jag i åratal kämpat med att mina barn ska få behålla sin heder, få en uns möjlighet att bygga upp en liten, liten allt så viktigt sak som just är livsnödvändig. Vilket är sin syn på sig själva att dom duger precis som dom är.

Så att inte dom gör som jag gjorde. Jag som la allt kraft på att låtsas vara så klok, normal och allt vad det innebar. För det är just det som är svårt att liksom stå ut med att inte passa in i den normala mera alldagliga normen. Jag är ju liksom mera specialtstöpt i en annan liten form.

Som man idag säger mig att det kallas ADHD.

Oj oj inte fick ni veta så mycket om Svenny Kopps kunskaper här, utan endast min erfarenhet av detta magiska ögonblick.

Annika pratade Om flickor och hur svårigheter och flickors egna ord beskriver sin adhd. Hon har ju träffat många av oss. Jag har fått förmånen att under lång tid ta del av hennes kunskap. Jag har oxå förmånen att ta del av hennes föreläsningar inte alla men en del. I vissa av dom får jag ju berätta om mina egna erfarenheter. Men mest får jag hjälpa henne med Datorn för jag har liksom mera koll på den än henne.

Om det nu skulle vara så att min make eller min son skulle komma förbi och läsa här så hade dom skrattat och himlat med ögonen. Sagt nått om att en blind leder en blind för deras uppfattning om mina datorkunskaper är att jag vet var på- knappen är, av-knappen är den som är när jag ligger och tittar i taket.

Ojdå, det blir ett långt inlägg idag. Men måste få in lite om Johanna Björk. Som för mig känns som tydligheternas tydligheter även om hon ibland glömmer av att säga att man ska räkna till fem inne i sitt eget huvud. Min pappa berättade en gång om hur han lurade vuxna genom att titta dom mitt på näsan istället för att titta dom i ögonen. När min farmor berättar om den historien så lyser hela hennes ansikte av min fars klurighet.

Johanna tog även upp Uthållighetstiden. 5 minuter, Avledningseffekter i kaos. Men det viktiga med en fråga och mindre ord i samma fråga istället för att ställa en till om svar uteblir.

Jag är nog inte så bra att återge, men rekommenderar er alla att någon gång ta er tid att lyssna på alla dessa tre duktigheter där liksom förståelse, acceptans och kunskap är de tre pelare som bara finns där som de är.

Torsdag 17 nov Ågrenska

Posted on 15 november, 2011 by malixse

Varför blir det som det blir? Steg 2
17 november på Ågrenska

Innehåll:
Detta är en påbyggnad på steg 1 utifrån frågeställningar och önskemål från deltagare på steg 1 utbildningarna. Eftermiddagen är indelad i tre stationer/teman, 1 timma på varje. Deltagarna blir uppdelade i tre grupper och går igenom alla stationer under eftermiddagen. Det ska även beredas tillfälle till frågor på varje station.

Teman/stationer:

2. Förhållningssätt – Bemötande – Strategier riktade mot förskola, skola.
Mer redskap och verktyg.

3. Om OCD, tvång, tvångstankar, tvångshandlingar och Tourettes syndrom.

Föreläsare:
Johanna Björk, ADHD konsulent, Ågrenska, Annika Bengtner, pedagog,
Familjestödsenheten och Carina Ikonen-Nilsson, förälder.

Målgrupp:
Alla som har gått Steg 1 ”Varför blir det som det blir”.
Tid:
15.00-18.30.
Pris:
375:- + moms. I priset ingår fika.
Anmälan:
www.agrenska.se/kurser

Ågrenska Nästa Vecka….

Posted on 9 november, 2011 by malixse

Torsdag den 17 november är jag i GBG, närmare beskrivning är Ågrenska. Där jag sak ge en bild av mina erfarenheter som förälder. Kommer att bli spännande….

Innehåll:
Detta är en påbyggnad på steg 1 utifrån frågeställningar och önskemål från deltagare på steg 1 utbildningarna. Eftermiddagen är indelad i tre stationer/teman, 1 timma på varje.

Deltagarna blir uppdelade i tre grupper och går igenom alla stationer under eftermiddagen. Det ska även beredas tillfälle till frågor på varje station.

Teman/stationer:

1. Föräldrarollen, föräldraperspektivet. Hur upplever föräldrar till barn/ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar sin situation i mötet med skola, fritids, socialtjänst, BUP och LSS?
Hur kan vi som personal underlätta? 2. Förhållningssätt – Bemötande – Strategier riktade mot förskola, skola.
Mer redskap och verktyg. 3. Om OCD, tvång, tvångstankar, tvångshandlingar och Tourettes syndrom.

Föreläsare:

Johanna Björk, ADHD konsulent, Ågrenska, Annika Bengtner, pedagog, Familjestödsenheten och Carina Ikonen-Nilsson, förälder.

Målgrupp:

Alla som har gått Steg 1 ”Varför blir det som det blir”.

Tid:

15.00-18.30.

Pris:

375:- + moms. I priset ingår fika.
Utskriftsvänlig inbjudan (pdf-dokument, 270Kb, öppnas i nytt fönster)

Face Book och en liten illa behandling av ett pappers ark……

Posted on 8 november, 2011 by malixse

Den dök upp där på FB två sekunder tog det sen delade jag. Nu delas den till andra och åter igen andra.

Mobbing, MOBBNING och återigen mobbning. Denna gången var det en liknelse med ett papper och just den liknelsen gillade jag. Vilken visualiserandeeffekt, tror övningen skulle kunna göras i alla skolor och ger varje elev en inblick i vad deras tråkningar gör. Det skrynkliga smutsiga pappret står för hur illa ställt det blir för den som blir utsatt.

Tänk dig det lilla lilla pappret och sen de som ändå inte ser. Ändå väljer att se åt ett annat håll. Ändå inte vågar se, vågar göra nått. Nått så att den utsatta inte blir mera utsatt. Någon som ändå trots sin utsatthet ändå måste bli sin egna försvarsadvokat och försöka rättfärdiga sin egna identitet.

Ofta är det så att den som blir utsatt för mobbning själv måste rättfärdiga sin egna personlighet. Ofta får de hör att det är bara för att du ….gör …. säger … säger inte…. inte gör … har ful…. eller inte ful……… Där till det ödesvidriga handslaget och det vidriga förlåtelse stunderna när jag som blir utsatt säger förlåt till den som stampat in odugligheten i mig. Man vill att vi ska sitta i ring säga förlåt och sen går vi ut på nästa rast igen och då är visan den samma…… I nior år kan just sånt här förekomma i NIO ÅR dag ut och dag in.

Nej mobbning är inte okey. Men det tror jag att ni vet sedan innan att jag inte tycker……

Här är den lilla liknelse som nu är ute och far runt………….den borde göras i varje klass, med varje elev, i varje hem och med varje människa.

Förklaringsmodell Mobbning

Hur förklarar vi för våra barn och barnbarn vad mobbning är? Här är hur en lärare i New York gjorde det för sin klass. Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta varsitt pappersark. Sedan blev de tillsagda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Så bad hon barnen vika bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var. Så ombads barnen att ……säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt. ”Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna.” Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt. Kopiera och sprida ordet om du är mot mobbning.
Det säger också hur viktigt det är med tillräcklig personal även på raster i korridorer och hjälp till självhjälp i klassrummen.

Folkets Hus Järntorget. Reflektioner och kunskapsinhämtning :)

Posted on 2 november, 2011 by malixse

Jag har fått förmånen att vara med Compassen och Familjestödsenheten då det visar på vad de har att erbjuda. Jag fick till och med visa upp min bok och sånt.

Nu skulle det ju självklart ha varit så, att jag borde tagit massvis med kort på folkvimlet i dag. NPF mässan Järntorget Folkets Hus. Självklart jag vet så borde jag tagit massvis med kort och sånt. Efterklokheten ramlade på mig så fort som jag satte fingrarna vid tangenterna. Efterklokhets tankar, eftertänket som jag som ni kanske vid det här laget redan vet….. Saknar!!! Saknar, ja sånt är livet i alla fall när man är mig.

I min lilla förhoppning i morse tänkte jag att ja jag får hoppas att jag får sålt en bok i alla fall. En bok då är jag nöjd.

Tänkte även att det viktiga är att vara med sen om någon bok blir såld så är det plus. Plusplus säger min kompis. Idag lånar jag min kompis ord plus plus för idag är dagen plusplus. De böcker som jag tog med mig till Järntorget de tog slut. Men finns på länken innan. Redan innan lunchen fick jag ta ner den lilla lappen om priset på boken för den sista ville jag ha där för att visa och för att de som tittade på den skulle kunna se boken om någon skulle vilja. Hade jag haft lika många till med mig så tror jag de också hade blivit sålda.

Men vad jag lärt mig av just det här! Det som jag lärt mig är att: Har man skrivit en bok och vill promota den så är det bra att ha med sig så många böcker det bara går. Det är bättre att ha några över när dagen är slut än att sälja slut. Den klokheten tar jag med mig till nästa gång. Men det får inte vara tills i morgon för i morgon har jag tyvärr inte så många böcker kvar. Men tänker att det som blir sålt blir sålt och innan nästa föreläsning som är den 17 nov, så har jag hunnit ta hem flera böcker.

Vill få plats med ett litet tips så här i slutet.

Bredvid mig satt en kvinna vid namn Karin Utas Carlsson. Intressant och bjöd på kunskaper hela tiden. Böcker har hon också skrivit den sist utgivna boken heter Hantera konflikter och förebygg våld. Anette Rosenberg Kimberg är medförfattare. Boken ligger just nu bredvid mig. Jag och Karin bytte liksom grejer med varann Ler eller vi bytte böcker hon ska få min och jag fick hennes. Hon får min i morgon innan jag åker om någon är kvar annars så blir det ett post utskick när jag kommer hem. Då jag har böcker hemma.

Så idag ska jag titta lite i just den boken Ler

Malix blogg Tillsammans sprider vi ringar.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Ambassadör för (H)järnkoll som är ett regeringsuppdrag

Category Archives: Barn