Hela dagen har jag vilat mig i tacksamhetstankar och blir alldeles varm i kroppen av tanken på denna vänliga själ. 

Kanske är det en händelse som andra tänker att ja och varför så glad. Eller kanske tänker någon  ja men va då spelar roll.

Men för mig är händelsen stor. Varför? Jo, för att jag själv är handikappad i just läs och skrivsituationer.  I och för sig så har jag ju sedan länge haft förmånen, att ha  olika program så gör mig o-handikappad.  Men en talbok, då är det minsann på riktigt! Inte en så att jag bett någon göra det, och inte är det så att jag tjänar en massa pengar på det.

Men hela grejen.  Är stor någon har tyckt att min bok är så viktig, att denna någon sett eller hört sig för. Om den kan bli inläst av tal-bok och punktskriftsbiblioteket.  För mig är det stort  till och med vackert. Nu kan även människor som är som jag själv, läsa  eller i alla fall lyssna till boken. Någon kan ha den i bilen och lyssna eller på datorn. Jag blir  tårögd av tanken.

Vill någon läsa eller lyssna på min bok så går det att göra  genom att kontakta www.tpb.se Men jag tror det är så att du måste ha någon form av handling som visar på din funktionsnedsättning.  Tänk att människor  som är som mig,  vi som ibland inte orkar eller  har ro i kroppen, vi kan ha den i lurar i öronen och istället lyssna på min bok som heter “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”. köper du den från denna sida så får du ett signerat ex. Men självklart finns den även på liten upplaga som vanligt.

Visst blev det en fin layout på min blogg, Den som jag ska tacka är min Äldsta son.

Tack för allt arbete du lagt ner  tack!

De tio oskrivna reglerna ger mig en större förståelse för människor med asperger.  Ger mig insikter om hur vissa stunder kan undvikas. Reglerna visar på storheterna i att undvika bråk.  Efter som boken är skriven till människor som har olika till och O-tillgångar inom autismspektrat så är det regler de kan ta till sig,  i olika sociala sammanhang.

Enkla levnads regler.

• 1. Regler är inte absoluta. Utan de är beroende på situation och av individen.
• 2. I det stora perspektivet är allt inte lika viktigt.
• 3. Alla människor gör fel. Det behöver inte förstöra din dag.
• 4. Att vara ärlig är en helt annan sak än att vara diplomatisk
• 5. Att vara artig är lämpligt i alla situationer.
• 6. Alla som är trevliga mot en är nödvändigtvis inte ens kompisar.
• 7. Människor beter sig annorlunda privat än de gör offentligt.
• 8. Lär dig att förstå när du får människor att tappa intresset.
• 9. “Att passa in” handlar ofta om att se ut  och låta som att  man passar in.
• 10. Människor  har ansvar för sitt eget beteende.

Vissa av reglerna är svårigheter jag själv ibland brottas med. Regel nummer  6 är en regel som jag borde träna på allt som oftast. Skrivas med stora bokstäver och den borde glimma förbi mig när jag är i sådana situationer.  Till och med så att kanske den borde omskrivas i regel nummer ett, men då borde regel nummer 1 skrivas så att det blir mera absolut. Ändå har jag inte asperger utan ADHD. Regel nummer 4 även den en regel som jag  enligt vissa borde träna mig i allt som ofta.  till viss del kan jag hålla med. Men jag tänker även att diplomatiska människor utan ärlighetsnormen borde träna lite mera på att vara mera ärliga så att jag mindre  ofta slipper gissa mig till.

Man säger ofta att människor med ADHD uppfinner hjulet igen. Min son frångår denna företeelse, för han uppfinner inte hjulet en gång till. Han ser till att använda det hjul som finns, men, på många olika sätt. Som vanliga människor,  utan våra tillgångar, inte ens hade haft tanken på att använda det till.

Facebook lär ju även de ha en massa oskrivna osynlighetslagar, som vi bara förväntas att kunna. Lisa har en del tips där

På Ullared hittade jag  lite allt möjligt, men i kassan blev jag misstrodd. Expediten trodde att jag skulle stjäla  jackan och schalen som hängde över handtaget.  Fick förklara för henne att det var min jacka som jag haft när jag kom.  Fick även två  gånger berätta att schalen som hängde över jackan var något som jag virkat.  Hur tänker man?  När jag står där och betalar, att jag  där till ska stjäla en jacka och en vit virkad schal?  Hon till och med sa att nej du den schalen är en butiksschal.  Maken sa att jag skulle blivit arg jag blev bara  lite chockad över dumheten. 

Vi skulle efter shoppingen  inta lite mat. Mitt emot lite  bortanför parkeringen  fanns i ett annat hur. En restaurang som serverade asiatisk buffe.  Tänkte att det är ett bra sätt att få sonen att äta lite  pommes  med brunsås eller nått.  De hade pommes  och jag förklarade för expediten att min son inte äter något av maten på deras restaurang men skulle vilja ha en talrik med pommes och lite brunsås.  Sa något om att jag tyckte det var lite väl dyrt med nästan 80 kronor för lite pommes.   Men även denna expedit misstrodde mig och sa att hon inte kan kontrollera om sonen springer runt och tar annan mat. De kunde inte gå mig till mötes.  Så sonen fick vara utan mat just  fick en cola så länge.   Och lite pommes från min tallrik.  Senare blev det  Mac Donalds så att han också  fick mat.

När vi kom ut från restaurangen så fick jag uppleva nått märkligt. Jag som  två gånger denna dag blivit misstrodd, att vara tjuvaktig. Fick nu uppleva att jag blivit bestulen.  Min bildörrsmagnet hade fått en ny ägare…. eller i alla fall flyttat från min bil dörr.

Vem tar nått sånt? Vem behöver nått sånt? Vad gör man med en sådan?  Ja ja, spelar inte så stor roll får beställa en ny!  Men om någon sätt den så är ju det bra då är det ju någon som åker runt med den   

Magneten som försvann…………… Men men jag  får beställa lite fler.

Nu var det inte riktigt det jag skulle skriva om för jag hade tänkt mig att skriva om min riktiga vän, hon som finns på riktigt.  I somras tog vi en lunch i vårt lilla samhälle, igår shoppade vi loss.  En resa som vi planerat sen i augusti tror jag.  Min make har skrattat åt mig. Samtidigt som han har sagt att det måste kännas bra att träffa någon som helt förstår hur det är att vara socialt osocial.  Jag behöver ju luft i mina dagar, veckor, månader och år. Gör jag något så vill jag göra det fullt ut vara där i stunden och vara bara för det. När det är så då krävs det planeringar. Därför har vi redan börjat planera våran vår träff nu. Nu ska det väl bli lite lättare för kalendern har mera tomrum nu, än den haft under hösten. Så nu kommer det säkerligen bli lättare att få till en liten vårshopping.  Jag lär mig så mycket av denna kvinna genom att bara lyssna på  vad hon säger. Det magiska ordet planering blir ett ord som bli tydlig gjort.

Nu är det ju inte så att vi bara umgås  någon gång om året eller i halvåret utan vi brevväxlar allt som oftast.  Vi gillar båda två att skriva, minst en ibland två tre gånger i veckan mailar vi varandra. Då är det inte små FB meddelanden utan ganska många rader.  Där vi talar om tankar, attityder, Funktionsnedsättningar men mest pratar vi om vardagliga saker som händer. Ofta får hon läsa om mina frustrationer och ofta får jag vid sådana tillfällen ta del av hennes klokheter. 

47 år  är är jag snart på riktigt, äntligen helt ärligt äntligen! Börjar jag få dela vänskap på ett för mig  mera härligt sätt.  Visst självklart har jag vänner men, idag har jag även vänner som jag mera kan känna igen mig i.  Såg ni det sista programmet med så ska det låta Wiehe och Laleh?  Scenen när Mikael förklarade en artist tjurighet och genialitet som ibland kan bli svårt.  Att just Wiehe och Laleh fann vänskap är för mig inte konstigt. Det är ju speglar av varandra även om de är olika konstnärssjälar så är de liksom födda på samma planet.

En påminnelse om den snart ljusare årstiden

Det liksom vilar samförstånd på ett konstigt enkelt sätt.

Just så är det med vissa kvinnliga vänner som jag träffat idag och då är det just i de sammanhang där vi befinner oss inom NPF. 

Idag är jag så  Tacksam, för att jag kunnat uppleva, fått förmånen att uppleva det.  I vissa sammanhang har jag förmånen, att slippa skärpa till mig.  Och i de sammanhang är det helt okey, att bara vara mig. Just i de sammanhang är vi alla där , de storheter som vi egentligen alla är. 

Det skulle jag vilja att alla människor får  förmånen att vara i.

Snart är det den stundande Julen igen,  låt oss tända ljus i samförstånd och låt oss alla får vara de storheter vi är.

Lev idag just nu så är det några dagar kvar om någon behöver mera tid till julstök.

Själv stökar jag inte så mycket, vilar mera!

Idag är det en thåströmsdag, en konstighetsdag där det är ovanlighets-thåströmar även om det inte är så konstigt för det känns ändå igen.  Thåström är thåström hur det än blir.

Nu är jag ledig ett tag, semester kallas det men den semester som jag skulle behöva finns inte. För det känns som jag skulle behöva semester från mig själv ett tag. We are happy here sjunger thåström. Nä happy va fan är det? Just nu bor den happyheten någon helt annanstans. Morgonrocken är ett skydd för framtiden och morgonrocksjaget är skulle vilja att det var hela dagen. Men tror grannar behöver skonas då hunden behöver ut senare.

Nej ska sluta skrivandet för idag  ser jag är inget som är positivt, behöver leta efter positiva energier så jag behöver nog rymma fältet leta efter nya omgivningar.

Eller så kurar jag ner mig i källaren vid min dator och skriver idag.

Låt oss tända ljus i tanke och handling. Hjälpt till och tänd ljus i någons mörker. Ring det där samtalet och fråga på riktigt hur han/hon mår. Våga vänta på svaret och du berätta att du är beredd på den längre versionen.

Och, börjar man inte en mening med, men, just nu gör jag det ändå. Och det är i de ögonblicken som jag gillar mest.  Då det liksom är mera tillåtet att vara som jag är.

En läsare av min bok “Jag föredrar att kalla mig ”  var modig och ringde upp mig.  Tänk att det finns sådana modig-heter och tänk att jag lär mig så mycket av just sådana samtal.

Så roligt att  människor gillar min bok.  Så roligt att människor som läser min bok  berättar att just det…. eller just det som du skriver om där …………

Just sådana samtal är så spännande.  Men  idag inser jag att jag nog nu måste ta mig i kragen och oxå läsa min bok så här i tryckt form.  Just det är lite svårt, för det är som att se eller höra sig själv på band eller se sig på tv. 

Men nu har jag bestämt mig för att jag ska läsa, jag ska, jag ska jag ska läsa min egna bok. För att liksom uppdatera vad jag egentligen skrev i den. Eftersom jag skriver så mycket så vet jag  just nu inte  vad som står eller inte står. 

Lev idag just nu så är det Torsdag här och det är Städning för oss på vår gata i stan. ………

Hur som helst, här satt jag och kände mig ledsen för att jag fick inte  med allt jag skulle fått med. Men ska jag vara det? Kan jag verkligen kräva det av mig själv? Kan jag kräva att  jag skulle få med allt som jag brukar säga när jag är ute och pratar,  det tar en  till en och en halv timma  i vanliga fall. I går  skulle det högst ta en halv timma. Jag är inte inte rättvis emot mig själv om jag kräver det av mig. För jag skulle inte kräva det av någon annan.

Nej som jag sa till de som lyssnade igår, så Skriver jag och dom historia som  i och för sig är nyhetshistoria men som är en mall som de sedermera kan ta med sig till sina kolleger vidare ut.  I våra händer har vi en liten flicka som vi ska bära fram till framtiden till en framtid där hon ska få hopp och en tilltro till sig och sitt vuxenliv. 

Nej min insatts igår får jag vara nöjd med. Jag skulle vilja fått  med tusen saker till, men, tiden var som skrivets innan knapp och på en knapp tid får jag bara med en knapps ord.

Lev idag det gör att du påverkar framtiden. Den framtids som är din…….

Jag till och med kände tårar som rann ner för min kind. Tårar som visade sig av pilarna som stack till när hon pratade om kvinnor. Hur vi ännu idag är navet i familjen.  Men det var inte det som gjorde ont. Det vet jag ju liksom redan innan.

Det som gjorde ont är att hon antagligen innan igår, flertalet gånger pratat om det långt, långt innan.  Kunskapen liksom finns långt innan igår.  Och inte handlar det om navet inte om att vi kvinnor liksom gör marktjänsten och håller i alla trådar.  Utan det onda som gav mig tårar är att när hon pratade om svårigheterna som många med ADHD har. De svårigheter i att hålla garderober uppdaterade, minnas alla dessa Utvecklingssamtal, tandläkare tider, läkartider, födelsedagar läxor som jag och min familj kapitulerat över sedan många år. Rädslan som bor inom mig om hur framtiderna ska bli för mig, mina barn.

Kommer min styrka att finnas kvar, kommer jag att hålla ända fram? Kommer det komma en dag när jag kan stå och se ut över landskapet av historia och känna att Yes! vi fixade det. Vi står här och vi rev stormarna. Men det viktigaste av allt Kommer jag  att slippa se en dålig urusel Självkänsla i mina barn som vuxna? Kommer de att känna att de duger i alla lägen? Precis som dom är.

Jag vill till och med sträcka mig längre än så. Utanför mina cirklar. Kommer Barn som växer upp idag slippa springa i kapp sin egen värdighet.

Ja, Svennys ord gjorde ont.  Jag misstänker att då hon läser min bok, som hon fick med sig igår. Kommer att säga att jo den kvinna som skrivit denna bok vet hur det är att vara navet i familjen och ibland inte reda ut den konst som det är att vara en duglig, klok  och Tid passande strukturerad framförhållen mamma.  

För just det är mina svårigheter,  just det är det som gör ont, när jag tänker att barn växer upp och kommer att uppleva samma svårigheter med sina barn.  De kommer också uppleva den rädsla, som bor inom mig i min mamma roll. Där jag i åratal kämpat med att mina barn ska få behålla sin heder,  få en uns möjlighet att bygga upp en liten, liten allt så viktigt sak som just är livsnödvändig.  Vilket är sin syn på sig själva att dom duger precis som dom är.

Så att inte dom gör som jag gjorde.  Jag som la allt kraft på att låtsas vara så klok, normal och allt vad det innebar.  För det är just det som är svårt att liksom stå ut med att inte passa in i den normala mera alldagliga normen.  Jag är ju liksom mera specialtstöpt i en annan liten form.

Som man idag säger mig att det kallas ADHD. 

Oj oj inte fick ni veta så mycket om Svenny Kopps kunskaper här, utan endast min erfarenhet av detta magiska ögonblick.

Annika pratade Om flickor och hur svårigheter och flickors egna ord beskriver sin adhd.  Hon har ju träffat många av oss. Jag har fått förmånen att under lång tid ta del av hennes kunskap.  Jag har oxå förmånen att ta del av hennes föreläsningar inte alla men en del. I vissa av dom får jag ju berätta om mina egna erfarenheter. Men mest får jag hjälpa henne med Datorn för jag har liksom mera koll på den än henne. 

Om det nu skulle vara så att min make eller min son skulle komma förbi och läsa här så hade dom skrattat och himlat med ögonen.  Sagt nått om att en blind leder en blind för deras uppfattning om mina datorkunskaper är att jag vet var på- knappen är,  av-knappen är den som är när jag ligger och tittar i taket.

Ojdå, det blir ett långt inlägg idag. Men måste få in lite om Johanna Björk.  Som för mig känns som tydligheternas tydligheter även om hon ibland glömmer av att säga att man ska räkna till fem inne i sitt eget huvud.  Min pappa berättade en gång om hur han lurade vuxna genom att titta dom mitt på näsan istället för att titta dom i ögonen. När min farmor berättar om den historien så lyser hela hennes ansikte av min fars klurighet.

Johanna tog även upp Uthållighetstiden.  5 minuter,  Avledningseffekter i kaos.  Men det viktiga med en fråga och mindre ord i samma fråga istället för att ställa en till om svar uteblir. 

Jag är nog inte så bra att återge, men rekommenderar er alla att någon gång ta er tid att lyssna på alla dessa tre duktigheter där liksom förståelse, acceptans och kunskap är de tre pelare som bara finns där som de är.