Den tidiga frukosten blev till lite sent. Trodde jag vaknade tidigt, men då frukosten var framdukad och ljusen skulle tändas, var det ljust ute. För när jag vaknade var vare sig frukosten inte framme. Kaffet var i och för sig klart men, en timma gammalt. Klockan var 7.30,det var då redan  ljust ute. Katten ville ha sin frukost. Ändå blev det en timma i tysthet, kaffet och en tv macka.  Tv plus lite penseldrag på staflibilden. Attityduppdraget har legat och pratat med mig. Har suttit och skrivit ner lite meningar, men prestationsångest ligger och pyr. Känner att jag behöver stöd, någon bredvid som skulle kunna ge mig inputs och en klapp på axeln, när jag får till det.

Då jag hittar något som jag vill få fram börjar prestationstankar i autobanfart. Stygga odugliga tankar flyttar in, Nej, det här duger inte, eller nej så kan du inte presentera det. Självkänsla, självkänslan verkar vara ute på villospår, i terränger som jag inte känner till. Inspirationen som flödade, har slutat flöda, ett irrvarr av tankar snurrar runt på 78 varvan, även om det bara är vinyl 33. Högtalarna knastrar, sprakar och surrar kablarna behöver köpas, eller bytas ut.

Tror jag skall få till ett litet samtal, till min vän som hjälpte mig med boken. Kanske hon kan hjälpa mig att sortera tankarna..

Vi har föresten börjat prata om att skriva till lite, hon ska hjälpa mig att ta bort och lägga till mera av idag.

Skrattar lite här vid mitt skrivbord, det måste vara de små bokstäverna av ADHD,  som gör att jag vill förändra. Lite av det är ju just ADHD,  i mig, är ju just att jag aldrig står still.

adhd, attityduppdraget, bok, diagnos, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, kraft

Då är jag på väg, 12 mil skall åkas mellangatan 1 i Göteborg är första stoppet. Sen en hel dag av utbildning, min snälla lilla syster skall sedan lotsa mig vidare till Vandrahemmet. Hon hittar bättre än mig. Attityduppdraget, ambassadör spännande med lite oro i magen.

Min bok går åter igen att köpa. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, något har hänt den säljer mera än någonsin.

Jag känner enorm tacksamhet för att det är så även för att jag blev en av de utvalda i denna utbildningen, 75 ambassadörer i hela Sverige   , 25 är vi i västra Götalands län. Jag en av dessa 25 som ska få möjlighet att förändra attityder  angående neuropsykiatiska funktionshinder, för mig är det viktigt jag vill att mina barn ska få en chans i sina liv att mötas utan dessa negativa attityder, som jag själv  mött genom mitt liv.

adhd, attityduppdraget, Concerta, diagnos, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, underverk vi är., vackert

Jag känner att jag faktiskt börjar att må lite bättre nu. Mina tankar och känslor är idag mera mig än för några veckor sen. Skammen och skäms känslorna börjar flytta ut ifrån mig. Jag känner mig lite gladare och piggare. Där till har jag börjat att skriva igen, de skrivande jag gjort dagligen innan  försvann för en tid, kroppen och tankarna behövde vila.  Idag har orden kommit tillbaka, mitt kropp tar mera hand om mig. Mina små negativa tankar börjar att flytta ut ifrån mig.

Idag fick jag mail från förlaget RECITO om att sälj perioden tagit slut och att den skulle summeras. Vid första titten blev chocken stor, för de pengar som stod på mailet trodde jag var en skuld som jag skulle betala. Här är det snabbhetstankarna av ADHD som gjorde sig påminda, panik och snabbt ringde jag för att kontrollera hur det kunde komma sig. Där efter blev jag mera lugn av det som förläggaren meddelade mig. För jag hade tänkt för snabbt och pengarna var pengar som de skulle skicka till mig. Pust!

Därefter bestämde vi att ännu en tryckning av min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv ” Ska tryckas. Det känns som jag drömmer, som att det bara är en dröm, mitt mål var att få sålt den första tryckningen sen flyttades det till den andra tryckningen. Nu har målet flyttat igen den tredje tryckningen skall nu göras. Där till är en annan del av en dröm snart här Ambassadör utbildningen skall snart träda i kraft. Idag fick jag schema för dagarna. Flyt, lite som att jag flyter med vindarna som är till för mig och mina drömmar.

Jag känner en massa tacksamhet för det som sker, jag har äntligen fått en dröm i uppfyllelse. Tack livet för allt härligt som bjuds.

adhd, bok, framtiden, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, kraft, skriva, skrivpuff, tacksamheter, vackert

snöovädret visar sig utanför mitt fönster. Nu ser jag inte ut längre,ännu snöar det. Är det vackert? Nej bara grått vitt, yrande snö. Våran lilla katt ligger och värmer mina fötter, misstänker att han inte ens kommer att försöka sig ut idag.

Min bok säljer, vet inte vad som har hänt men snart kanske nästa vecka är det slut på böckerna. Hur ska jag göra då? Kommer det att sälja mera eller är detta ett sista uppsving.

På tre dagar har jag tydligen blivit av med mera böcker än i början då boken släpptes. Det känns fantastiskt nu finns det massor av människor som jag inte känner inte sett inte vet något om. de har min lilla bok hos

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

länge sen jag skrev , orkar liksom inte. Tänkte jag skulle berätta om att jag är en av dem som ska få gå utbildningen för attityduppdraget. Det ska bli spännande, roligt. Nu infinner sig även en del ångest bakom det, men jag väljer att se bort från den. Självklart blir det oro, jag ska bort i tre dagar. Jag ska träffa 25 andra mäniskor som ska göra samma resa. Så visst lite oro men när jag såg annonsen i Attention för ett tag sen så anmälde jag mig genast.  Redan då jag läste annonsen kände jag att det var något som jag skulle kunna tänka mig.

den 1-3 mars är kursen, Har lovat mig själv att inte tänka på det från då. Det blir så mycket oro om jag redan ska börja tänka på det.

Det har hänt så mycket först satt jag i våras och somras och skrev min bok. Där efter trycktes Jag föredrar att kalla mig impulsiv.  En andra tryckning blev till även denna tryckning är nu på sluttampen, kanske kommer det bli en till.  Mitt företag startades, nu är jag här om några veckor är det utbildningen för attityduppdraget.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv och kommer även snart att få gå utbildningen om attitydambassadör.

Ibland flyter livet på mera än vanligt……..

ambassadör, attityduppdraget, jagföredrar att kalla mig impulsiv

Idag råkade jag titta in här, har känt mig vissen och trött men denna lilla grej fick mig att bli lite gladare tack så mycket http://smultronets.wordpress.com/ för utmärkelsen. Den piggade upp mig. Då ska vi se om jag får till det. Man skulle skicka den vidare till sju personer. Där till skriva sju saker om sig själv.

Mina sju saker:

1.

Jag har mitt lilla skrivbord i stora rummet, här står även mitt stafli. Just nu sitter pojkarna och tittar på tv. En av mina påbörjade tavlor stå på staflit. Tyvärr lär den damma igen.

2.

En lite katt på 10 kg bor hemma hos oss, hans namn är pölsa efter pölsa i filmen smala sussi.

3.

Vilket leder mig till just filmen som jag och övriga familjen tittar på ibland, just nu är polisen den bästa han har så många sköna kommentarer.

4.

Sommaren är årstiden som är till för mig. Solen ljuset, bad alla dofter, hav.

5.

Jag har för några månader sen gett ut min debut bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, som jag skrev i somras.

6.

Jag är fasligt rädd för fästingar, bara tanken på dessa små odjur, får mig att känna ångest. I höstas visade min son ett stort rött märke som blev till läkarbesök och pencilin. Den ångesten som visade sig då är på skalan 99,9 av 100.

7.

Vanligtvis brukar jag inte ge mig ut på sådana här saker, så idag gjorde jag något nytt som jag inte gjort innan och det är just det här lilla inlägget…….

Då ska jag nu skicka detta till sju andra, samt skicka en kommentar på deras blogg. De som får den ska sedan länka till mig.

De  jag tänker skicka vidare till är en fd arbetskamrat till mig Carinas blogg, en ny vunnen vän Jenny ström, en kvinna vid namn Victoria Qvarnström som även har en intressant syster som är konstnär, Marmonia som ligger mig varm om hjärtat, razaha en kreativ skribent. Även tittelina är en duktig skribent. Drumalex är en herre som  gett mig massor av vackra ord  på mina inlägg på malixskrivpuffsblogg,

adhd, allmänt, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, lycka

Min uppfattning och klokhet försvann igår, fast inte hela sanningen, en del av den.  Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.

Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.

I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra.  En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.

Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid.  Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft  första prioritet.

I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen.  Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.

Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här.  Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet.  Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.

Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!

adhd, framtiden, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, kraft, tacksamheter, tid, tillgångar, underverk vi är., vackert

En långdag i bilen, åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, där vi fick mera kunskaper.  Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner.  Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner  prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag  den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta.  Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

adhd, diagnos, Min Bok, tacksamheter, tillgångar, tillit

reflektions tankarna, vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009  satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, Och  jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver.  Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet.  Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

adhd, allmänt, arbete, baktiden., framtiden, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, lycka, Min Bok, skriva, skrivpuff, tacksamheter, vackert

Ont om tid, nej inte ont om den  den är ju  gratis. Men tiden går till arbete, igår  handlade vi för fullt och nu om någon timma ska jag iväg till jobbet igen.  Idag skrev jag min första faktura, Hur krångligt kan det vara?

Men här blir det krångligt, först att få iordning på alla bokstäver och alla siffror, inte var det många siffror men ändå blev det krångel. Nu var det ju inte bättre av att bläcket i skrivaren  tog slut. Konstigt att vissa dagar ska man inte göra saker som man inte  har riktigt koll på ändå gör jag dem.  I alla fall glad över att min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv” nu kommer att vara en bok att låna på vårt bibliotek  i vårat lilla samhälle. Spännade roligt och ett steg framåt.

Tänk att människor runt omkring i Sverige läser min lilla bok. Det är jag tacksam för glad och ödmjuk in för.

Vill önska alla en god jul, njut och ta hand om er.

Själv jobbar jag tills imorgon bitti.  Kommer antagligen inte skriva något imorgon vi får se, i morgon kommer jag i alla fall vara ledig i några dagar. Skönt att återigen vila mig från stressen på jobbet och alla saker som jag hela tiden kommer på att jag måste göra.

GOD JUL

I morgon kommer tomten igen…….

Lev nu just nu

God jul, tomten faktura