En kunskapens dag. En dag då jag lärde mig massvis. Dagen som var en heldag på Ågrenska. Svenny Kopp berättade intressanta kunskapshöjande saker om flickor med autism på morgonen. Efter fika framtill lunch så berättade hon om flickor med ADHD.
Jag till och med kände tårar som rann ner för min kind. Tårar som visade sig av pilarna som stack till när hon pratade om kvinnor. Hur vi ännu idag är navet i familjen. Men det var inte det som gjorde ont. Det vet jag ju liksom redan innan.
Det som gjorde ont är att hon antagligen innan igår, flertalet gånger pratat om det långt, långt innan. Kunskapen liksom finns långt innan igår. Och inte handlar det om navet inte om att vi kvinnor liksom gör marktjänsten och håller i alla trådar. Utan det onda som gav mig tårar är att när hon pratade om svårigheterna som många med ADHD har. De svårigheter i att hålla garderober uppdaterade, minnas alla dessa Utvecklingssamtal, tandläkare tider, läkartider, födelsedagar läxor som jag och min familj kapitulerat över sedan många år. Rädslan som bor inom mig om hur framtiderna ska bli för mig, mina barn.
Kommer min styrka att finnas kvar, kommer jag att hålla ända fram? Kommer det komma en dag när jag kan stå och se ut över landskapet av historia och känna att Yes! vi fixade det. Vi står här och vi rev stormarna. Men det viktigaste av allt Kommer jag att slippa se en dålig urusel Självkänsla i mina barn som vuxna? Kommer de att känna att de duger i alla lägen? Precis som dom är.
Jag vill till och med sträcka mig längre än så. Utanför mina cirklar. Kommer Barn som växer upp idag slippa springa i kapp sin egen värdighet.
Ja, Svennys ord gjorde ont. Jag misstänker att då hon läser min bok, som hon fick med sig igår. Kommer att säga att jo den kvinna som skrivit denna bok vet hur det är att vara navet i familjen och ibland inte reda ut den konst som det är att vara en duglig, klok och Tid passande strukturerad framförhållen mamma.
För just det är mina svårigheter, just det är det som gör ont, när jag tänker att barn växer upp och kommer att uppleva samma svårigheter med sina barn. De kommer också uppleva den rädsla, som bor inom mig i min mamma roll. Där jag i åratal kämpat med att mina barn ska få behålla sin heder, få en uns möjlighet att bygga upp en liten, liten allt så viktigt sak som just är livsnödvändig. Vilket är sin syn på sig själva att dom duger precis som dom är.
Så att inte dom gör som jag gjorde. Jag som la allt kraft på att låtsas vara så klok, normal och allt vad det innebar. För det är just det som är svårt att liksom stå ut med att inte passa in i den normala mera alldagliga normen. Jag är ju liksom mera specialtstöpt i en annan liten form.
Som man idag säger mig att det kallas ADHD.
Oj oj inte fick ni veta så mycket om Svenny Kopps kunskaper här, utan endast min erfarenhet av detta magiska ögonblick.
Annika pratade Om flickor och hur svårigheter och flickors egna ord beskriver sin adhd. Hon har ju träffat många av oss. Jag har fått förmånen att under lång tid ta del av hennes kunskap. Jag har oxå förmånen att ta del av hennes föreläsningar inte alla men en del. I vissa av dom får jag ju berätta om mina egna erfarenheter. Men mest får jag hjälpa henne med Datorn för jag har liksom mera koll på den än henne.
Om det nu skulle vara så att min make eller min son skulle komma förbi och läsa här så hade dom skrattat och himlat med ögonen. Sagt nått om att en blind leder en blind för deras uppfattning om mina datorkunskaper är att jag vet var på- knappen är, av-knappen är den som är när jag ligger och tittar i taket.
Ojdå, det blir ett långt inlägg idag. Men måste få in lite om Johanna Björk. Som för mig känns som tydligheternas tydligheter även om hon ibland glömmer av att säga att man ska räkna till fem inne i sitt eget huvud. Min pappa berättade en gång om hur han lurade vuxna genom att titta dom mitt på näsan istället för att titta dom i ögonen. När min farmor berättar om den historien så lyser hela hennes ansikte av min fars klurighet.
Johanna tog även upp Uthållighetstiden. 5 minuter, Avledningseffekter i kaos. Men det viktiga med en fråga och mindre ord i samma fråga istället för att ställa en till om svar uteblir.
Jag är nog inte så bra att återge, men rekommenderar er alla att någon gång ta er tid att lyssna på alla dessa tre duktigheter där liksom förståelse, acceptans och kunskap är de tre pelare som bara finns där som de är.
.
