Tag Archives: dyslexi

Svensktalteknologi.se gör mig O(H)andikappad.

Posted on by
1

Tänker blogga lite om en börda som liksom försvann. Bördan som handlar om Handikapp.  
Jag har jobbat, vid lite innan tio kom jag hem.  I mitt arbete ingår det visst skrivarbete, Dokumentation, mötesanteckningar mm mm. Just i de stunder har jag innan varit handikappad. I finare ord är handikappet Dyslexi, men ändå ett handikapp.  Ja, se inte nedsättning utan ett Handikapp!. Jag har i skriverri stunderna på jobbet varit Handikappad.  Men genom nästan som mirakel så försvann det nästan ut i sekundära små egenhets nivåer.

Hur? Blev det så?

Jo, http://www.svensktalteknologi.se/ är miraklet igen.  Förra årets bokmässa gjorde mig ohandikappad i hemmet, tack vare detta underbarhetsföretag.

Detta år var magin lika storslagen, även om jag ännu inte fått in magin i datorn än. Där är det IT som måste gö.  Men ett ok  har fallit, en strimma hopp och glädje flyttade in där det innan bott tidskrävande ångest. http://www.svensktalteknologi.se/  Nu  finns det snart ett gediget och bra rättstavnings och talsyntes program på jobbdatorn. ClaroRead Plus v5

Men det  finns även mirakelpennan som jag bara haft här hemma innan. Nu bor det en lika dan där på jobbet. Echo SmartPen Tillbehör

Så likt simsalabim försvann mitt handikapp även på jobbet och igen är det Svensktalteknologi som gjort mig ohandikappad.  Men till och med min arbetsgivare ska ha en liten eloge för det för det var dom som stod för kostnaden.  Jag fick högsta vinsten i  slippa ångest, slippa lägga ner massvis med tid på att stava rätt gissa ord. Slippa  svettas över mötestider, där jag skriver, nu spelar jag in det. Sen tar mig tid  att skriva det som är viktigt  när  jag lyssnat igenom pennan.

Jag blev ohandikappad funktionsduglig i skriveritider även på jobbetLer.  Fast jag ser ju en vinst i detta även för min arbetsgivare. Eftersom  just skriverierna nu inte kommer att ta sådan kraft av mig, samt så slipper min chef gissa sig till vad jag skrivit i mailet.

Lev idag just nu.

Vi har alltid ett val……

Bokmässan 2010 Göteborg

Posted on by
Reply

En lång lärorik dag. Vaknade tidigt fast lite sent, idag hade vi tänkt oss till bokmässan. Redan vid nio satt vi i bilen.  Hittade till det bås eller monter där liten upplaga höll till. Tog de fyra demonstratörerna i hand, och tackade för det fantastiska i att min bok blev till. Nu var det ju inte bara deras förtjänst, utan en stor del av mig och de som hjälpte mig att stava alla orden. Tog lite kort men då jag var lite  surrig så hann liksom inte min make med att kolla hur korten blev. De stackarna från liten upplaga måste funderat på vad som hänt för det gick lite snabbt och intensivt.  Sådant är det ju med mig. Jag är ju lite intensiv.

Där efter gick vi och letade efter Scenen som Mia Törnbom skulle inta vid 12. På vägen råkade jag gå förbi båset som handlade om dyslexi. Genast glömde jag bort Mia, bokmässan och varför jag åkte dit.

Svensk TalTeknologi AB Fångade min uppmärksamhet. Två herrar visade mig vad jag och andra dyslektiker behöver alltid. Det borde vara en självklarhet för alla hjälpinstanser och även eller FRÄMST en självklarhet för skolor. Inte ens priset Kan vara ett problem så det kan inte vara en kostnad fråga för skolorna. Nu är det inte så att det någon gång skall vara en Kostnads fråga om Hjälpmedel till människor som har speciella svårigheter, eller o-tillgångar bland sina tillgångar!

Just det som Svensk TalTeknologi AB visad mig vid deras monter var något som jag insåg att jag saknat i hela mitt liv. Det jag saknat är ett program som läser upp det jag skriver när jag skriver det. Jag behöver inte gå ut på nätet för att lyssna om det är felstavat eller grammatiskt fel.

Inser att jag då jag skriver en ny bok, kommer att använda mig utav deras program.

Självklart kommer jag även att behöva den fantastiska pennan som de även demonstrerade för mig.  Tänk er en penna som spelar in och styckes indelar efter orden jag skriver. Tänk om jag haft den då jag dokumenterade på jobbet. Då hade inte jag haft ett Handikapp i formen av dyslexi. Inte hade jag behövt gå hem med ont i magen, för att jag insåg att jag missat en massa viktigheter.  Nu tar orden slut för idag skriver mera i morgon……

Lev idag, just nu, så är jag tacksam över att jag och mina barn, inte kommer att vara dyslektiker här hemma. Då jag tänker mig att införskaffa det som vi nödvändigtvis behöver.

Svensk TalTeknologi AB gör att vi kommer att slippa känna av vår dyslexi.

Massvis med intressant information och inbjudningar.

Klicka här Lyssnade på Honom idag men kallt var det.

Skriver mera om honom imorgon

ännu en föreläsning men i GBG:

http://adhdawarenessweek.se/wp-content/uploads/2010/09/F%C3%B6rel%C3%A4sning-med-Sari-Solden-och-Dean-Solden-fr%C3%A5n-USA.pdf

Flickor och ADHD

Posted on by
3

Nu verkar det som det kommer att bli flickornas tid inom forskningen inom ADHD. Kan det vara så?

Tänker ta upp det som jag läste i Göteborgsposten idag, det är så otroligt viktigt.  Flickor och pojkar har olika sätt att förvalta sin adhd.  Jag skrev om det i min bok,  i mina föreläsningar tar jag upp det.  Jag har så mycket erfarenheter av det  som Svenny Kopp visar på. Det är så otroligt viktigt för det gör ont  att leva i okunskap och att bara veta  att man är annorlunda, och utanför. Mobbing, misslyckanden, dyslexi och så mycket annat lidande lägger vi flickor i magen.
Där bor det tills vi glömt av att det finns, gnager och tar sakta bort allt som är bra med ADHD.  Vi kämpar febrilt med att i massor försöka  vara Normala och inte glömma,  vara som alla andra.  Jag har pratat om det i flera år, har 40 års erfarenhet. Vi går liksom inte ut och slåss, eller har sönder, det som slits sönder är istället oss själva.  Självkänslan dör eller blir inte född, för vissa av oss, självförtroendet  föder vi på andra sätt där vi i oss blir mindre och mindre. Våra flickor är  viktiga, vi måste ta hand om dem. Flickor, kvinnor påsidan av i det utanförskap och ibland tillhörande sidospåren faller längre ner än våra söner.  Flickor tar mera stryk.  Dessutom ställs det på något sätt mera krav på oss.  Läs mera i artikeln som finns i Göteborgsposten.
Vi behöver göra massor, upptäcka, se och bekräfta.  Vi måste bli mera uppmärksamma , skolan och  de utredande instanserna måste lyssna på oss föräldrar. Själv mins jag för några år hur jag liksom tappade andan, fotfästet och tog till mig professionens omdömen. Där jag blev dålig mamma, tokig och skulle välja mina konflikter.
Tre års lidande till, innan jag och familjen fick en ny tid, till BNK i gbg i stället för Uvalla.  En tydligare och djupare förståelse,  gav oss krafter att orka och våga.
Idag vet jag,  och jag vet att det jag såg och visste. Var sant.  Idag har jag lärt mig att jag faktiskt är den som har kunskapen, jag har förstått att jag skall lite på mig. Det är mitt råd till dig idag. Tror och ge inte upp. Finns det något jag kan göra så skall jag försöka. Idag är det detta inlägg som är mitt försök……

Tack för att du läste, antagligen bryr du dig också om våra flickor som kan ha lite svårigheter inom  NPF.

Känslor från förr

Posted on by
Reply

är död någon annanstans inte här. Det känns som det är min vårdnald som skriver just nu. Trots Concertan i kroppen så sover jag. surrande surrningar, trötthet, irritation som liksom liggen någon millimeter innanför skinnet.

Minsta lilla sak känner jag att jag behöver räkna till tio, tio gånger om. Ändå gäller det att bita sig i tungan. Jobbet igår och i förrgår tog kraft. Dessutom var det kommentarer från mötet som liksom etsat sig fast.

Kommentarer som jag måste lära mig  kasta åt sidan,tabort, inte ge tillbaka.

Men hur Fan då??????

Nja, det tar ju ett tag innan jag träffar människan igen, då lär irritationen sjunka till botten.  Allt handlade om obearbetade känslor i mig som liksom poppade upp i samtalet.

Det är ditt jobb att läsa det, fick jag till mig. Jag blev nio år,  röd i ansiktet, svettig på ryggen och och  Alla bokstäverna på pappret blev till en klump lera.

Vid siffran tio kände jag att jag kunde vara tyst, för en gång skull bubblade det inte ur mig så jag  generade henne in för dem vi hade mötet.

Men orden,  tog skruv, gjorde ont och  medans jag skriver just nu känner jag ännu, att jag ville skrika ut att om det nu var så, att mitt jobb gick ut på att ha högläsning in för andra, så hade  inte mitt jobb varit just det jobb jag har. Utan då hade jag förmodligen varit sagotant.  Eller någon nyhetsuppläsare.

HMMM det hjälpte tydligen inte att skriva om det,  blir fortfarande kokande i magen.

‘Kay Pollak”  Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor……..

Nej, den där läsningskänslan är nog där för att stanna, Jag väljer mina känslor…….. den är så förfärligt gammal. Dyslexi och högläsning går liksom inte ihop i mig.  På något sätt väljer jag kränkningskänslor,  men jag vet inte var någonstans jag väljer.

Jag vet att jag skrivit en bok men den behöver jag inte läsa högt för andra.  Den får bokköparna själva läsa och tolka. Hm jag har inte ens stavat den själv utan haft en liten Maria till hjälp!

En av mina plankor känner jag…………

Att rekomendera

Posted on by
Reply

I går var jag i Göteborg, för lite KBT som hjälper mig framåt, det ger mig massor av tankar om sundheter och friskheter.

Där efter gjorde jag som vanligtvis Göteborgare gör, jag  tog vagnen till järntorget. Där nästa stopp var.  Redan innan när jag satt här hemma, hade jag klurat ut att 60 bussen var den bussen jag skulle ta.

Den kändes mest trygg, den hade jag ju redan förra veckan, åkt lite grann runt i Göteborg. För mig som nu varit borta från Göteborg i så många år, 10 nästan 11, är jag en främling i min stad, inte ens numren på vagnarna är de samma idag, som då när jag flyttade, då för nästan 11 årsen, var det hundra kort något som jag just  då jag flyttade hade lärt och vant mig vid. Dessa kort var ju lite krångel med då, jag gillade kupongerna som var innan.

Idag om jag ska åka runt är det sms, en ny sak som jag lärde mig av min syster förra veckan.

Ser att tanken inte är där den ska vara, hade egentligen tänkt skriva om andra saker, men det får jag ta senare i inlägget.  Bussen 60  var ju tanken här hemma, hos KBT kvinnan fick jag tipset om att 1 också gick till Järntorget.  Spårvagnar, eller buss, tyvärr kan jag inte där välja båda så som jag skulle kunna göra om det handlade om tidningar. Att Välja för mig är lite svårt, och  att göra det som jag inte tänkt är lite svårare,  men varför ska jag välja det som är enkelt?

Det gör inte att jag utvecklas, jag valde vagnen, genast började tankar om att: Nu gör jag något som inte bestämde innan, kanske har valet gjort att något blir fel, ångestpåslag, tänk om det händer något, blev hastighetstankar som jag var tvungen att stoppa och tänka ( vilka bevistankar har jag för att tänka så, sluta nu att befinna tanken i OCD tankar,) Spelar väll ingen roll om jag tar vagnen istället för bussen, det är inget magiskt med det.

I alla fall kom jag fram dit jag skulle, till och med i tid där min tid inte handlade om att vänta tid, utan ganska snabbt kom jag i kontakt med mina arbetskamrater och vi gick i väg till restaurangen som jag ätit på förra veckan. där träffade jag ett bekant ansikte från kursen förra veckan. Eftermiddagen befann vi oss sedan i folkets hus, en trappa upp och lyssnade på en intressant kille som visade på kunskaper i massvis.

Barn och ungdomar med starka reaktioner och utbrott
Så många tankar och så många klokheter var längesen jag fick samtidigt, vissa saker berörde mig vissa besannades vissa visade mig att jag är där jag är, Så mycket klokheter lyckades bo just i det rummet i går. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara där på samma ställe, och ta del av alla dessa klokheter.

Trötthetsro och tacksamheter…..

Posted on by
Reply

Vilka upplevelser och kunskaper jag har fått förmånen att uppleva. Livkunskaper i kraftpaket som just nu ger min kropp och mina tankar trötthetsglädje. Glädje över att få vara med, fått förmånen att ta del av andras liv och deras kunskaper. För mig har dessa dagar blivit tankar och känslor om tacksamhet i härligheter. Som jag redan innan upplevt så är det viktigt att träffa andra med liknande, fast oliknande upplevelser det ger mig förståelse, förlåtelse och alla de små illasinnande skamkänslorna får flytta ut. Flyta ut i ett öppet hav bli vita skummande vågor i stället för skämsupplevelser. Attityduppdraget känns som en himmel i en nysprungen vår av kunskaper. Så i tiden, så förjordat viktigt, och så rätt. Tänka sig att den lilla flickan från en annan del av världsunder är en del. Att jag får förmånen att åka med på tåget till att få dessa erfarenheter. För mig är det fantastiskt.

TACKSAMHETER som vilar i glädje som visar sig i tårar som inte gör ont. Otillgångarna är mina tillgångar, som ger mig kraft i att jag är jag. Visst mitt lokala sinne i omgivningar, mina okoncentrerade förmågor som ibland ställer till det, ger mig i dag kraft till att vara viktiga ouppfångade tillgångar. Jag får kraften till att kunna påverka och möjligheten till att påverka så att andra har möjligheten att slippa alla mina år av konstighetsförmågor. Visst konstighetsförmågorna finns där men för mig blir de tillgångar. Jag vill och önskar att andra skall få uppleva samma härlighetskänslor som jag just nu känner. Även om tröttheten är hos mig så brinner något inom mig och just nu känns det som kraften är hopp. Hopp om att attityder och kunskaper skall segla på samma våg, att kunskaper skall mota bort och polera upp fördomar till sagornas värld. Där jag är jag, där jag och du kan åka på samma våg i våra egenheter spegla oss i våra olikheters skönheter. Där våra sårbarheter blir våra styrkor.

Vi är alla människor, även om vi är olika det är olikheten i oss som gör oss vackra i vackerheten.

Då har sonen fått till det som det ska vara….

Posted on by
5

Nu, är jag nöjd. Eftersom jag har dyslexi så är det viktigt att ha just den där lilla ikonen som kan läsa upp min text.  Ler lite vid denna lilla filuriska sak. För den kan även hjälpa mig med att sätta ut punkter och komma tecken i texten.  Så att jag får ett bättre flyt i texten. Det blir liksom en dubbel-vinst för mig. Att andra kan lyssna på texten jag skriver, och jag får klart för mig var någonstans alla dessa små konstigheter av , . , Skall vara. Nu när jag lyssnade på det så låter Ikonen just så som man uttalar mitt mellan efternamn, lite kul.

Då har jag koll igen

Posted on by
2

Det är ju det som lite är problemet i min ADHDgen, kontroll att ha kontrollerad kontroll på läget.

Det har jag nu, Är lite förvånad över att jag sovit överhuvudtaget. Det har jag sovit gott till och med.

Då jag läste artikeln i Bohuslänningen, känner jag hmm Hur farligt va det.

Inte alls inte överhuvdtaget faktiskt.

Jag är till och med rätt nöjd med artikeln, men dyslexin är egentligen en del av min adhd och inte tvärt om.

Fast en bok har ju blivit till fast jag har dyslexi, eller hur skriver man?