När Är Sedan, När är vi Tar det sen, hur lång tid är det till sen.

Tänker idag ställa en fråga som jag funderat på ett tag. Om det är så att man via mail oavsett det är jobb eller annat skriver ett mail som  jag sedan skickar i väg.  Kan man inte då förvänta sig att den jag adresserade brevet till, skickar ett svar som en bekräftelse?

Vi säger att jag skrivet ett mail där det ställs en fråga som till ex.  Har varorna beställt än eller är det i framtiden. Kan jag inte då förvänta mig ett svar?  Måste jag vara övertydlig liksom  Mera skriva så som : har du beställt varorna eller  ligger det på framtidskontot?  Vill att du svarar på mailet så att jag slipper fundera på om du sett det.

Jag menar  ska jag skriva att jag vill ha ett svar?   Har under ett tag skrivit minst tre mail där det varit med frågor, som jag inte under dessa 3- 4 veckor inte fått nått svar.  När jag sedan träffar vederbörande så får jag till mig att vi tar det sedan.

Inom mig  bubblar det  sedan frågor som:

När är sedan?  Hur lång tid är sedan?   det jag  eller i alla fall fått erfara att  är att sedan i alla fall är Över en vecka.  Om jag ställt frågan är det då så att  jag  igen ska  ta upp det med vederbörande och fråga  när menar du  vilken tid är sedan  och hur länge ska jag vänta? 

Jag inbillar mig att Jag inte behöver ha ADHD för  att känna mig olustig i situationen.  Tror inte att  normalstörda människor utan ADHD  liksom bara nöjer sig och tänker att ja ja vi tar det sedan och liksom vet  per automatik att sedan det är då. Eller finns det någon magisk tid då sedan är?

Sen för mig är sen en annan gång som i mig tenderar att bli aldrig om inte någon leder mig framåt så att jag liksom blir hjälpt fram till målet.   Men så kan det väl inte vara i den normalstördes värld då vet man kanske att  Sedan  liksom blir av ett klockslag som slår vid en viss tidpunkt.? eller????

Nej, inte är det väl så att man  utförligt ska skriva att jag skulle vilja att du svarar på detta mail som jag nu skickar dig.  För det blir liksom en bekräftelse på att du sett och läst mailet!  Vilket gör att det skapas trygghet  i mig så jag slipper att sitta och fundera på om i fall och att.  

Känner just nu hur barn kan känna det när de får höra vi tar det sedan.  När fan är sen????

Ska man behöva uppfostra människor i vett och etikett?  Och i så fall är det  min uppgift?

Jag  känner att jag redan har tillräckligt på min talrik.

Tänk OM Jag Skulle VÅGA

Känner mig ifrån-tagen en identitet, fotfästet, alla gamla vanliga saker bor i landet ingenstans. Just nu, funderingar klurigheter bor och bor inte inom mig. Hur ska jag tänka, hur ska jag inte tänka? Så många tankar och så mycket som jag inte styr över, fast, egentligen styr jag över det i yttersta livsvalet! Jag kan foga mig och låta kanske ev att dom som vet bäst enligt andra bestämma, och bara flyta med. Eller så kan jag välja att hoppa av ge mig ut ifrån all form av trygghet och tappa fotfästet och bli av med alla former av trygghetsnormer. För jag är enligt mig ytterst ansvarig över allt som händer och sker med mig. Så tänker jag, visst jag kan bli sjuk få en obotlig sjukdom där kanske jag inte kan styra kanske har jag inte möjlighet att heller styra hur eller om jag kommer levande ifrån det. Men oavsett så har jag ansvar och möjlighet att välja hur jag skall göra , känna och må trotts mitt tillstånd. Jag kan gräva ner mig inte gå upp ur sängen, känna hur hela livet är dumt emot mig, ta bort allt eget ansvar, över att må, trotts allt. Jag har ju valet att välja vad kan jag göra i stället. Vad kan jag göra trotts mitt tillstånd? Vad kan jag göra fast jag är så pass sjuk eller vad det nu är. Jag själv bär ansvaret hur jag skall hantera mitt liv, jag själv väljer om jag ska må bra, trotts situation, sjukdomar, yttre påverkan. Klokheter är det jag skriver om, ändå så känner jag mig tvivlande eller osäker. Rädd, inte veta, vad, och riktigt spöklikt. Känns lite som att hoppa från tuva till tuva och inte veta vad som bär och inte bär, om jag hoppar dit, sjunker jag då? Håller det? Vad händer om det inte håller? Jag bär yttersta ansvaret över mitt liv, jag själv, är ansvarig över mitt liv. OH HOO OO HOooo!!!! Magen gungar och känner just nu att jag behöver hjälp av någon kunnig som kanske varit där jag är idag, eller så behöver jag inte det, utan gör utifrån mig, mitt egna min känsla i magen . Det djävliga här är att just det med reflektion, och intuition, lita på, fullt ut, våga! Råtta tror i hell vete i en skål…….
Att jag börjar utveckla eftertänksamhet i stora mått. Eller är det bara feghet, är jag feg är det, det som gör att jag känner hur saker inte riktigt ligger på plats.
Tror trotts allt att detta är utvecklande tror att detta just denna situation gör att jag växer, utvecklas och tänk snart kanske jag gör det.
Tänk, vågor i magen av tanken, tänk om jag verkligen gör det. Hoppar ut i framtiden, utan någon som helst aning om vart det landar. Sitter här och blir yr, bubblig och nyfiken, vilken spännande känsla det bor i mig just nu. Tänk, om ett tag, vet jag. Då står jag där med facit i handen, vet om jag vågade………

Hela havet stormar känner jag. Hellman : jag sett stora Havet idag jag förstod hur stort det var…..
Just den låten har en alldeles egen innebörd och är betydelse full för mig.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

ADHD och tidsuppfattning

Har bott i bilen i dag. Lillgrabben har varit på äventyr maken har åter igen fått ett arbete inom sin kompetens.  Min make är elektriker, för några år sedan var han ute och var en av dem som bytte ut alla elmätare.  Ett av elföretagen slutade investera i Sverige, en hel avdelning blev ett minne blott. Av dessa män som ger oss strömmen mellan våra skogar.  Avdelningen lades ner och min och andra med honom fick gå hem.  Ännu är det svårt att hitta jobb som linjemontör,

men nu verkar det som att de ny-bytta elmätarna behöver service.

Jippi!!!

Jag önskar inget hellre än att min make får ett jobb.  Han gillar att ta på riktiga arbetskläder, bli smutsig och fixa med el.  Träffa andra pojkar, umgås så som män och pojkar umgås med varandra. Alltså inte något kafferep där vi pratar om dom, som inte kom. Jag inbillar mig att män här är mycket rakare, än kvinnor.  De är lite mera rakt på, utan krusiduller.  Kanske just därför jag har lättare för att umgås med det motsatta könet. Är mera bekväm i dessa sammanhang. Man ska inte vända ut och in på sig inte heller gnälls det om allt och inget.  Utan det är mera raka rör.

Men min makes arbete ger mig lite oro.  För under denna tid då han har varit hemma, har jag:

hunnit,

kommit på

och vetat om när

och vad även vart jag ska åka.

Hela Tids TIDEN  har legat utanför mitt ansvar, vilket har hjälpt mig att slappna av.   Idag när han hämtade arbetskläderna, då jag såg att verkligheten står bredvid mig, igen då kryper tiden, Den rent av vidriga RÅTT- tiden är på mig igen.  Jag liksom tittade tillbaka till en av mina mindre bra tillgångstillgångar.  Herre min skapare hur ska det gå?

Nu vet jag att jag fixade det innan och jag kommer att fixa det igen.  Men start sträckan kommer att vara kantad med: missa tiders-tillfällen.  Hoppla inser att det är nu, jag behöver min vän Jenny och hennes tidstillgångstankar.

VillaVital och tidshjälpmedels strategier. Fast jag har redan en plan B.

En plan B som jag fått som en plan av henne, då jag var hos henne för några veckor sedan. Den heter Google, Google is your friend , Sicken tur efter som jag har så få vänner. Att det finns Google och Comviq kompis.

Ojdå, glömde ju Jenny fast hon finns ju på riktigt. Och nej då Jenny är ingen man glömmer i alla fall inte jag för hon har gjort intryck på mig. Dessutom har hon lite mera ADHD än mig säger jag inte hon för nu kan jag tänka mig att hon pratar högt för sig själv griper tag i  mobilen för att ringa och dementera.

PåRiktigt är en blogg som nu kanske inte är som Jenny, men helbra ändå.

Hoppla vad mycket adhd det blev nu tillbaka till… fokusera…. och pladdra på…..

Tillbaka till TIDEN-Tankarna igen…..

Det skulle ju kunna funka mycket bättre nu när jag måste själv.  När jag inte kan luta mig emot min make som är min tid. Min tid kommer att bli min igen. Jag kommer att på riktigt sakna min makes tjat om att:

nu ska du…

Nu är det dags att …

Men ett stort men, Jag kommer Inte observera, Inte att sakna min irritations-ilska som ibland blommar upp, då jag inser att min tidkännedom inte finns på riktigt.

Tänka sig trotts min oro så hittade jag nu en positivitet, i att jag åter igen kommer att få lära mig träna på tiden.  Kanske är det så att jag och min tidsuppfattning haft ett litet semesteruppehåll bara……..

Lev idag, just nu

Just nu ska jag koka en stor kanna med rött Earl Grey tea.

ADHD svårt med tid

då sitter jag hemma och skriver igen. Kan säga att det var skönt att vakna upp i egen säng igen. Alla sover som vanligt i den här familjen. Kaffet står bredvid mig idag blev det pulverkaffe orkade inte fixa till perkulatorn.  Den mulna morgonen gör det lite svårt att vakna till.  Det pulveriserade kaffe hjälper inte heller till med den processen. Morgonrocken är för skön att ha på men inser att snart måste jag ge mig iväg.  gillar ju morgonmöten då  slipper jag sitta och vänta in tiden, vänta in tider är tider då jag inte vågar göra något för risken finns då att jag glömmer av tiden jag måste passa. Vid tidpassar tillfällen är ADHD lite jobbigt, därför är morgontider bäst, då är det bara lite ADHDjobbigt.

KBT, Planera,prioritera, och mera

Jag misstänker att det är KBT, som gör susen.

Från att nästan flytt från livet, börjar jag känna en ny tillförlitlighet och stolthet över mig själv. Nio år av nikotin tuggummi, till att tugga lite ingefära och vanliga tuggummi, de första dagarna tre fyra paket extra. Redan efter nu två veckor ser jag en förändring. Inte lika många tuggummin.

Från att få panik över tanken för några månader sen, över allmäntoaletter, till att bara få en lite tanke om att nej, stå ut!

Nöj dig med att tvätta händerna, skura inte hela den allmänna toaletten och försäkra inte med lager av toa papper. Idag kan jag gå på en allmäntoalett utan att det tar 10-20 minuter att städa rent den,innan jag använder den. Idag sväljer jag ner ångesten, tänker tanken om att det är bara fantasier, alla  min tankar om bakterier.

Inte lägger jag ner massvis med kraft och tid, på att ha massa exter för mig hemma, inte toaknappsrengöringar och inte heller några dagliga handtagstorkningar. Utan skulle det mot förmodan bli en gest eller tanke om att jag borde torka av, byter jag ut den emot nej! Exponering!!!!

Strukturella strukturer börjar även ta plats, det börjar även formas en form av schema in i detalj, där det ligger  prioritet A B även C. För varje tid som flyttar in på mitt schema, känner jag frihet, hittar nästan till trygghet. Frihet över att få det överskådligt och tydligt.

Nu behöver bara tydligheten flytta in till människor, runt mig så att de på riktigt förstår och inser att när jag säger ja! Jo men det kan jag allt fixa! Så är det lite av en lögn och en duktighetssyndrome av förr, som tömmer mig. Dränerar och sedimenterar oförstånd till glapp och nederlag.

Idag klack det till i hjärtat för mig.

Min KBT-Terapeut gav mig klokheten och bomull i magen. Vi skulle boka in en tid, jag i min vanliga vardagsrutin säger i min ADHD-glömska att helt ok tror inte jag har något den dagen det ringer inga klockor när du säger det så den tiden kan vi ta.

Hon är en bestämd,klok underbarhetskvinna detta underverk för hon tar ansvar över det jag inte har integrerat i mig.

- Nej, säger hon jag ringer dig i morgon istället, för jag vill att du skall titta i din kalender och planera in det mötet så det inte blir en massa dubbelbokningar, jag vill att du skall lära dig att använda dig av din kalender.

Just de orden,  gör henne till  klokheter ut över vanligheter, Känner kärlek,värme och ljus, hopp över att jag, till och med jag skall få till konstkunskaperna i planering,prioritering och genom A B C prioritering skall jag tillslut hitta till ett mera behagligt och harmoniskt sätt att passa tider. Kunna åka iväg utan att bli stressad, slippa  känna ångest över att tiden, inte är något jag har förmåga att klura ut.

Här blir tacksamheter, tack för en underbar dag, tack för alla underverk till människor jag fått förmånen att träffa idag.

Tack för att det finns människor som vet att jag gör mitt bästa, att det inte alltid räcker enda fram, i planeringstillfällen.  Men känner att prioritering håller att flytta in i min kropp, kanske kommer jag också kunna uppnå kunskaper i att planera …..


Nästa vecka skall jag bli intervjuad, av två från lärarhögskolan. De skall göra en uppsatts om ADHD, skola föräldrar.

Spännande vi lever just nu i en tid, där vi genom attitydförändringar, kommer att göra samhället mera humant för oss, som ibland har karusellerande tankar i hastigheter. Våra barn kommer säkerligen att slippa uppleva den historian, vi upplevde då jag gick i skolan.

Det är fantastiskt, här vilar även min tacksamhet……..

Morgonens tankar ska jag göra något åt men inte idag

Livet efter melodifestival, Livet fanns innan med.  Jag tycker det har blivit för mycket! Melodifestival hade varit mera festligt om den sändes som den gjorde förr. En gång om året, och sedan den stora tävlingen i maj. Nu ska jag inte säga att jag slaviskt suttit vid tvn varje vecka, nej inte ens igår.

Jag jobbade igår för första gången på ganska länge, inte ett helt pass det hade jag inte orkat. Efter en timma där var det som jag inte varit borta från det. När jag gick hem var det som vanligt. 1000 tankar, känslan av ha 1000 saker kvar och förbereda. Kontroll! kontroll hela min kropp skrek just efter kontroll.

Nu har jag sovit, distans mellan klockan 20.00 och nu gör att kroppen inte skriker längre. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att en trevligare känsla ska flytta in då jag slutar jobbet, Här behöver jag hjälp, men jag vet inte vad för hjälp som behövs.

Tankarna blir så konstiga, när jag var yngre jobbade jag dygnet runt nästan. Nätterna gick åt till att skriva listor på det som skulle göras dagen efter. Trötthet och orkeslöshet fanns inte. Idag ett halvt pass och jag känner att jag har oroskänslor och känner mig jagad.

Men ge upp nej tänker inte göra det, tänker även skapa nya mönster. Genom att inte göra annat, inte hitta på annat utan stanna upp se vad som ställer till. Inte fly in i något nytt spännande för att slippa lära mig vad som är fel. Här ska felet, rättas till av mig. Men med hjälp av andra.

Dags att kavla upp ärmarna……

av mig, fast det känns som om de ärmarna just nu inte finns.

Ärmarna får vara hjälpen utanför, den hjälpen som andra människor kan ge mig. Jag måste bara lära mig att be om rätt hjälp.

Kartläggning, jops, vet bara inte vilken karta, kragen som jag ska ta mig i är inte här tror inte att den någonsin varit här hos mig. Skärpet räcker just nu inte runt, tror jag behöver skala av något som gör att skärpet klarar av att skärpa mig…..

Tacksamheter skall det jobbas med ………

Min uppfattning och klokhet försvann igår, fast inte hela sanningen, en del av den.  Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.

Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.

I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra.  En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.

Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid.  Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft  första prioritet.

I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen.  Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.

Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här.  Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet.  Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.

Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!

Vart tar tiden vägen… klokheter flyttar in

Vet inte vart tiden tar vägen, tid, vad gör jag av min tid? Känner att dagar går, tiden tickar, men jag hinner liksom inte med de mest vardagliga i mitt liv just nu. Jag har ens inte mycket att göra! Ändå försvinner tiden, morgon blir eftermiddag, eftermiddag föder natten var på en ny morgon. Eftermiddagen gick åt här hemma till svärmorsbesök och intressanta diskussioner med hennes livskamrat. Den mannen har många åsikter kloka tankar och så många ord. Ofta pratar han om saker han har upplevt och berättar ingående om hur saker funkar. Efter sådana besök är jag oftast trött, och massvis mycket klokare. Han kan så mycket, förklarar och det känns riktigt som att han suttit och klurat på det i massor.
Jag får kunskaper, klokheter i kilovis av honom. Varje gång de åker här ifrån känner jag hur tankar har flyttat in i mig. Oftast funderar jag efteråt på vårt samtal. Tiden i kväll har just flutit på av samtalen idag.
Tidigt i morgon bitti kommer vi åka iväg till Vbg, lillkillen ska på aktivitetsdag. Han skall även införskaffa sig en bärbar dvd spelare, som han kan ha när vi åker bil. Lillkillen och lillkillen, nja, han är ju nu 13 år så där jätte liten är han ju inte……

Tillgångsfabriker borde springa upp åt i kurs, Aktiekursen uppåt för tillgångsfabriken.

tänk om det var så att det fanns ett företag som tillverkade tillgångskrafter. Om företaget fokuserade på människors tillgångar där vi fick växa i våra tillgångar så mycket vi bara orkade med. Just i de tankarna vaknade jag i i morse. Ordet som  nästan var som en tavla framför mig var just Tillgångsfabriken. Visst är det ett vackert namn!

Kaffe tystnad och målar penslar. Kan jag begära mera? Nej inte jag, det har varit en perfekt morgon för min själ. Även om internet krånglade då jag skrev min skrivpuff så jag fick skriva om allt, så gör det inget. Jag hade ju mina färger att ta till istället. Även vårat lilla samhälle är täckt av snö, snön lyser upp mörkret och till och med i mig infinner sig lite julkänsla. Jag som inte ens gillar denna stresshögtid. Just nu känner jag att jag ändå gör det. Kanske är det för att jag detta året inte stressar, inte känner press. Redan i somras visste jag om att min jul skulle vara en arbetsjul. Julafton firar  vi hos svärmor, kanske inte jag men maken och barnen. Ska jag med beror på hur sömnen på jobbet blir.

Att jag jobbar i jul har gjort att jag bestämt mig för att inte lägga en massa tid på tomtar och pynt. Här hemma är det bara ljustakar i fönstrena och lite stjärnor. Det får räcka för i år.  Förra julen hade jag pyntat, och hade två överhängande tentor framför mig, en omtenta och en tenta  om Femfaktorn och andra olika teorier. Då satt jag dagarna i enda och pluggade till och med drömde om Freud och Carl Rogers. I år är det målartag och skrivtag.

Min bok säljar sidan visar ännu att boken finns, och att den säljer. Vissa dagar blir jag euforisk över att jag gjorde det. Tänk att jag, jag skrev och gav ut min bok. För mig är det stort, rent av fantastiskt, för jag trodde inte hade bara en dröm om att skriva, nu sitter jag här och kan titta tillbaka på dagen då jag  höll boken i min hand. Overkligt känns det, som om det ännu bara är en dröm som jag drömt.

Men på mitt skrivbord, vid sidan om mig på ett stafli står min bok uppställd. Den liksom på minner mig om att det verkligen har hänt.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv, smakar på titeln. Jo, jag för nog det, jag föredrar att kalla mig författare. Nej, det känns ännu lite overkligt. Nej jag föredrar att kalla mig, mig, sådan som jag är, med mina tillgångar och otillgångar, tillgångarna är flera än otillgångarna. Det gör tillgångarna i mig bättre, de är tillgångarna i mig som jag ska fokusera på. Tillgångarna är stigar gångar av bra saker med mig, till och med min frustrations och ibland ilskan blir en tillgång för den visar mig att här, just nu i ilskan gömmer sig något som jag behöver träna på…….

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

inga tankar på stress,inga möten, inga saker som jag måste göra.  Förra veckan var kaotisk för mig, 7 dagar där jag hade upp bokade saker gjorde ont. Då det är uppbokade möten, där jag måste passa tiden blir det stress. Förra veckan var det i 7 dagar i rad. Har jag ett möte eller något som jag måste göra just en speciell tid, lägger jag all kraft på att inte komma försent, att bli förberedd och ha god tid på mig. Vilket blir i min värld, förberedelser och en ständig koll på klockan. Eftersom jag inte vet när klockan är nu ska du gå, nu måste du ha gjort det med mera, så tänker jag först: Nu kan jag vara ledig fram till klockan 12.oo.  Går jag upp klockan 7.00, så blir det att jag inte kan kopplat av. Utan istället sitter jag och har koll på tiden samt  planerar uppgifter i tankarna som jag ska göra tills den utsatta tiden. vilket blir stress i mig. Dessutom brukar det på något konstigt vis bli en uppgift lite innan jag ska gå som jag gör vilket blir: Oj NU Måste jag gå, ( lite sent) Stress.  Idag är inga sådana tider planerade inget på dags kartan som måste passas. Utan  här är det ledighet i ledighetstecken.  Igår kväll fick jag tankar om att denna morgon skulle bli promenad. Nu när jag sitter här känner jag att jag och mina penslar ska vara tillsammans idag, känner även att jag  vill skriva. Det är saker som jag inte gjort under de upp bokade dagarna. Ett par tag med dammsugaren skulle varit nödvändigt men först, först bara jag måste ha tid till mig min själ och mina intressen.

I går var första  gången jag provade på spik-matta. Den upplevelsen var enorm, eftersom jag alltid har en stressoro inom mig så var känslan på spik-mattan fantastisk. På bara några minuter kände jag hur oron blev mindre, Varm i kroppen och hur energin bara flödade.  Resten av kvällen var en av de bättre kvällarna misstänker starkt att spik-mattan hade en del i den bättre delen.

Lev idag just nu, en tidspassningsfri dag